Äntligen fri

Mai, som jag skrivit om vid ett flertal tillfällen, släpptes i lördags ur kvinnofängelset i Omdurman där hon har suttit fängslad sedan 1 juli i år. Det verkar som att hon nu har släppts för att hon ännu inte har anklagats för något, och enligt Sudans rättsväsende måste man då släppas efter 45 dagar. De hade ingenting på henne, och därför släppte de henne. Hennes fall fick också en hel del uppmärksamhet både i Sudan och internationellt, men det är svårt förstås att säga vad det har betytt, om något.

Efter omständigheterna mår Mai OK, hon är omtumlad, och oerhört glad över allt stöd hon har fått från så många vänner, familj och andra aktivister. Fängelsevistelsen har dock slitit på henne, med långa förhör, hot men också morötter för att försöka övertala henne om att bli kollaboratör.  Lysrörsljus dygnet runt, alldeles för lite mat, trakasserier, slag och rädsla för sexuellt våld. Men också stöd från medfångarna, där de har försökt hålla humöret uppe på varandra.

Mai och flera andra av de fängslade MR-försvararna har nu alltså släppts, vilket känns fantastiskt. Men vissa andra sitter fortfarande inlåsta, bland annat Rudwan, som jag tidigare skrivit om. Tydligen släpptes han kort idag för att nästan genast arresteras igen. Tyvärr har jag ännu inga fler uppgifter om vad som hände.

Tack till Julia som håller mig uppdaterad och som pratade med Mai igår. Tack alla andra som visat intresse för vad som händer med mina kompisar och andra aktivister i Sudan. Stödet och solidariteten behövs, och protesterna kommer fortsätta.