Nå, hur går det med utmaningen om att stödköpa palestinsk olivolja?? I mitt lilla gäng är vi nu 22 personer som tillsammans har beställt 52 flaskor. Och detta på mindre än en vecka. Kan för övrigt nämna att nästa leverans med olivolja lämnade regionen igår och troligen är de igenom tull och andra eventuella hinder framåt slutet av februari.
Det går fortfarande att beställa: gå in på www.jordfrihet.org
torsdag 29 januari 2009
Lite mer Martin Luther King...
Jag fortsätter att inspireras av Martin Luther King och läser just nu det nypublicerade utbildningsmaterialet "Ickevåld & Konflikthantering" som tagits fram inom ramen för samverkansprojektet Fred i Våra Händer.
Citat: "Violence is a descending spiral ending in destruction for all. The old law of eye for an eye leaves everybody blind. Violence is immoral because it seeks to humiliate the opponent rather than win his or her understanding; it seeks to annihilate rather than convert. Violence is immoral because it thrives on hatred rather than love. It destroys community and makes brotherhood and sisterhood impossible. It leaves society in monologue rather than dialogue. Voilence ends by defeating itself. It creates bitterness in the surrounding and brutality in the destroyers." (MLK)
Vad mer behövs sägas?
Citat: "Violence is a descending spiral ending in destruction for all. The old law of eye for an eye leaves everybody blind. Violence is immoral because it seeks to humiliate the opponent rather than win his or her understanding; it seeks to annihilate rather than convert. Violence is immoral because it thrives on hatred rather than love. It destroys community and makes brotherhood and sisterhood impossible. It leaves society in monologue rather than dialogue. Voilence ends by defeating itself. It creates bitterness in the surrounding and brutality in the destroyers." (MLK)
Vad mer behövs sägas?
tisdag 27 januari 2009
Förtal i media
Idag hedras traditionsenligt förintelsens offer runt om i världen. Jag och alla andra i min generation har vuxit upp med andra världskrigets historia och känslan av att en sådan händelse aldrig, aldrig någonsin får hända igen. Inte i Europa, inte på andra håll i världen. Vetskapen om vad som hände, om vad människor är kapabla till, har lett många av oss att engagera oss i frågor som rör antirasism, fred, solidaritet och förstås antisemitism.
För mig var detta engagemang en av anledningarna till varför jag engagerar mig för vad som idag händer i Mellanöstern. Önskan om en fredlig lösning av konflikten bottnar bland annat i denna vetskap om vad människor är kapabla till. Den bottnar också i vetskapen att civila har varit de flesta offren i alla krig sedan första världskriget (det sista stora kriget då arméer stod mot varandra på slagfält och civila mest drabbades indirekt). Och vetskapen att militära medel bara leder till mer lidande, inte till fred och säkerhet för några inblandade.
Om man har förstått detta, borde man rimligen per automatik protestera mot Israels militära ockupation av Palestina. När vi nu protesterar mot Israels attacker på Gaza och ropar på att brott mot folkrätten måste utredas och dömas, baserar vi det på de folkrättsliga ramar som byggdes upp efter andra världskriget, som ett sätt att undvika att liknande brott aldrig någonsin ska kunna hända igen.
Att då, i detta sammanhang, få ordet "antisemit" kastat i ansiktet på en är förstås väldigt kränkande och rent förtal. Ingenting annat. Och att media mer än gärna citerar eller själva tolkar antisionism som antisemitism på ett otroligt slarvigt sätt är förstås djupt problematiskt.
I dagens Expressen publiceras en artikel av författaren och journalisten Magnus Sandelin om just detta - om hur kritiken mot Israel ibland tar sig antisemitiska uttryck då människor inte kan skilja på judar och på Israel. Bland annat nämner han Anna Wester på Palestinagrupperna som en av dem som legitimerar denna typ av antisemitiska kritik av Israel. Utan någon som helst källa förstås.
Jag ifrågasätter den redaktör som tar in artiklar med sådana anklagelser mot individer utan några som helst källgranskningar. Det är kränkande och totalt felaktigt. För en person som Anna, som hämtar sitt engagemang från antirasism-rörelsen, är det förstås helt otänkbart att acceptera någon form av antisemitism eller att inte vara tydlig i att sin kritik av Israels ockupation inte riktar sig mot judar. En offentlig ursäkt är det minsta man kan begära!
Förra veckan följde en israelisk bekant med mig till demonstrationen mot Israels attacker här i Stockholm. Han har precis flyttat till Sverige och försöker fortfarande känna sig för hur saker och ting fungerar här. I Israel är han en vapenvägrare och anses vara supervänster. Här är han orolig för den antisemitism han ständigt får höra talas om. Han frågade mig därför om människorna på demonstrationen och anledningen till deras engagemang. Jag berättade att det visst finns antisemiter i Sverige men att de knappast besöker en sådan demonstration, då de troligen tycker minst lika illa om personer från övriga Mellanöstern. Detta tyckte han lät rimligt. Och det borde ju även vår media kunna förstå. Ergo, vi kritiserar Israel för deras militära ockupation och dess brott mot folkrätten och kränkningar av palestiniernas mänskliga rättigheter. Punkt. Say no more.
För mig var detta engagemang en av anledningarna till varför jag engagerar mig för vad som idag händer i Mellanöstern. Önskan om en fredlig lösning av konflikten bottnar bland annat i denna vetskap om vad människor är kapabla till. Den bottnar också i vetskapen att civila har varit de flesta offren i alla krig sedan första världskriget (det sista stora kriget då arméer stod mot varandra på slagfält och civila mest drabbades indirekt). Och vetskapen att militära medel bara leder till mer lidande, inte till fred och säkerhet för några inblandade.
Om man har förstått detta, borde man rimligen per automatik protestera mot Israels militära ockupation av Palestina. När vi nu protesterar mot Israels attacker på Gaza och ropar på att brott mot folkrätten måste utredas och dömas, baserar vi det på de folkrättsliga ramar som byggdes upp efter andra världskriget, som ett sätt att undvika att liknande brott aldrig någonsin ska kunna hända igen.
Att då, i detta sammanhang, få ordet "antisemit" kastat i ansiktet på en är förstås väldigt kränkande och rent förtal. Ingenting annat. Och att media mer än gärna citerar eller själva tolkar antisionism som antisemitism på ett otroligt slarvigt sätt är förstås djupt problematiskt.
I dagens Expressen publiceras en artikel av författaren och journalisten Magnus Sandelin om just detta - om hur kritiken mot Israel ibland tar sig antisemitiska uttryck då människor inte kan skilja på judar och på Israel. Bland annat nämner han Anna Wester på Palestinagrupperna som en av dem som legitimerar denna typ av antisemitiska kritik av Israel. Utan någon som helst källa förstås.
