Hur taskig får man vara på matte egentligen?

Tja, egentligen hur dålig som helst, men det beror väl helt enkelt på vad man har för jobb och hur de där siffrorna ska användas. Härom dagen lanserade Timbro en skrift som ifrågasätter folkrörelsebiståndet, "GONGOs och deras roll i bistånden". Den är skriven tillsammans med författaren Pär Krause. Full av mattefel. Jag borde ta fram rödpennan och skicka tillbaka den korrekturläst. (Jag älskar för övrigt att korrekturläsa och tar gärna på mig uppgiften!)

Det är ju ingen hemlighet att Timbro inte gillar skattefinansierade aktiviteter i allmänhet och folkrörelsebistånd i synnerhet. Det är heller ingen hemlighet att det finns en hel Timbro:iter på UD som hänger med biståndsministern Gunilla Carlsson. Eller skriver rapporter för Riksrevisionsverket. Och sedan förvränger rapportens innehåll så till den grad att Riksrevisionen får sätta munkavle på honom. Vad jag vet finns han numera utomlands, onåbar. För skattebetalarnas pengar, för övrigt. Nåja, det var inte det jag skulle prata om iag. Utan Timbro. Och hur mycket de älskar att hata folkrörelebiståndet. Och deras hantering av siffror.

Och för att undvika missförstånd: det borde inte vara någon hemlighet för er som läser den här bloggen att jag gillar folkrörelsebistånd. Och därför så finns det förstås en potentiell risk att även jag förvränger informationen jag ger er och att även den bör silas genom något slags politiskt filter. Gärna för mig. Jag är ju politisk. Men jag lovar att räkna riktigt duktigt innan jag ger er siffror. En gång i tiden hade jag alla rätt på matte-delen på högskoleprovet, så det borde jag klara av.

Till skillnad från Timbro.

Skriften "GONGOs och deras roll i biståndet" bygger nämligen på en hel rad faktafel och framförallt sifferfel och ger därmed en aningen missvisande bild av verkligheten. Och därmed ett dåligt underlag för analys. För att citera Svenska Missionsrådets pressmeddelande tidigare i veckan: skriften "visar, förutom en stor okunskap och oförmåga att seriöst söka och bearbeta fakta, en ovilja att på ett hederligt sätt vilja samtala om det svenska folkrörelsebiståndet." (se www.missioncouncil.se)

SMR har förstås svarat på skriften eftersom de är en av de organisationer som sågas och de, liksom andra aktörer, beskrivs som så beroende av skattemedel att de (och därmed deras medlemsorganisationer, SMR är en paraplyorganisation, liksom Forum Syd,) knappast kan kallas folkrörelser. Alltså rörelser som drivs av folket och som fungerar självständigt. Typ. En tillräckligt bra definition för det här sammanhanget. Jag parafraserar pressmeddelandet igen: enligt Timbro så är endast 1,3 miljoner av de 151, 4 miljoner (fel summa) som SMR fick av Sida 2006 egeninsats, det vill säga mindre än 1 %.

Då har man helt valt att räkna bort SMR:s medlemsorganisationers egeninsats: "Den korrekta summan på Sidabidraget 2006 är 157,5 miljoner, med en egeninsats på 26, 4 miljoner - det vill säga cirka 17 %." (SMR igen)

Timbro-snubbarna kanske inte är så bevandrade bland Sveriges folkrörelser, de fick kanske aldrig vara med i scouterna, åka på seglarläger, samla in pengar till en skola i Indien eller gå en kvällskurs i franska eller keramik. Vi som har växt upp utsatta för dena röra av rörelser vet mer än väl att utvecklingssamarbetet som finansieras av Sidamedel endast är en liten del av Sveriges folkrörelsers verksamhet. Folkrörelserna är alltså inte några "brief case organisationer" utan bygger faktiskt på att de har medlemmar. Här i Sverige. Som tycker olika saker. Eller tycker om att göra olika saker. Tillsammans med andra. Återigen citat från SMR: "Av Svenska missionsrådets 36 medlemsorganisationer är det 25 som söker Sidabidrag genom SMR. Dessa samlade under 2006 in 224,2 miljoner kronor i Sverige till internationellt arbete, genom gåvor, kollekt och testamenten. Siffran står helt för sig, utan några som helst statliga bidrag."

Om jag ska var ärlig så stör det mig inte det minsta att Timbro snubblar på sina egna excelbladsuträkningar. Det som stör mig är att deras felaktiga information påverkar vad folk tycker. Och att deras skrifter citeras oftare i media än folkrörelsernas svar.