en blogg hit, en blogg dit

Nu i veckan lade min favoritbloggare ner sitt bloggande, efter en ganska beundransvärd topp på blogglistan. Grattis M, men vad ska du göra nu? Och vad ska jag skratta åt nu? Hos honom finns det texter som får mig av gråta av skratt. Jag är ju egentligen inte en riktigt inbiten bloggare, eller bloggläsare och läser bara sån't som hamnar under näsan på mig. Och ni som känner mig väl vet, att det inte går att få mig att sluta med den ovanan. Det enklaste är helt enkelt att ta bort allt med text innan jag kommer på besök.

Eftersom jag egentligen inte läser andra bloggar. förutom de som vänner har, kan jag knappast vänta mig att folk läser mina. Och det är helt OK. Jag har inga ambitioner med det hela. Använder det dock ibland för att sortera mina tankar. Med lite tur finns det någon som blir inspirerad. Och efter en hektisk jobbvecka känns det som att hjärnan känns ganska uttömd. Då jag behöver inspiration. Då jag måste tränga bort alla rapporter, ansökningar, budgetuppföljningar och gå tillbaka till de historier jag hör i fält av människor som jag träffar. Till synes vanliga människor som, när man tar sig tid att lyssna och se, är fantastiska.

Läste idag en jättebra artikel i Independent om Yehuda Shaul, en israelisk kille som jobbar med Breaking the Silence, en av mina favoritorganisationer i Israel: A rough guide to Hebron: The world's strangest guided tour highlights the abuse of Palestinians http://www.shovrimshtika.org/press_item_e.asp?id=129&page=1.

Läs den. Jag har varit mer på deras turer till Hebron och det är verkligen en surrealistisk upplevelse. Shuhada street helt öde. Hjärtat gör ont när man går genom dessa öde gator, när man vet att människorna som en gång bott här har lämnat stan av desperation, då de inte ens får lämna sina hus för att gå gatan ner.....

shabbat shalom