I söndags var det partiledardebatt på TV. Debatt med åtta partiledare kan inte vara lätt att moderera, och ingen får ju egentligen det utrymme som skulle behövas för att verkligen fördjupa analys och budskap. Å andra sidan, med tanke på hur mycket av den lilla tid som tilldelades som lades på pajkastning, så undrar man försynt om de är intresserade av analys eller av att sälja in sitt eget program. Man undrar nästan om de ens tror på sina egna program, med tanke på hur mycket tid som istället lades på att förvränga motståndarnas budskap.
Och jag menar verkligen förvränga. Här lades det ord i varandras munnar, till höger och vänster. Och det är väl min sammanfattning av debatten, två huvuddrag stod ut: Att lägga ord i någon annans mun som sätter dem i försvarsställning - att försvara något de INTE har sagt. Och att inte svara på frågorna.
Ett par exempel: Göran Hägglund säger till Jonas Sjöstedt att han är emot överskott i välfärden. Vilket han INTE sa. Han sa att han var emot att man skapar ett överskott i välfärden för att ta ut det som aktievinster, samt skatteflykten där många företag genom skatteplanering för ut vinsterna ur Sverige. Däremot kan överskott användas till återinvesteringar, t ex i form av mer personal, så att kvaliteten ökar, liksom arbetsmiljön för de redan anställda som idag går på knän på grund av hög arbetsbelastning.
Som förstås kan ske på arbetsplatser som drivs av kommun eller landsting också (min kommentar).
Frågan om riskkapitalaktörer och om det fanns problem med dem i välfärden möttes konsekvent av alliansens företrädare av: "Vi är för valfrihet". Vilket inte är ett svar på den frågan. Inte hur mycket man än försöker. Istället idiotförklarar det väljarna, som mycket väl fattar att det finns en enorm bredd mellan "ingen valfrihet" och den mest avreglerade marknaden i Europa. Men ärligt talat, hur många gånger har jag inte själv fått de kommentarerna från kompisar eller bekanta när jag kritiserat ohämmade vinster i välfärden: "du är ju helt emot företag", "fattar du inte att folk aldrig skulle driva företag om de inte får ta ut vinst" etc etc.
Lägg inte ord i min mun. Att vara kritisk till och emot att skattepengar betalas ut till aktiebolag som genom skatteflykt och aktieutdelning använder mina skattepengar till något annat än de var ämnade för, betyder INTE att man per automatik är emot "valfrihet". Istället får jag känslan av att dessa kategoriska uttalanden bygger på en ganska begränsad förståelse för vad som är drivkraften bakom företagande och att många INTE startar företag för att pumpa systemet på pengar. Utan för att kunna driva en kompetent verksamhet inom något de brinner för, att få/kunna syssla med det som de älskar. Att kunna försörja sig och sin familj.
Och ett förtydligande som kanske är på sin plats: de skandaler som blossat upp de senaste åren går definitivt inte att enbart skylla på företagen, och det har jag aldrig gjort. Grunden är i allra högsta politiska beslut som prioriterat ohämmad utförsäljning och låga kostnader framför tydliga kvalitetsdirektiv och upphandlingar som lyfter fram och prioriterar kompetens och kvalitet. Hur svårt kan det vara? Och hur är det egentligen när skattepengar används till annat än de var ämnade för, det måste ju finnas en benämning för detta som indikerar att det inte är helt ok, förskingring kanske? Hjälp mig, någon.
Och jag väntar fortfarande spänt på vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet tänker säga om detta.... För om det var ett annat huvuddrag som jag glömt nämna, så var det väl just detta, otydligheten om vad man faktiskt vill.
Två år kvar.
Och jag menar verkligen förvränga. Här lades det ord i varandras munnar, till höger och vänster. Och det är väl min sammanfattning av debatten, två huvuddrag stod ut: Att lägga ord i någon annans mun som sätter dem i försvarsställning - att försvara något de INTE har sagt. Och att inte svara på frågorna.
Ett par exempel: Göran Hägglund säger till Jonas Sjöstedt att han är emot överskott i välfärden. Vilket han INTE sa. Han sa att han var emot att man skapar ett överskott i välfärden för att ta ut det som aktievinster, samt skatteflykten där många företag genom skatteplanering för ut vinsterna ur Sverige. Däremot kan överskott användas till återinvesteringar, t ex i form av mer personal, så att kvaliteten ökar, liksom arbetsmiljön för de redan anställda som idag går på knän på grund av hög arbetsbelastning.
Som förstås kan ske på arbetsplatser som drivs av kommun eller landsting också (min kommentar).
Frågan om riskkapitalaktörer och om det fanns problem med dem i välfärden möttes konsekvent av alliansens företrädare av: "Vi är för valfrihet". Vilket inte är ett svar på den frågan. Inte hur mycket man än försöker. Istället idiotförklarar det väljarna, som mycket väl fattar att det finns en enorm bredd mellan "ingen valfrihet" och den mest avreglerade marknaden i Europa. Men ärligt talat, hur många gånger har jag inte själv fått de kommentarerna från kompisar eller bekanta när jag kritiserat ohämmade vinster i välfärden: "du är ju helt emot företag", "fattar du inte att folk aldrig skulle driva företag om de inte får ta ut vinst" etc etc.
Lägg inte ord i min mun. Att vara kritisk till och emot att skattepengar betalas ut till aktiebolag som genom skatteflykt och aktieutdelning använder mina skattepengar till något annat än de var ämnade för, betyder INTE att man per automatik är emot "valfrihet". Istället får jag känslan av att dessa kategoriska uttalanden bygger på en ganska begränsad förståelse för vad som är drivkraften bakom företagande och att många INTE startar företag för att pumpa systemet på pengar. Utan för att kunna driva en kompetent verksamhet inom något de brinner för, att få/kunna syssla med det som de älskar. Att kunna försörja sig och sin familj.
Och ett förtydligande som kanske är på sin plats: de skandaler som blossat upp de senaste åren går definitivt inte att enbart skylla på företagen, och det har jag aldrig gjort. Grunden är i allra högsta politiska beslut som prioriterat ohämmad utförsäljning och låga kostnader framför tydliga kvalitetsdirektiv och upphandlingar som lyfter fram och prioriterar kompetens och kvalitet. Hur svårt kan det vara? Och hur är det egentligen när skattepengar används till annat än de var ämnade för, det måste ju finnas en benämning för detta som indikerar att det inte är helt ok, förskingring kanske? Hjälp mig, någon.
Och jag väntar fortfarande spänt på vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet tänker säga om detta.... För om det var ett annat huvuddrag som jag glömt nämna, så var det väl just detta, otydligheten om vad man faktiskt vill.
Två år kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar