Peres i brittiska parlamentet

En annan nyhet från mitt kära gamla Mellanöstern är att Shimon Peres, numera Israels president, har besökt Storbritannien och dess parlament. Han är dessutom den första israeliska ledaren som talat inför båda husen. Och idag ska han tydligen träffa drottningen. OK, så vad sa han då?

Han pratade förstås en del om Balfour-deklarationen och Storbritanniens historiska roll nere i Mellanöstern, om att han själv kom dit när det fortfarande styrdes av britterna. Men det är inte det jag vill kommentera. Iallafall inte just nu.

Han kläcker däremot kommentaren, att Israel riskerar inbördeskrig vid en eventuell evakuering av bosättningar.

Borde inte de israeliska ledarna tänkt på det lite tidigare? Sedan 1967 har bosättningar byggts ofta med hjälp av regeringen och om inte annat med deras goda minne. Sedan Osloavtalet skrevs under 1993, då man lovade att frysa byggandet av bosättningar, har de fördubblats. Idag finns det över 500 000 bosättare på Västbanken, inklusive östra Jerusalem. Bosättningar som inte bara är folkrättsvidriga utan som försvårar alla initiativ till en lösning på konflikten.

Så kunde man inte tänkt på detta lite tidigare? Det är ju inte helt okänt att bosättarrörelsen redan när Sinai lämnades tillbaka ville skapa så mycket kaos och konflikter med militären och polisen att staten aldrig skulle våga sig på något liknande med bosättningar på Västbanken. Och det är ju inte helt okänt att de bosättare som drivs av religiösa eller ideologiska övertygelser om sin rätt till landet, inte har någon respekt för staten Israel eller dess rättsväsende.

Alltså, en ganska jobbig grupp människor att ha att göra med.

Så varför har man hela tiden gått dem till mötes?

Jag har inga förklaringar alls, men det skickar ju vissa signaler till omvärlden. Typ att det här med en rättvis fred egentligen inte är så intressant.

ps: för att läsa mer om bosättarrörelsen, läs boken The Lords of the Land, av Akiva Eldar och Idith Zertal, som kom ut 1997.