vänner med bil

OK, jag erkänner. Jag har faktiskt handlat på mellandagsrean. Nya stolar. Åtta (8) stycken. Planen att handla dem fanns redan för en månad sedan, liksom det rabatterade priset. Och lagom till jul erbjuds julklappar, surprise surprise, som för mig lite närmare målet. Nya stolar. Som ska hem till lägenheten i den vanligtvis gröna dalen.

Men hur får man hem 8 stolar från stan utan bil? Jag saknar i princip aldrig bil. Saknar kanske inte är rätt ord, eftersom jag egentligen aldrig har haft det. Jo, det där året som jag bodde i Montpellier och vi ganska ofta pga av bristande bidrag lyckades få soppatorsk, som tur var gärna på rullningsavstånd från bensinmack. Nåja, förutom det året har jag som sagt egentligen inte varit med bil. Och jag har hittills inte ens försökt att bli med körkort. Inget som jag saknar. Visst, jag kan fatta att det vore en hyfsat praktiskt och bra investering, men hittills har en flygbiljett alltid verkat vara en mer lockande prioritering.

Och som tur var är stolar ingenting jag handlar ofta. Det ställer nämligen ganska uppenbart till med problem. Hur får jag hem dem? Går det att stapla dem i en taxi? Ryms 8 stolar? Måste jag åka fram och tillbaka? Tänk om stolarna i affären hinner ta slut innan jag hunnit fram och tillbaka tillräckligt många gånger? Och priset gällde fyra stolar, ergo: de måste köpas i fyrtal. Hur många orkar jag släpa runt på tvärbanan?

Så, hur än jag klagar på bilar och deras ofog i vanliga fall så är jag ibland vansinnigt tacksam för mina vänners fyrhjulingar. Tack, tack, tack! Nu ska jag bara få ner de gamla stolarna till Stadsmissionen. Hitta ett bord jag vill ha. Hitta en ny chaufför. Bli av med det gamla bordet. Hitta en soffa jag vill ha. Hitta en ny chaufför. Bli av med den gamla soffan. I dessa sammanhang erkänner jag villigt att jag är en "procrastinator" av stora mått, med hopp om att en dag få känna att lägenheten i gröna dalen faktiskt har fått den ansiktslyftning som den förtjänar och som jag hittills förhalat alldeles för länge.