Jag ifrågasätter den redaktör som tar in artiklar med sådana anklagelser mot individer utan några som helst källgranskningar. Det är kränkande och totalt felaktigt. För en person som Anna, som hämtar sitt engagemang från antirasism-rörelsen, är det förstås helt otänkbart att acceptera någon form av antisemitism eller att inte vara tydlig i att sin kritik av Israels ockupation inte riktar sig mot judar. En offentlig ursäkt är det minsta man kan begära!
Förra veckan följde en israelisk bekant med mig till demonstrationen mot Israels attacker här i Stockholm. Han har precis flyttat till Sverige och försöker fortfarande känna sig för hur saker och ting fungerar här. I Israel är han en vapenvägrare och anses vara supervänster. Här är han orolig för den antisemitism han ständigt får höra talas om. Han frågade mig därför om människorna på demonstrationen och anledningen till deras engagemang. Jag berättade att det visst finns antisemiter i Sverige men att de knappast besöker en sådan demonstration, då de troligen tycker minst lika illa om personer från övriga Mellanöstern. Detta tyckte han lät rimligt. Och det borde ju även vår media kunna förstå. Ergo, vi kritiserar Israel för deras militära ockupation och dess brott mot folkrätten och kränkningar av palestiniernas mänskliga rättigheter. Punkt. Say no more.
Lucifer ljusbäraren
Min kollega Jesper bloggar om vit fosfor, dess fruktansvärda konsekvenser för dem som drabbas av det, med sår där lågorna inte går att släcka, och dess lingvistiska ursprung. Bilderna i DN härom dagen, som följde på Lotta Schüllerkvists starka artikel om ämnet, fick mig att må fysiskt illa. Och på kontoret har vi förstås diskuterat situationen i Gaza från alla möjliga perspektiv. Läs mer om detta på: fredsbloggen.blogg.se.
söndag 25 januari 2009
Olivolja i solidaritet
Att visa solidaritet med andra människor känns oerhört viktigt för mig och det finns många sätt att göra det på. Demonstrera, skriva på namnlistor, manifestera etc. Under de senaste åren har solidaritet genom konsumtion vuxit och genomslagskraften för rättvisemärkta varor växer kontinuerligt. Ett tydligt tecken på solidaritet som värmer hjärtat.Bland annat vill jag berätta om ett hyfsat nystartat kooperativ i västra Jerusalem. Sedan fyra månader kan man genom att bli medlem i kooperativet prenumerera på "ekolådor" med grönsaker och frukt. Det är inte bara ekologiska varor utan de produceras helt i palestinska byar på Västbanken. Varje vecka kan medlemmarna hämta sin solidaritetslåda. Det går också att köpa olivolja, ost, mjöl och andra råvaror. Än så länge är kooperativet litet med det växer varje vecka, sakta men säkert.
Jag efterfrågar mer solidarisk konsumtion och skickar därför nu ut en utmaning till er. Nästa vecka tänker jag solidaritetsköpa palestinsk olivolja. Olivoljan importeras av föreningen Jord & Frihet som inriktar sig på solidarisk handel. Olivoljan som de importerar från Palestina är inte den billigaste olivoljan som går att få tag i (men den billigaste vill ni ändå inte köpa!), men jag kan lova att olivolja från den här delen av Västbanken håller väldigt hög kvalitet. En flaska på 75 cl kostar 85 kr och man kan minst beställa 5 flaskor.
Min olivolja är slut och jag ville göra en beställning, men inte köpa fem flaskor själv. Därför frågade jag i fredags kollegor och vänner att beställa palestinsk olivolja tillsammans med mig. För att komma upp i minst fem flaskor så att en beställning kan göras. Idag, måndag morgon, är vi redan 14 personer som tillsammans ska beställa 27 flaskor. Och fler lär trilla in. Lycka!
Beställ palestinsk olivolja du med!
För att läsa mer om Jord och Frihet eller om olivoljan; www.jordfrihet.org
fredag 23 januari 2009
Dan Eliasson och barnkonventionen
Två gånger den här veckan har jag hört Dan Eliasson, generaldirektör för Migrationsverket, säga att Sverige inte har skrivit in barnkonventionen i svensk lagstiftning och att den därför inte gäller här. Båda gångerna har han stått oemotsagd på den punkten, även om han i övrigt fått mycket kritik för det vansinniga beslutet att utvisa den 17-åriga Lollo till ett land hon inte har bott i. Båda gångerna tänkte jag: Skicka karln på fortbildning.
Det stämmer att Sverige inte direkt har inkorporerat barnkonventionen i svensk lagstiftning. Men det betyder INTE att den inte gäller. Sverige har ratificerat barnkonventionen vilket betyder att den är juridiskt bindande. Svensk lagstiftning ska därmed ligga i linje med det som konventionen säger, om man inte väljer att direkt inkorporera den i vår lagstiftning. I vilket fall som helst är svensk lagstiftning underställd en ratificerad FN-konvention.
Lollo är född i Sverige och fram till härom dagen levde i skyddat boende pga av hot från hennes pappa som under lång tid misshandlat henne. Nu ska hon utvisas till Kroatien där hon aldrig har bott, tillsammans med hennes pappa som har hotat att döda henne. Barnkonvention eller ej, att utvisa henne är vansinne och vara ett omöjligt beslut för alla med någon form av moral. Lollo rymde efter att dagen för utvisningen fastställts och befinner sig nu gömd. Vänsterpartiets Lars Ohly sa igår på nyheterna att hon måste fortsätta hålla sig gömd. Att bryta mot Migrationsverkets tolkning av lagen kan inte ses på något annat sett än en högst relevant civil olydnad-aktion. Och i Lollos fall, desperation.
Enligt en intervju med Eliasson i dagens DN menar han att det faktum att tjejen är född i Sverige och levt större delen av sitt liv här inte är tillräcklig anledning att få stanna. Att romer diskrimineras å det grövsta i flera länder i sydöstra Europa, nämns inte ens. "Att utlänningslagen säger att man ska se till barnets bästa ger inte i sig rätt till uppehållstillstånd. Det är bara en allmän programförklaring." enligt Dan Eliasson. Hur ska man då tolka programförklaringar? Anses det inte vara otroligt godtyckligt att tolka lagen så vitt och brett att man agerar tvärtemot den?
En sista fråga: betyder detta att Sverige även kan ignorera andra FN-konventioner som vi ratificerat?
Det stämmer att Sverige inte direkt har inkorporerat barnkonventionen i svensk lagstiftning. Men det betyder INTE att den inte gäller. Sverige har ratificerat barnkonventionen vilket betyder att den är juridiskt bindande. Svensk lagstiftning ska därmed ligga i linje med det som konventionen säger, om man inte väljer att direkt inkorporera den i vår lagstiftning. I vilket fall som helst är svensk lagstiftning underställd en ratificerad FN-konvention.
Lollo är född i Sverige och fram till härom dagen levde i skyddat boende pga av hot från hennes pappa som under lång tid misshandlat henne. Nu ska hon utvisas till Kroatien där hon aldrig har bott, tillsammans med hennes pappa som har hotat att döda henne. Barnkonvention eller ej, att utvisa henne är vansinne och vara ett omöjligt beslut för alla med någon form av moral. Lollo rymde efter att dagen för utvisningen fastställts och befinner sig nu gömd. Vänsterpartiets Lars Ohly sa igår på nyheterna att hon måste fortsätta hålla sig gömd. Att bryta mot Migrationsverkets tolkning av lagen kan inte ses på något annat sett än en högst relevant civil olydnad-aktion. Och i Lollos fall, desperation.
Enligt en intervju med Eliasson i dagens DN menar han att det faktum att tjejen är född i Sverige och levt större delen av sitt liv här inte är tillräcklig anledning att få stanna. Att romer diskrimineras å det grövsta i flera länder i sydöstra Europa, nämns inte ens. "Att utlänningslagen säger att man ska se till barnets bästa ger inte i sig rätt till uppehållstillstånd. Det är bara en allmän programförklaring." enligt Dan Eliasson. Hur ska man då tolka programförklaringar? Anses det inte vara otroligt godtyckligt att tolka lagen så vitt och brett att man agerar tvärtemot den?
En sista fråga: betyder detta att Sverige även kan ignorera andra FN-konventioner som vi ratificerat?
onsdag 21 januari 2009
Defining moments....
Jag gillade alltid Kofi Annan, FN:s förre generalsekreterare, och har väl hittills tyckt att den nuvarande inte hade lika mycket karisma. Att han inte riktigt ännu gjort något avtryck. Ställde mig nästan frågande till utnämningen. Vad är det han vill åstadkomma och hur? Jag kan ju inte ens komma ihåg hans namn. Typ. Om jag ska vara ärlig kan jag inte riktigt komma ihåg Kofi Annans agenda heller, förutom att jag tyckte han var "bra" och att han hade ett problem med Bushs marginalisering av FN och unilaterala syn på USA:s plats i världen.
Det här citatet av Kofi hittade jag igår morse på Dagens Arena webbupplaga: "Dagens gränser går inte mellan olika nationer. De går mellan de maktlösa och de maktfulla. mellan fria och fängslade, mellan privilegierade och förtryckta. Inga murar kan i dag separera en humanitär kris i en del av världen från en säkerhetspolitisk kris i en annan del." Och det säger väl ganska mycket om hur världen ser ut. Om att Bush-doktrinens bekräftelse av "the clash of civilisations" inte stämmer utan bara hetsar till fördomar, rasism, våld och militarism och möjligtvis blir till en självuppfyllande profetia. Och att den världssynen bara leder till mer våld och militarism och för oss längre bort från målet en fredlig och rättvis värld.
Med Barak Obama i Vita Huset är förväntningarna stora på en annan världsordning och redan idag kan vi glädjas åt budskapen om att Guantanamo ska läggas ner inom ett år och att tortyr återigen ska ses som förbjudet för den amerikanska armén. Magkänslan säger att det kommer bli många "defining moments" för den nytillträdde presidenten.
När det gäller Ban Ki-Moon, har jag väntat på hans "defining moment" sedan han tillträdde. Utan att ha någon direkt uppfattning om Kofi Annans defining moment, så är min känsla att han iallafall hade flera stycken sådana. Nu i början av veckan såg jag något som kan liknas vid ett sådant, när Ban Ki-Moon besökte det sönderbombade Gaza. Han använde ordet "heartbreaking" för det han såg och krävde att en utredning skulle göras om detta krig. När jag hörde honom säga det ordet, insåg jag vad otroligt emotionellt laddat det ordet är. Smaka på det: heart breaking. Jag har svårt att hitta ett ord som bättre beskriver känslan inför övervåldet i Gaza. Heart breaking.
Det här citatet av Kofi hittade jag igår morse på Dagens Arena webbupplaga: "Dagens gränser går inte mellan olika nationer. De går mellan de maktlösa och de maktfulla. mellan fria och fängslade, mellan privilegierade och förtryckta. Inga murar kan i dag separera en humanitär kris i en del av världen från en säkerhetspolitisk kris i en annan del." Och det säger väl ganska mycket om hur världen ser ut. Om att Bush-doktrinens bekräftelse av "the clash of civilisations" inte stämmer utan bara hetsar till fördomar, rasism, våld och militarism och möjligtvis blir till en självuppfyllande profetia. Och att den världssynen bara leder till mer våld och militarism och för oss längre bort från målet en fredlig och rättvis värld.
Med Barak Obama i Vita Huset är förväntningarna stora på en annan världsordning och redan idag kan vi glädjas åt budskapen om att Guantanamo ska läggas ner inom ett år och att tortyr återigen ska ses som förbjudet för den amerikanska armén. Magkänslan säger att det kommer bli många "defining moments" för den nytillträdde presidenten.
När det gäller Ban Ki-Moon, har jag väntat på hans "defining moment" sedan han tillträdde. Utan att ha någon direkt uppfattning om Kofi Annans defining moment, så är min känsla att han iallafall hade flera stycken sådana. Nu i början av veckan såg jag något som kan liknas vid ett sådant, när Ban Ki-Moon besökte det sönderbombade Gaza. Han använde ordet "heartbreaking" för det han såg och krävde att en utredning skulle göras om detta krig. När jag hörde honom säga det ordet, insåg jag vad otroligt emotionellt laddat det ordet är. Smaka på det: heart breaking. Jag har svårt att hitta ett ord som bättre beskriver känslan inför övervåldet i Gaza. Heart breaking.
måndag 19 januari 2009
Obama hedrar Martin Luther King
Som jag tidigare nämnt är det Martin Luther King-dagen idag och den firas på en mängd platser i världen. I år känns det extra speciellt eftersom Barak Obama svärs in som president imorgon och det är många som drar paralleller mellan dessa män. Och jag vill väldigt gärna också göra dessa paralleller men vet inte om jag vågar. Det finns ett sådant stort behov av förändring och av visioner, men hur annorlunda och radikal kan en amerikansk president egentligen vara. Han är ju ändå president i USA. Även om Jesse Jackson, och många med honom, grät på valnatten när segern stod klar.
