Med tanke på alla bloggar jag skrivit om bistånd, resultatredovisning och biståndsministerns jakt på effektivitet inom biståndet, är det lite fascinerande att läsa om Tillväxtverkets och deras slöseri av skatttemedel. Jag önskar att fler myndigheter utreds inte bara i hur de använder skattemedel på ett kostnadseffektivt sätt och ur ett resultatstyrt perspektiv. För kostnadseffektivitet är inte samma sak som billigt, utan i allra högsta grad kopplat till just resultat.
Jag antar att jag inte är den enda som förundras och chockas över hur lite respekt det finns för skattebetalarnas medel hos vissa personer som verkar få dollartecken i ögonen av Grand Hotel, dyra viner, hemhjälp, tjänstebilar, taxiresor och annan lyx. Jag kan för mitt liv inte ens förstå varför det anses ok att köpa alkohol för skattemedel, när det skulle kunna bekostas av deltagarna själva. Som faktiskt inte sitter på några skitlöner. Eller den totala bristen på respekt för regelverk och lagar som finns till för att åtminstone försvåra, om inte omöjliggöra, korruption och maktmissbruk.
Är det någon mer än jag som undrar vad deras revisorer sysslar med?
Jag tänker återigen på oss som arbetar med bistånd i folkrörelseorganisationer, som faktiskt inte bara har krav på oss från Sida och UD utan även sätter höga krav på oss själva att agera enligt vissa principer, i vårt användande av medel. Att det finns en viss byråkrati även i handläggningen av bistånd kanske inte går att komma ifrån, och biståndsministern har faktiskt sett till att ökat denna byråkrati de senaste åren, genom hennes version av kortsiktig resultatuppföljning. Så uppenbarligen anses det inte vara ett jätteproblem "uppifrån" även om jag hellre hade föredragit att mer medel hade gått till de mest behövande och att vi kunde ha en mer konstruktiv debatt om vad det är som leder till långsiktig och hållbar fattigdomsbekämpning, demokrati och större respekt för mänskliga rättigheter. Och om hur andra politikerområden påverkar detta, då biståndet ur ett globalt perspektiv är en fis i rymden och därför inte räcker för att arbeta med förändring av strukturer som håller människor i förtryck och fattigdom.
Och vårt löneläge är dessutom betydligt lägre än dessa nissar, vi förväntas ju brinna för det vi gör och därmed vara villiga att acceptera lägre löner. Men det är en annan diskussion.
Nåja, tillbaka till resultatfrågan. Om Tillväxtverket lever på detta sätt går det ju faktiskt att argumentera att deras interna processer och representation faktiskt bidrar till tillväxt, även om den kan anses kortsiktig och kanske inte så hållbar. Men åtminstone vissa företag drar in en jäkla massa pengar på deras aktiviteter. På samma sätt som man kan argumentera att Arbetsförmedlingen bidrar med jobb, genom att hålla sig själva i arbete. Och alla dessa slipsprydda unga jobb-coacherna som fakturerar baserat på aktivitet, inte resultat. Eller?
Jag antar att jag inte är den enda som förundras och chockas över hur lite respekt det finns för skattebetalarnas medel hos vissa personer som verkar få dollartecken i ögonen av Grand Hotel, dyra viner, hemhjälp, tjänstebilar, taxiresor och annan lyx. Jag kan för mitt liv inte ens förstå varför det anses ok att köpa alkohol för skattemedel, när det skulle kunna bekostas av deltagarna själva. Som faktiskt inte sitter på några skitlöner. Eller den totala bristen på respekt för regelverk och lagar som finns till för att åtminstone försvåra, om inte omöjliggöra, korruption och maktmissbruk.
Är det någon mer än jag som undrar vad deras revisorer sysslar med?
Jag tänker återigen på oss som arbetar med bistånd i folkrörelseorganisationer, som faktiskt inte bara har krav på oss från Sida och UD utan även sätter höga krav på oss själva att agera enligt vissa principer, i vårt användande av medel. Att det finns en viss byråkrati även i handläggningen av bistånd kanske inte går att komma ifrån, och biståndsministern har faktiskt sett till att ökat denna byråkrati de senaste åren, genom hennes version av kortsiktig resultatuppföljning. Så uppenbarligen anses det inte vara ett jätteproblem "uppifrån" även om jag hellre hade föredragit att mer medel hade gått till de mest behövande och att vi kunde ha en mer konstruktiv debatt om vad det är som leder till långsiktig och hållbar fattigdomsbekämpning, demokrati och större respekt för mänskliga rättigheter. Och om hur andra politikerområden påverkar detta, då biståndet ur ett globalt perspektiv är en fis i rymden och därför inte räcker för att arbeta med förändring av strukturer som håller människor i förtryck och fattigdom.
Och vårt löneläge är dessutom betydligt lägre än dessa nissar, vi förväntas ju brinna för det vi gör och därmed vara villiga att acceptera lägre löner. Men det är en annan diskussion.
Nåja, tillbaka till resultatfrågan. Om Tillväxtverket lever på detta sätt går det ju faktiskt att argumentera att deras interna processer och representation faktiskt bidrar till tillväxt, även om den kan anses kortsiktig och kanske inte så hållbar. Men åtminstone vissa företag drar in en jäkla massa pengar på deras aktiviteter. På samma sätt som man kan argumentera att Arbetsförmedlingen bidrar med jobb, genom att hålla sig själva i arbete. Och alla dessa slipsprydda unga jobb-coacherna som fakturerar baserat på aktivitet, inte resultat. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar