Hur många artiklar kan man bryta mot?

Jag lovade att ha ett inlägg som inte handlade om kriget i Gaza eller om Israel/Palestina i övrigt och det höll jag. Får jag fortsätta nu? De senaste dagarna har det börjat strömma in vittnesmål om att Israel har använt vit fosfor i attackerna på Gaza, antagligen för att maskera militära operationer enligt Human Rights Watch. De menar också att användandet av vit fosfor på detta sätt faktiskt inte bryter mot folkrätten, men med tanke på den överhängande risken att civila drabbas av det, är användandet under dessa omständigheter ändå folkrättsvidrigt.

Genèvekonventionerna tjatar jag mycket om, som reglerar vad som gäller i krig och under ockupation. Diakonias hemsida är ypperlig för vanliga dödliga som vill lära sig mer om folkrätt: www.diakonia.se. Jag skulle nog vilja påstå att det är omöjligt att driva krig utan att bryta mot konventionerna (jag är inte så naiv att jag vill påstå något annat) men de kan ju ändå ses som någon form av måttstock, om vad man ska sträva mot. Och under de senaste 18 dagarnas krig i Gaza har det brytits mot en hel hög artiklar, och här följer ett urval från GK IV (min översättning):
Art 1: alla stater har en skyldighet att respektera och garantera respekten av folkrätten - vilket i praktiken betyder att inte bara Israel bryter mot folkrätten utan även alla andra länder som på något sätt accepterar eller understödjer detta krig.
Art 15-17: Neutrala platser där sårade kan vårdas och civila vistas ska inrättas och respekteras av alla parter. Sårade och sjuka, liksom gravida kvinnor, ska ges extra skydd. Parterna ska tillåta ambulanser och medicinsk personal att ta hand om och förflytta sårade och civila och de ska åtnjuta respekt och extra skydd.
Art 18: Sjukhus får under inga omständigheter attackeras utan alltid stå under extra skydd.
Art 33: ingen kollektiv bestraffning skall tillfogas befolkningen för individers handlingar.
Art 35: Civila som vill lämna krigsområdet har rätt att göra så.
Art 53: individers och familjers integritet och rättigheter, liv och privata egendom, liksom religiösa övertygelser och seder måste respekteras av ockupationsmakten.
Art 55-56: den ockuperande makten är ansvarig och skyldig att säkra den ockuperade befolkningens tillgång till mat och medicin, liksom tillhandahålla vård.

Jag skulle kunna fortsätta....

Här måste nog förtydligas att jag är mer än medveten om att mycket i det internationella systemet i sig är problematiskt då det helt är byggt upp enligt principen att stater är de viktiga aktörerna. Vilket innebär att stater alltid kommer undvika risken att instifta lagar som per automatik kraftigt inskränker deras handlingsutrymme. Det finns alltid ett visst utrymme för tolkningar inom folkrätten och det finns inga mekanismer för att hantera de som bryter mot folkrätten. Individens rättigheter får i princip alltid stå tillbaka för staters suveränitet. Ergo, folkrätten liksom det internationella systemet lämnar mycket att önska och är problematiskt i sig.