I dagarna när det gärna och alltför ofta pratas om hat och extremister hit och dit, läser jag detta citat av MLK: "Frågan är inte om vi skall vara extremister, utan vad för slags extremister vi skall vara. Kommer vi att vara kärlekens eller hatets extremister?" Även MLK kritiserades i början för sin ickevåldskamp, om att bryta mot lagen, om att demonstrera, för det var bara sådant som extremister gjorde. Detta var hans svar till kritikerna.
För att citera årets MLK-material (läs mer på www.martinlutherking.se), "ickevåld som strategi och princip används framgångsrikt av freds-, rättvise- och miljörörelser världen över i allt större skala." Människor organiserar sig överallt för att skapa en bättre värld för sig själva men också i solidaritet för andra, och tillsammans blir vi starka. Och när vi är starka tillsammans så kan vi påverka.
"Vi vet av vår egen smärtsamma erfarenhet att förtryckare aldrig självmant ger frihet - det är något den förtryckta måste kräva" (också MLK). Det gällde för folkrörelserna som på 1800-talet började kräva ett annat samhälle och drev på den demokratiska utvecklingen här i Sverige. Det gällde under första intifadan i Palestina, och ledde fram till ett internationellt erkännande och förhandlingar. Jag hoppas att fredsrörelserna i Sudan ska bli så starka att de kan motsätta sig framtida krig och bygga ett "new Sudan for all". Och jag hoppas att det amerikanska folket inte bara nöjer sig med att ha valt Obama till president utan fortsätter att kräva att han följer folkets vilja. Och jag tycker att det ska bli hur spännande som helst att titta på TV imorgon, när Obama svärs in, då världen äntligen, äntligen, äntligen blir av med Bush.
I dagarna när det gärna och alltför ofta pratas om hat och extremister hit och dit, läser jag detta citat av MLK: "Frågan är inte om vi skall vara extremister, utan vad för slags extremister vi skall vara. Kommer vi att vara kärlekens eller hatets extremister?" Även MLK kritiserades i början för sin ickevåldskamp, om att bryta mot lagen, om att demonstrera, för det var bara sådant som extremister gjorde. Detta var hans svar till kritikerna.
För att citera årets MLK-material (läs mer på www.martinlutherking.se), "ickevåld som strategi och princip används framgångsrikt av freds-, rättvise- och miljörörelser världen över i allt större skala." Människor organiserar sig överallt för att skapa en bättre värld för sig själva men också i solidaritet för andra, och tillsammans blir vi starka. Och när vi är starka tillsammans så kan vi påverka.
"Vi vet av vår egen smärtsamma erfarenhet att förtryckare aldrig självmant ger frihet - det är något den förtryckta måste kräva" (också MLK). Det gällde för folkrörelserna som på 1800-talet började kräva ett annat samhälle och drev på den demokratiska utvecklingen här i Sverige. Det gällde under första intifadan i Palestina, och ledde fram till ett internationellt erkännande och förhandlingar. Jag hoppas att fredsrörelserna i Sudan ska bli så starka att de kan motsätta sig framtida krig och bygga ett "new Sudan for all". Och jag hoppas att det amerikanska folket inte bara nöjer sig med att ha valt Obama till president utan fortsätter att kräva att han följer folkets vilja. Och jag tycker att det ska bli hur spännande som helst att titta på TV imorgon, när Obama svärs in, då världen äntligen, äntligen, äntligen blir av med Bush.
Tillsammans för fred
Idag, måndagen den 19 januari, Martin Luther King-dagen, samlas representanter för judendomen, islam och kristendomen på Medborgarplatsen, i en gemensam fredsmanifestation och bön för situationen i Gaza.
Konflikten i Mellanöstern är inte en religiös konflikt, även om många tycks tro det, och även då många använder sig av religiös retorik och symboler för att motivera sitt stöd för endera den ena eller den andra sidan i konflikten. Att hävda att konflikten är religiös, spär på idéerna om en "clash of civilisations" som utgår från att vi är såpass olika att vi aldrig kan mötas. Det fokuserar på olikheterna istället för att se på likheterna hos människor. Konflikten i Mellanöstern är en politisk konflikt.
Deltagarna på manifestationen idag kommer från olika organisationer och trosuppfattningar och ingår bl a i fredsnätverket 2014 och vill visa på fredsbudskapet i de olika traditionerna, och samlas i detta. Kom och visa ditt stöd! Kl 18.00 på Medborgarplatsen i Stockholm
Konflikten i Mellanöstern är inte en religiös konflikt, även om många tycks tro det, och även då många använder sig av religiös retorik och symboler för att motivera sitt stöd för endera den ena eller den andra sidan i konflikten. Att hävda att konflikten är religiös, spär på idéerna om en "clash of civilisations" som utgår från att vi är såpass olika att vi aldrig kan mötas. Det fokuserar på olikheterna istället för att se på likheterna hos människor. Konflikten i Mellanöstern är en politisk konflikt.
Deltagarna på manifestationen idag kommer från olika organisationer och trosuppfattningar och ingår bl a i fredsnätverket 2014 och vill visa på fredsbudskapet i de olika traditionerna, och samlas i detta. Kom och visa ditt stöd! Kl 18.00 på Medborgarplatsen i Stockholm
Vapenvila?
Två ensidiga vapenvilor påbörjades igår. Både Israel och Hamas. Båda hävdar också att de "vunnit" kriget. Och att de är villiga att bryta vapenvilan så fort den andra sidan gör något. Ergo, en hyfsat bräcklig vapenvila, minst sagt. Det kan vi nog alla enas om.
Men en vapenvila är det, och människorna i Gaza kanske kan pusta ut lite och börja skapa sig en överblick över förödelsen. Bilderna som visades från Gaza igår, när familjer vågade sig ut på gatorna igen, visar på total förödelse i vissa områden. På vissa platser finns det ingenting kvar. Situationen är katastrofal (ej att förglömma att den redan räknades som katastrofal ur ett humanitärt perspektiv även innan bomberna började falla). Men idag är det iallafall vapenvila.
Och vad kommer att hända nu? Just när omvärlden faktiskt verkade vakna lite och utropa sin bestörtning mot det urskiljningslösa dödandet, införs vapenvilan. Kommer det innebära att kritiken nu tystnar, att omvärlden dänker: vad skönt att dödandet upphört, nu kan vi "go back to normal"? Detta är min stora skräck. Att omvärlden återigen tystnar och att det anormala tillståndet av militär ockupation mer eller mindre anses vara "normal".
Glöm inte bort att åtta personer på Västbanken skjutits ihjäl i demonstrationer under de senaste tre veckorna, medan omvärldens ögon varit riktade mot Gaza. Att flera hundra palestinier på Västbanken har arresterats under dessa veckor. Glöm inte bort att ockupationen fortsätter, i Gaza och Västbanken inklusive östra Jerusalem. Glöm inte bort att så länge den militära ockupationen fortsätter så kan en hållbar och rättvis fred aldrig nås. Och så länge en fred inte uppnås fortsätter brotten mot folkrätten och kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Och glöm inte bort att fred aldrig kan uppnås med militära medel - det leder bara till mer våld. Och bort från vägen mot fred. Glöm heller inte bort att fred kan inte uppnås utan rättvisa. Vi har en skyldighet att fortsätta vara bestörta över snart 42 år av ockupation. Och att protestera mot det och inte sluta förrän den har upphört.
Men en vapenvila är det, och människorna i Gaza kanske kan pusta ut lite och börja skapa sig en överblick över förödelsen. Bilderna som visades från Gaza igår, när familjer vågade sig ut på gatorna igen, visar på total förödelse i vissa områden. På vissa platser finns det ingenting kvar. Situationen är katastrofal (ej att förglömma att den redan räknades som katastrofal ur ett humanitärt perspektiv även innan bomberna började falla). Men idag är det iallafall vapenvila.
Och vad kommer att hända nu? Just när omvärlden faktiskt verkade vakna lite och utropa sin bestörtning mot det urskiljningslösa dödandet, införs vapenvilan. Kommer det innebära att kritiken nu tystnar, att omvärlden dänker: vad skönt att dödandet upphört, nu kan vi "go back to normal"? Detta är min stora skräck. Att omvärlden återigen tystnar och att det anormala tillståndet av militär ockupation mer eller mindre anses vara "normal".
Glöm inte bort att åtta personer på Västbanken skjutits ihjäl i demonstrationer under de senaste tre veckorna, medan omvärldens ögon varit riktade mot Gaza. Att flera hundra palestinier på Västbanken har arresterats under dessa veckor. Glöm inte bort att ockupationen fortsätter, i Gaza och Västbanken inklusive östra Jerusalem. Glöm inte bort att så länge den militära ockupationen fortsätter så kan en hållbar och rättvis fred aldrig nås. Och så länge en fred inte uppnås fortsätter brotten mot folkrätten och kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Och glöm inte bort att fred aldrig kan uppnås med militära medel - det leder bara till mer våld. Och bort från vägen mot fred. Glöm heller inte bort att fred kan inte uppnås utan rättvisa. Vi har en skyldighet att fortsätta vara bestörta över snart 42 år av ockupation. Och att protestera mot det och inte sluta förrän den har upphört.
tisdag 13 januari 2009
Gideon Levy och Amira Hass
I dessa tider är Gideon Levy och Amira Hass två röster som behöver höras mycket mer. Och absolut läsas. Gå till wwww.haaretz.com för att hitta några av deras artiklar.
Hur många artiklar kan man bryta mot?
Jag lovade att ha ett inlägg som inte handlade om kriget i Gaza eller om Israel/Palestina i övrigt och det höll jag. Får jag fortsätta nu? De senaste dagarna har det börjat strömma in vittnesmål om att Israel har använt vit fosfor i attackerna på Gaza, antagligen för att maskera militära operationer enligt Human Rights Watch. De menar också att användandet av vit fosfor på detta sätt faktiskt inte bryter mot folkrätten, men med tanke på den överhängande risken att civila drabbas av det, är användandet under dessa omständigheter ändå folkrättsvidrigt.
Genèvekonventionerna tjatar jag mycket om, som reglerar vad som gäller i krig och under ockupation. Diakonias hemsida är ypperlig för vanliga dödliga som vill lära sig mer om folkrätt: www.diakonia.se. Jag skulle nog vilja påstå att det är omöjligt att driva krig utan att bryta mot konventionerna (jag är inte så naiv att jag vill påstå något annat) men de kan ju ändå ses som någon form av måttstock, om vad man ska sträva mot. Och under de senaste 18 dagarnas krig i Gaza har det brytits mot en hel hög artiklar, och här följer ett urval från GK IV (min översättning):
Art 1: alla stater har en skyldighet att respektera och garantera respekten av folkrätten - vilket i praktiken betyder att inte bara Israel bryter mot folkrätten utan även alla andra länder som på något sätt accepterar eller understödjer detta krig.
Art 15-17: Neutrala platser där sårade kan vårdas och civila vistas ska inrättas och respekteras av alla parter. Sårade och sjuka, liksom gravida kvinnor, ska ges extra skydd. Parterna ska tillåta ambulanser och medicinsk personal att ta hand om och förflytta sårade och civila och de ska åtnjuta respekt och extra skydd.
Art 18: Sjukhus får under inga omständigheter attackeras utan alltid stå under extra skydd.
Art 33: ingen kollektiv bestraffning skall tillfogas befolkningen för individers handlingar.
Art 35: Civila som vill lämna krigsområdet har rätt att göra så.
Art 53: individers och familjers integritet och rättigheter, liv och privata egendom, liksom religiösa övertygelser och seder måste respekteras av ockupationsmakten.
Art 55-56: den ockuperande makten är ansvarig och skyldig att säkra den ockuperade befolkningens tillgång till mat och medicin, liksom tillhandahålla vård.
Jag skulle kunna fortsätta....
Här måste nog förtydligas att jag är mer än medveten om att mycket i det internationella systemet i sig är problematiskt då det helt är byggt upp enligt principen att stater är de viktiga aktörerna. Vilket innebär att stater alltid kommer undvika risken att instifta lagar som per automatik kraftigt inskränker deras handlingsutrymme. Det finns alltid ett visst utrymme för tolkningar inom folkrätten och det finns inga mekanismer för att hantera de som bryter mot folkrätten. Individens rättigheter får i princip alltid stå tillbaka för staters suveränitet. Ergo, folkrätten liksom det internationella systemet lämnar mycket att önska och är problematiskt i sig.
Genèvekonventionerna tjatar jag mycket om, som reglerar vad som gäller i krig och under ockupation. Diakonias hemsida är ypperlig för vanliga dödliga som vill lära sig mer om folkrätt: www.diakonia.se. Jag skulle nog vilja påstå att det är omöjligt att driva krig utan att bryta mot konventionerna (jag är inte så naiv att jag vill påstå något annat) men de kan ju ändå ses som någon form av måttstock, om vad man ska sträva mot. Och under de senaste 18 dagarnas krig i Gaza har det brytits mot en hel hög artiklar, och här följer ett urval från GK IV (min översättning):
Art 1: alla stater har en skyldighet att respektera och garantera respekten av folkrätten - vilket i praktiken betyder att inte bara Israel bryter mot folkrätten utan även alla andra länder som på något sätt accepterar eller understödjer detta krig.
