strålande stockholm

Kära vänner,
Jag spenderade nationaldagen ute i skärgården, närmare bestämt på Camp Talludden, premiärbadade i Östersjön, grillade lax, drack champagne och slog de andra i När och Fjärrans frågespel med hästlängder. Och njöt av Sveriges seger mot Island, 5-0. Livet leker alltså. Och det är den här tiden på året som jag inser hur underbart Stockholm med omnejd är. Och hur den här årstiden kan väga upp den mörka årstiden då jag bara längtar utomlands. Den här känslan infinner sig varje år, och det vet jag, men jag blir lika överväldigad ändå.

Nu är jag tillbaka i Gröndal och sla snart bege mig till Mosebacke för att dricka öl i kvällssolen med några kollegor och egentligen har jag inte alls tid att skriva. Men jag var bara tvungen att skriva av mig lyckoruset. Som alla andra också verkar ha, med mycket tid och energi för kall öl, grillning, glass i solen och glada vänner. Inbjudningarna strömmar in och alla verkar ha samma mål i sikte. Att umgås i solen! Så mycket det bara går.

Hur ser det ut i övriga världen då? Alla har ju inte låååånga ljusa nätter, ett överflöd av vatten och öar eller glass. Det är väl ingen som har missat att G8-mötet pågår i Tyskland där Bush lovat att man ska överväga att kanske minska sina utsläpp. Det bästa vi hade kunnat vänta sig, hävdar Merkel. Själv är jag inte lika imponerad. Det känns också konstigt att ett nytt internationellt avtal som kanske ersätter Kyoto, ska tas fram i ett forum där varken Indien eller Kina är närvarande. Däremot har man enats om att avsätta 60 miljarder dollar för att bekämpa HIV/Aids, malaria och TBC i Afrika, där Bush har sagt att USA ska stå för halva kostnaden. Det låter ju fantastiskt bra, men av erfarenhet är jag ännu inte imponerad. Tidigare sådana satsningar har slagit tillbaka på den drabbade befolkningen då USAs Aids-pengar hittills inte fått användas av några organisationer som förespråkar säker sex och kondomer.

Antiglobaliseringsdemonstrationerna då...? Det är otroligt viktigt att människor använder sina demokratiska rättigheter att visa sitt missnöje med folkvalda ledare. Tyvärr så verkar det inte bättre än att våldet kidnappar mediautrymmet, både några demonstranters stenkastande och polisens övervåld som i sådana här sammanhang mer och mer verkar påminna om diktatur- och polisstater... Makten måste utmanas med ickevåldsliga metoder, först då kan demonstranternas budskap tränga igenom till de massor som inte åkt till Tyskland utan bevakar händelser runt om i världen hemifrån.

Israels ockupation av Palestina har nu i veckan pågått i fyrtio (40!) år, och situationen både i Palestina och Israel förvärras dagligen av ockupation. Värst är det förstås i Palestina, som känner av konsekvenserna av ockupationen mest, i form av bland annat vägspärrar, mur, soldater, hög arbetslöshet, husdemoleringar, uppryckta olivträd och förstörda åkermarker. Konflikten märks dock även i Israel, där en allt större del av statsbudgeten finansierar ockupationen på bekostnad av de fattiga i Israel och ökade klyftor. En förlamande rädsla och traumatiska erfarenheter av krig, ockupation och terrordåd gör att människor även där påverkas väldigt negativt av konflikten. Förra helgen gick årets Sjöviksseminarium av stapeln, som jag var med och arrangerade, en återkommande konferens om Mellanöstern. Årets tema var "Kan EU ha en påverkan på Mellanösternkonflikten? Kan vi påverka EU?"Jag längtar efter den dag då jag kan berätta som en glad nyheten att ockupationen har upphört och att nu en rättvis fred för båda folken kan byggas. Jag hoppas det inte dröjer för länge.....

Den där konflikten är ständigt närvarande men nu ska jag faktiskt lägga den på en mental hylla längst bak i huvudet och förundras över att sommaren återigen är här. Själv kommer jag spendera en stor del av sommaren på husets brygga i Gröndal. Och övrig tid med olika vänner, både i Sverige och England/Skottland. Ni är alla välkomna till Gröndal och hör av er när ni vill dricka en islatte under Almarna i Kungsträdgården, ta en kall öl på Mosebacke eller bara äta en glass...
mycket kärlek,
Sara