Dagen efter

Vissa personer jag känner satt uppe hela natten och valvakade. Och det hade jag också gärna gjort, med glass, godis, en skön filt och mysiga ljus. Men valet är ju lite mer gastkramande än Oscarsgalan och gastkramande saker på TV vill jag sällan se ensam. Och somna kan jag oftast. Liksom igår kväll.

Kanske för att magkänslan sa något om förändring. Att ett sådant övertag inte lätt valfuskas bort. Och vilken fantastisk känsla att vakna i ett dimmigt och mörkt höstigt Stockholm och inse saker och ting faktiskt kan komma att förändras nu. Inte allt och inte tillräckligt. Det finns frågor som jag och en amerikansk president (oavsett vem det är) aldrig kommer att vara överens om. Och som en god vän i Sudan precis sa, att för dem i tredje världen kanske det inte innebär någon tydlig förändring alls. Men vi utbrister båda, vännen i Sudan och jag, i ett stort HURRA och jag måste erkänna att ögonen vattnades lite under vinnar-talet.

Och nu är det mindre än två år till vårt eget nästa val....