Art 15-17: Neutrala platser där sårade kan vårdas och civila vistas ska inrättas och respekteras av alla parter. Sårade och sjuka, liksom gravida kvinnor, ska ges extra skydd. Parterna ska tillåta ambulanser och medicinsk personal att ta hand om och förflytta sårade och civila och de ska åtnjuta respekt och extra skydd.
Art 18: Sjukhus får under inga omständigheter attackeras utan alltid stå under extra skydd.
Art 33: ingen kollektiv bestraffning skall tillfogas befolkningen för individers handlingar.
Art 35: Civila som vill lämna krigsområdet har rätt att göra så.
Art 53: individers och familjers integritet och rättigheter, liv och privata egendom, liksom religiösa övertygelser och seder måste respekteras av ockupationsmakten.
Art 55-56: den ockuperande makten är ansvarig och skyldig att säkra den ockuperade befolkningens tillgång till mat och medicin, liksom tillhandahålla vård.
Jag skulle kunna fortsätta....
Här måste nog förtydligas att jag är mer än medveten om att mycket i det internationella systemet i sig är problematiskt då det helt är byggt upp enligt principen att stater är de viktiga aktörerna. Vilket innebär att stater alltid kommer undvika risken att instifta lagar som per automatik kraftigt inskränker deras handlingsutrymme. Det finns alltid ett visst utrymme för tolkningar inom folkrätten och det finns inga mekanismer för att hantera de som bryter mot folkrätten. Individens rättigheter får i princip alltid stå tillbaka för staters suveränitet. Ergo, folkrätten liksom det internationella systemet lämnar mycket att önska och är problematiskt i sig.
måndag 12 januari 2009
Muntras upp?
För att "snap out" ur det här chocktillståndet som jag befunnit mig i de senaste 17 dagarna, som många med mig, kan jag rekommendera en tillbakablick av året som gick på youtube. Ni kanske alla har verktyg för sådant, hantering av riktiga deppsituationer, men jag vill ändå slå ett slag för youtube. Höjdpunkterna levererades nog inför presidentvalet i USA, särskilt efter att republikanernas vice president-kandidat presenterades. Vilken julafton för USA:s alla komiker. Timmar av roliga citat att frossa i. Om och om igen.
Veckorna innan valet var Youtube mitt ständiga sällskap. Och nu med facit i hand kan vi ju hämningslöst skratta åt hennes galenskap. Det är ju inte hon som svärs in som vice president nästa vecka. Bland favoriterna av Sarah Palin-skämt ligger den amerikanska komikern Bill Maher i topp. Han går förresten hårt åt hela den kristna högern och menar att det är problematiskt när hans lands nuvarande president tillhör de 61 procent av befolkningen som bokstavligt talat tror på Noaks ark. Han brukar dessutom bjuda in sköna gäster till panelen, som t ex Naomi Klein och Salman Rushdie.
Om ni fortfarande är hjärtligt trötta på det amerikanska presidentvalet (och det kan jag verkligen inte klandra er för) föreslår jag äldre filmklipp med t ex Eddie Izzard, en av världens roligaste män. När han var i Stockholm för några år sedan pratade han konstant i 3-4 timmar och jag hade ont i magmusklerna i flera dagar. Några av klippen är ännu roligare. Eller varför inte ännu äldre klipp: Raw, från den tid då Eddie Murphy faktiskt var rolig. Eller var han verkligen det? Skrattar jag fortfarande åt den flinande snubben i röd läderdräkt för att han är rolig eller för att jag kommer ihåg hur rolig jag tyckte han var när jag gick på högstadiet. Lite 80-talsminnen som spökar? På samma sätt som att jag fortfarande skrattar när jag ser repriser på Allå Allå Emliga Armén?
Eller föredrar ni söta djur för att muntras upp? Kolla in alla klipp från Moholoholo, stället där jag gick rangerkursen i höstas. Särskilt de med savannens roligaste djur: honey badger (honungsgrävling heter det faktiskt på svenska). Funkar alltid i vinterdeppstider.
Veckorna innan valet var Youtube mitt ständiga sällskap. Och nu med facit i hand kan vi ju hämningslöst skratta åt hennes galenskap. Det är ju inte hon som svärs in som vice president nästa vecka. Bland favoriterna av Sarah Palin-skämt ligger den amerikanska komikern Bill Maher i topp. Han går förresten hårt åt hela den kristna högern och menar att det är problematiskt när hans lands nuvarande president tillhör de 61 procent av befolkningen som bokstavligt talat tror på Noaks ark. Han brukar dessutom bjuda in sköna gäster till panelen, som t ex Naomi Klein och Salman Rushdie.
Om ni fortfarande är hjärtligt trötta på det amerikanska presidentvalet (och det kan jag verkligen inte klandra er för) föreslår jag äldre filmklipp med t ex Eddie Izzard, en av världens roligaste män. När han var i Stockholm för några år sedan pratade han konstant i 3-4 timmar och jag hade ont i magmusklerna i flera dagar. Några av klippen är ännu roligare. Eller varför inte ännu äldre klipp: Raw, från den tid då Eddie Murphy faktiskt var rolig. Eller var han verkligen det? Skrattar jag fortfarande åt den flinande snubben i röd läderdräkt för att han är rolig eller för att jag kommer ihåg hur rolig jag tyckte han var när jag gick på högstadiet. Lite 80-talsminnen som spökar? På samma sätt som att jag fortfarande skrattar när jag ser repriser på Allå Allå Emliga Armén?
Eller föredrar ni söta djur för att muntras upp? Kolla in alla klipp från Moholoholo, stället där jag gick rangerkursen i höstas. Särskilt de med savannens roligaste djur: honey badger (honungsgrävling heter det faktiskt på svenska). Funkar alltid i vinterdeppstider.
Golden Globe till Waltz with Bashir
En av förra årets filmer som jag verkligen sörjer att jag ännu inte sett är den animerade filmen Waltz with Bashir. Jag vet inte alltför mycket om den, men den handlar om massakrarna i de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila i Libanon. Den israeliska filmaren var 1982 soldat i den israeliska armén och denna film är enligt honom själv ett sätt att bearbeta sina upplevelser.
Det är lysande att en sådan film får en Golden Globe i USA för bästa utländska film. Jag har ju som sagt inte sett den ännu, men... Ett pris kan ju kännas fånigt men det kommer troligtvis göra att fler personer får upp ögonen för filmen. Och att fler alltså får lära sig mer om konflikten i Mellanöstern. Och kanske, kanske väljer att agera....
Letar jag efter halmstrån? Ja, kanske... men vad ska jag annars göra? När jag loggade in idag var planen att försöka skriva om någonting annat än Gaza, ja, om något annat än Mellanöstern. Hittills har jag tydligen inte lyckats. Befinner mig visst fortfarande i någon form av chocktillstånd.
Det är lysande att en sådan film får en Golden Globe i USA för bästa utländska film. Jag har ju som sagt inte sett den ännu, men... Ett pris kan ju kännas fånigt men det kommer troligtvis göra att fler personer får upp ögonen för filmen. Och att fler alltså får lära sig mer om konflikten i Mellanöstern. Och kanske, kanske väljer att agera....
Letar jag efter halmstrån? Ja, kanske... men vad ska jag annars göra? När jag loggade in idag var planen att försöka skriva om någonting annat än Gaza, ja, om något annat än Mellanöstern. Hittills har jag tydligen inte lyckats. Befinner mig visst fortfarande i någon form av chocktillstånd.
Fredsbloggen.blogg.se
Vill tipsa om min vän Helenas blogginlägg på fredsbloggen.blogg.se, där olika KrF:are bloggar.
Allt i mitt huvud har de senaste två veckorna kretsat runt Mellanöstern och attackerna mot Gaza. Första veckan var jag fortfarande därnere. Nu är nära och kära kvar där medan jag försöker acklimatisera mig till Sverige och kontorslivet igen. I helgen var det minst 8000 som demonstrerade bara i Stockholm och flera demonstrationer och manifestationer har hållits runt om i landet. Och runt om i världen.
Det är viktigt att kräva ett slut på attackerna och att blockaden mot Gaza lyfts. Situationen är akut och människor dör hela tiden. I andra situationer skulle attackerna genererat stora flyktingströmmar. I det öppna fängelset Gaza finns det ingenstans att fly. Men det är också viktigt att fortsätta kräva ett slut på den militära ockupationen av både Gaza och Västbanken, inklusive östra Jerusalem. Först då kan en rättvis och hållbar fred nås.
Allt i mitt huvud har de senaste två veckorna kretsat runt Mellanöstern och attackerna mot Gaza. Första veckan var jag fortfarande därnere. Nu är nära och kära kvar där medan jag försöker acklimatisera mig till Sverige och kontorslivet igen. I helgen var det minst 8000 som demonstrerade bara i Stockholm och flera demonstrationer och manifestationer har hållits runt om i landet. Och runt om i världen.
Det är viktigt att kräva ett slut på attackerna och att blockaden mot Gaza lyfts. Situationen är akut och människor dör hela tiden. I andra situationer skulle attackerna genererat stora flyktingströmmar. I det öppna fängelset Gaza finns det ingenstans att fly. Men det är också viktigt att fortsätta kräva ett slut på den militära ockupationen av både Gaza och Västbanken, inklusive östra Jerusalem. Först då kan en rättvis och hållbar fred nås.
fredag 9 januari 2009
Manifestation för fred
Inbjudan är i sin helhet inklippt här, gå till respektive organisationer som arrangerar för original och för mer information:
Situationen i Gaza är katastrofal. Civilbefolkningen drabbas hårt. Hjälpen har svårt att nå fram. Befolkningen lever just nu i stor förtvivlan och skräck. Det finns ingenstans att fly och fler än 600 palestinier har dödats, över 100 av dem är barn. Fler än 2 000 människor är skadade.
I solidaritet med krigets offer inbjuder fem svenska organisationer, som alla arbetar med demokrati och mänskliga rättigheter, till en gemensam manifestation i Stockholm. För en omedelbar vapenvila där alla parter respekterar den humanitära rätten, mänskliga rättigheter och skydd för civilbefolkningen.
Medverkar gör bland andra:
Barbara Hendricks, sång
Love Derwinger, piano
Lena Endre, uppläsning
Företrädare för arrangörerna.
Inbjudan har gått till partiledarna för samtliga svenska riksdagspartier.
Tid: Lördag 10 januari, kl 16.00
Plats: Immanuelskyrkan, Kungstensgatan 17, T-bana: Rådmansgatan
Konferencier: Bengt Westerberg, ordf. i svenska Röda Korset
Arrangörer: Amnesty, Diakonia, Kvinna till Kvinna, Rädda Barnen, Röda Korset och Immanuelskyrkan.
Situationen i Gaza är katastrofal. Civilbefolkningen drabbas hårt. Hjälpen har svårt att nå fram. Befolkningen lever just nu i stor förtvivlan och skräck. Det finns ingenstans att fly och fler än 600 palestinier har dödats, över 100 av dem är barn. Fler än 2 000 människor är skadade.
I solidaritet med krigets offer inbjuder fem svenska organisationer, som alla arbetar med demokrati och mänskliga rättigheter, till en gemensam manifestation i Stockholm. För en omedelbar vapenvila där alla parter respekterar den humanitära rätten, mänskliga rättigheter och skydd för civilbefolkningen.
Medverkar gör bland andra:
Barbara Hendricks, sång
Love Derwinger, piano
Lena Endre, uppläsning
Företrädare för arrangörerna.
Inbjudan har gått till partiledarna för samtliga svenska riksdagspartier.
Tid: Lördag 10 januari, kl 16.00
Plats: Immanuelskyrkan, Kungstensgatan 17, T-bana: Rådmansgatan
Konferencier: Bengt Westerberg, ordf. i svenska Röda Korset
Arrangörer: Amnesty, Diakonia, Kvinna till Kvinna, Rädda Barnen, Röda Korset och Immanuelskyrkan.
Äntligen en resolution
Igår kväll röstade faktiskt FN:s säkerhetsråd för en resolution mot attackerna i Gaza. 14 länder röstade för. USA lade ner sin röst. Och hellre det än att lägga in sitt veto, vilket jag lite hade räknat med då senaten igår enhälligt röstat för att stödja Israels rätt till att försvara sig. Jag väntar fortfarande på att höra röster som också erkänner palestiniernas rätt att försvara sig.... iallafall, detta handlar om resolutionen. Som tog 13 dagar att få fram, men som nu finns. Resolution 1860.
