Efter 48 år och två veckor kom nyheten i måndags om att Burma har tagit bort lagen om media-censur. Åtminstone lagen som säger att publikationer måste godkännas i förskott. Det händer mycket i Burma just nu och det finns många tecken som tyder på att verklig reform är på väg. Och att öppna upp mediaklimatet måste ju räknas till ett av dessa tecken. Särskilt i ett land som under så lång tid hårdkontrollerat allt som skrivs.
Däremot finns det fortfarande många tecken som visar på bristande politisk vilja för riktig förändring hos juntan. Och på riskerna under en sådan förändringsprocess. Journalister kommer troligtvis fortfarande kunna straffas i efterhand för vad de skriver då många andra lagar som tillåter juntan att kontrollera mediaflödet finns kvar. Och även om fredsförhandlingar pågår i landet, pågår även stridigheter i vissa regioner. Det finns fortfarande många politiska fångar i landet och vad jag har förstått inkluderas ansvarsutkrävande inte nödvändigtvis i pågående förhandlingar.
Men många journalister är ändå försiktigt optimistiska, då de sett en gradvis förändring under de senaste månaderna, då de först fick riktlinjer tilldelade sig om hur de kan/ska skriva om känsliga ämnen och där sedan 300 tidningar som inte skriver om känsliga saker fick godkännande att publicera utan censur. Och nu i måndags alltså avskaffandet av denna lag. Även tillgången till vissa delar av internet har öppnats upp.
Och även jag är optimist, och vågar tro på förändring. För vilken konflikt pågår i evighet? Vilket förtryck pågår i evighet? Vad betyder egentligen denna öppning i praktiken? Det återstår att se... Men det finns tillräckligt många exempel på förändringsprocesser och på att folks krav på fred och rättvisa ger resultat för att jag ska vara optimist.
Däremot finns det fortfarande många tecken som visar på bristande politisk vilja för riktig förändring hos juntan. Och på riskerna under en sådan förändringsprocess. Journalister kommer troligtvis fortfarande kunna straffas i efterhand för vad de skriver då många andra lagar som tillåter juntan att kontrollera mediaflödet finns kvar. Och även om fredsförhandlingar pågår i landet, pågår även stridigheter i vissa regioner. Det finns fortfarande många politiska fångar i landet och vad jag har förstått inkluderas ansvarsutkrävande inte nödvändigtvis i pågående förhandlingar.
Men många journalister är ändå försiktigt optimistiska, då de sett en gradvis förändring under de senaste månaderna, då de först fick riktlinjer tilldelade sig om hur de kan/ska skriva om känsliga ämnen och där sedan 300 tidningar som inte skriver om känsliga saker fick godkännande att publicera utan censur. Och nu i måndags alltså avskaffandet av denna lag. Även tillgången till vissa delar av internet har öppnats upp.
Och även jag är optimist, och vågar tro på förändring. För vilken konflikt pågår i evighet? Vilket förtryck pågår i evighet? Vad betyder egentligen denna öppning i praktiken? Det återstår att se... Men det finns tillräckligt många exempel på förändringsprocesser och på att folks krav på fred och rättvisa ger resultat för att jag ska vara optimist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar