Rubriksättningar har alltid förbryllat, roat och irriterat mig. Mer ofta än inte verkar de inte hänga samman med artikeln som rubriken rör. Eller ifall de gör det, så sänder rubriken budskap som inte överensstämmer med det som verkligen står i texten. Ibland är de rent motsägelsefulla.
Jag var just inne på DN:s hemsida och såg då rubriken: "Enighet om FN-resolution" och bilden som medföljer visar Condoleezza Rice i samtal med Frankrikes och Libanons utrikesministrar. So far so good!
En sådan rubrik skulle jag tolka som att säkerhetsrådet äntligen satt sig ner och börjat prestera. Börjat leva upp till de principer FN påstås stå för. En sådan rubrik gör mig varm i hjärtat då jag mer än gärna vill tro, inte bara på principerna utan på att FN och andra aktörer faktiskt också tror på dem, och vill värma om dem. För alla människor. Oavsett religion, hudfärg, etnicitet, nationalitet, kön eller vad det nu kan vara för ytliga och egentligen oviktiga markörer vi använder för att identifiera och gruppera människor.
Nope, så glad ska jag inte få bli. Inte idag. "Enighet om FN-resolution" ska läsas: några västerländska och arabiska ministrar har enats om ett "kompromissvariant på en FN-resolution" som de ämnar lägga fram till säkerhetsrådet ikväll. Vilket än så länge inte betyder någonting. Faktiskt inte. Än så länge är det fortfarande arga brev som har skickats. Och demonstrationer som genomförts. Och Röda Korset som faktiskt riktat skarpare kritik än brukligt mot kränkningarna av folkrätten. Veto-rätten sätter stopp för allt annat på FN-nivå. Politisk ovilja sätter stopp för aktioner på andra nivåer eller inom andra fora.
Så jag väntar fortfarande på att tystnaden på allvar ska brytas. Och demonstrera ska jag. På lördag i Stockholm. Vi ses kl 13 på Sergels Torg.
torsdag 8 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Förvisso, men bättre ett argt brev emot än en resolution för. Nyss i min brevlåda: "The Senate just unanimously voted on a resolution that essentially pats Israel on the back for 'defending itself' from Hamas, and the House will likely follow their lead".
Rimligt. Det har vi AIPAC att tacka för gissar jag.
Damn! AIPAC, men väldigt mycket också de högerkristna grupperna som Bush själv tillhör. Ibland känns det som att man förflyttats till 1984 med allt detta nyspråk. Alla påpekar att Israel har en rätt att försvara sig, men än så länge har jag inte hört en enda röst i media eller bland västerländska politiker som också hävdar att palestinierna har rätt att försvara sig.
Skicka en kommentar