Resolutionen kräver en omedelbar vapenvila och att gränsövergångarna till Gaza ska öppnas för införsel av medicin, mat och andra humanitära förnödenheter. Samt att Israels armé ska lämna Gaza. Dessutom kräver man att vapensmugglingen in i Gaza ska stoppas. Enligt Haaretz motsätter sig Israel att resolution 1860 ska vara bindande. Och i mitt still sinne ställer jag mig frågande till hur implementeringen av tidigare bindande resolutioner har behandlats. Beroende på vilka aktörerna är. På grund av bristen av effektiva, fungerande mekanismer för att kräva eller framtvinga implementeringen av FN-resolutioner.
Men hoppas kommer jag inte sluta göra. Inte idag.
Resolutionen kräver en omedelbar vapenvila och att gränsövergångarna till Gaza ska öppnas för införsel av medicin, mat och andra humanitära förnödenheter. Samt att Israels armé ska lämna Gaza. Dessutom kräver man att vapensmugglingen in i Gaza ska stoppas. Enligt Haaretz motsätter sig Israel att resolution 1860 ska vara bindande. Och i mitt still sinne ställer jag mig frågande till hur implementeringen av tidigare bindande resolutioner har behandlats. Beroende på vilka aktörerna är. På grund av bristen av effektiva, fungerande mekanismer för att kräva eller framtvinga implementeringen av FN-resolutioner.
Men hoppas kommer jag inte sluta göra. Inte idag.
torsdag 8 januari 2009
Eniga om en FN-resolution?
Rubriksättningar har alltid förbryllat, roat och irriterat mig. Mer ofta än inte verkar de inte hänga samman med artikeln som rubriken rör. Eller ifall de gör det, så sänder rubriken budskap som inte överensstämmer med det som verkligen står i texten. Ibland är de rent motsägelsefulla.
Jag var just inne på DN:s hemsida och såg då rubriken: "Enighet om FN-resolution" och bilden som medföljer visar Condoleezza Rice i samtal med Frankrikes och Libanons utrikesministrar. So far so good!
En sådan rubrik skulle jag tolka som att säkerhetsrådet äntligen satt sig ner och börjat prestera. Börjat leva upp till de principer FN påstås stå för. En sådan rubrik gör mig varm i hjärtat då jag mer än gärna vill tro, inte bara på principerna utan på att FN och andra aktörer faktiskt också tror på dem, och vill värma om dem. För alla människor. Oavsett religion, hudfärg, etnicitet, nationalitet, kön eller vad det nu kan vara för ytliga och egentligen oviktiga markörer vi använder för att identifiera och gruppera människor.
Nope, så glad ska jag inte få bli. Inte idag. "Enighet om FN-resolution" ska läsas: några västerländska och arabiska ministrar har enats om ett "kompromissvariant på en FN-resolution" som de ämnar lägga fram till säkerhetsrådet ikväll. Vilket än så länge inte betyder någonting. Faktiskt inte. Än så länge är det fortfarande arga brev som har skickats. Och demonstrationer som genomförts. Och Röda Korset som faktiskt riktat skarpare kritik än brukligt mot kränkningarna av folkrätten. Veto-rätten sätter stopp för allt annat på FN-nivå. Politisk ovilja sätter stopp för aktioner på andra nivåer eller inom andra fora.
Så jag väntar fortfarande på att tystnaden på allvar ska brytas. Och demonstrera ska jag. På lördag i Stockholm. Vi ses kl 13 på Sergels Torg.
Jag var just inne på DN:s hemsida och såg då rubriken: "Enighet om FN-resolution" och bilden som medföljer visar Condoleezza Rice i samtal med Frankrikes och Libanons utrikesministrar. So far so good!
En sådan rubrik skulle jag tolka som att säkerhetsrådet äntligen satt sig ner och börjat prestera. Börjat leva upp till de principer FN påstås stå för. En sådan rubrik gör mig varm i hjärtat då jag mer än gärna vill tro, inte bara på principerna utan på att FN och andra aktörer faktiskt också tror på dem, och vill värma om dem. För alla människor. Oavsett religion, hudfärg, etnicitet, nationalitet, kön eller vad det nu kan vara för ytliga och egentligen oviktiga markörer vi använder för att identifiera och gruppera människor.
Nope, så glad ska jag inte få bli. Inte idag. "Enighet om FN-resolution" ska läsas: några västerländska och arabiska ministrar har enats om ett "kompromissvariant på en FN-resolution" som de ämnar lägga fram till säkerhetsrådet ikväll. Vilket än så länge inte betyder någonting. Faktiskt inte. Än så länge är det fortfarande arga brev som har skickats. Och demonstrationer som genomförts. Och Röda Korset som faktiskt riktat skarpare kritik än brukligt mot kränkningarna av folkrätten. Veto-rätten sätter stopp för allt annat på FN-nivå. Politisk ovilja sätter stopp för aktioner på andra nivåer eller inom andra fora.
Så jag väntar fortfarande på att tystnaden på allvar ska brytas. Och demonstrera ska jag. På lördag i Stockholm. Vi ses kl 13 på Sergels Torg.
Fortsättning på Veolia-historien
Skriv på namninsamlingen nedan om att Veolia måste ta ett etiskt ansvar om de skall få fortsätta köra Tunnelbanan i Stockholm. Alltså, inte bryta mot folkrätten, vilket företaget gör idag då man bygger en spårvagn i östra Jerusalem, som sedan 41 år ockuperas av Israel.
http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=2747
Sprid detta upprop vidare till vänner och bekanta, och uppmana så många som möjligt att skriva på. Upphandlingen av driften de kommande åren av Stockholms lokaltrafik skall avgöras 20 januari så det är viktigt att agera innan dess.
Dessutom är det viktigt att kräva att både stat, landsting och kommuner konsekvent skriver in det i sina uppdragsbeskrivningar (Terms of References) inför upphandlingar att respekten för folkrätten är ett viktigt krav i upphandlingsförfarandet. Så kräv det!
http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=2747
Sprid detta upprop vidare till vänner och bekanta, och uppmana så många som möjligt att skriva på. Upphandlingen av driften de kommande åren av Stockholms lokaltrafik skall avgöras 20 januari så det är viktigt att agera innan dess.
Dessutom är det viktigt att kräva att både stat, landsting och kommuner konsekvent skriver in det i sina uppdragsbeskrivningar (Terms of References) inför upphandlingar att respekten för folkrätten är ett viktigt krav i upphandlingsförfarandet. Så kräv det!
onsdag 7 januari 2009
Solidaritet med Gaza
Demonstration på lördag den 10 januari, med start kl 13 på Sergels Torg. Marsch mot israeliska ambassaden. Kräv ett slut på det ohämmade våldet och att folkrätten efterlevs. Kräv internationellt agerande. Vi ses där!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
