Mellanöstern i Sverige

De senaste dagarna har jag rest runt i Västergötland med tre gäster från Mellanöstern, Rafa från Ramallah, Daoud från Betlehem och Nava från Jerusalem. Vi har besökt skolor och församlingar och även blivit intervjuade i lokalpressen. Jag har även påstått att de skulle besöka Selma Lagerlöfs hemort när det i själva verket endast rörde sig om Vårgårda. Mårbacka och Vårgårda låter ju nästan likadant och tyvärr är både Västergötland och Värmland vita fläckar för mig. Gästerna lät imponerade dock, efter att ha läst eller sett Nils Holgersson. Och jag, jag fick en karta över regionen i present....

Vi genomför alltså någon form av föreläsningsturné för att prata om konflikten i Mellanöstern. Och varför är det viktigt? Den här konflikten är såpass internationell, att omvärldens agerande har en påverkan på den lokala situationen. Vi har alltså ett ansvar i hur vi agerar, om vi bidrar till fred, eller det motsatta. För att människor ska kunna välja att agera för fred, behöver de först och främst veta vad konflikten handlar. Det är först då vi kan börja prata om lösningar.

Men det är också viktigt att visa på att fredsaktivister på båda sidor oförtrutet arbetar för fred. Om vi begränsar vårt nyhetsintag till TV och tidningar är det lätt att tro att regionen är "a lost case", en konflikt som har pågått hur länge som helst där inga lösningar verkar finnas inom räckhåll. Så är det förstås inte. Alla konflikter har ett slut och även om den här konflikten är väldigt komplex så är lösningarna faktiskt inte det. Det är ganska tydligt vad som måste hända för att en rättvis fred ska vara möjlig. Det är inte komplexiteten som gör att konflikten fortgår.

Det är bristen på politisk vilja att lösa den. Alla därnere vet vad som behöver göras. Vad som behöver hända. Men viljan finns tyvärr inte. Inte än.

Våra gäster kommer nästa vecka besöka Norrköping, Linköping och Oxelösund.