Sudan gillar inte...

Israel. Surprise surprise! Efter helgens attack på Omdurman följer nu uttalade hot, anklagelser, massarresteringar, konspirationsteorier och annat, där den ständige fienden Israel utmålas som den bakomliggande aktören för attacken.

Enligt Sudans president, Omar Al Bashir, ligger Israel och "sionisterna" bakom JEMs attack. Förstås. Hur hade vi någonsin kunnat tro något annat? Särskilt med tanke på att Al Bashir samtidigt utmålar Tschads president som ansvarig och avbryter de diplomatiska relationerna med grannlandet i väster. Och intensifierar på kuppen det proxy-krig som grannländerna sysslat med sedan Darfur-konfliktens början. Och särskilt med tanke på att Khalil Ibrahim, ledaren för JEM, är en politisk islamist som åtminstone tidigare haft nära relationer till och stött Turabi, islamisten framför andra i Sudan. Al Bashirs slutledningsförmåga är verkligen fenomenal och djupt analytisk.

Tänk vad mycket makt han tillskriver det lilla landet Israel (stort som Småland, eller Kirunas kommun till ytan, Sudan är stort som hela västeuropa), detta land som inte ens existerar enligt densamme. Imponerande, faktiskt. Vilket erkännande! Eller..?

I övrigt känns läget i Sudan ganska osäkert just nu, med väldigt mycket som händer i olika delar av landet, och som alla kan få allvarliga konsekvenser för Sudan och fredsprocesserna där. Bland annat: intensifierade stridigheter i Abyei, Sudans "Kashmir", som Alex de Waal, Sudan-expert, kallar det oljerika gränslandet mellan nord och syd. SPLM:s kongress som inleds nu, där man bl a ska välja partiets framtida president. Fram till igår trodde väl de flesta att sittande president, Salva Kiir, var den enda kandidaten, men så lätt ska det inte gå. Varför förvänta sig det?!

Nu har Riek Machar, nuvarande vice president i södra Sudan (Emma's man, för alla er som läst tidigare bloggar), och Nhial Deng Nhial, tydligen en tidigare minister som bott i exil i London tills nu (?), sagt att de funderar på att ställa upp i valet. Och det kan ju bli intressant. SPLM har en historia av intern splittring, där just Dr Riek tidigare utmanat makten, då under brinnande krig. Det ledde knappast till mindre stridigheter den gången. Å andra sidan, ska ju SPLM nu vara ett demokratiskt, politiskt parti och då ska ju olika kandidater rimligtvis kunna utmana makten utan blodspillan eller annan oro. Så, jag önskar kongressen lycka till, är optimistisk och väntar mig en snygg process.