Strider i Omdurman

Jag hade tänkt att skriva något om hur fantastiskt Stockholm är den här tiden på året, med en grönska som fullkomligt exploderar och vackra människor som njuter av solen och de långa dagarna överallt, i parker, vid vattnet och på caféer. Så döm om min förvåning när jag precis lyssnade på nyheterna och får höra att det har varit strider i Omdurman nu i helgen.

Omdurman är Khartoums systerstad, som ligger på Nilens västra strand, medan Khartoum ligger på den östra stranden, precis där den vita och blå Nilen flyter ihop. Omdurman är staden där General Gordon belägrades och till slut dödades. Omdurman är den stad där vi håller våra långa kurser Training of Trainers in Nonviolence.

Under hela det långa inbördeskriget mellan nord och syd (det som jag oftast nämner när jag pratar om Sudan) nådde stridigheterna aldrig Khartoum, staden ansågs säker och flyktingar från hela landet har hela flockats här, även då det är här regimen sitter som i stort är ansvarig för de olika konflikterna i landet. Jag har aldrig känt mig otrygg där, t o m trafiken har känts OK för att vara en storstad i Afrika. Alla kör som galningar men det är inte så många bilar och vägarna är ganska ofta såpass dåliga att det helt enkelt inte går att köra för fort.

Nu är det JEM, Justice and Equality Movement, en av rebellgrupperna i Darfur (det finns ett gäng) som alltså har attackerat huvudstaden. Enligt Sudan har man redan lyckats köra bort dem och det utegångsförbud som infördes igår i hela stan har hävts i alla delar förutom just Omdurman. Flera rebellsoldater uppges har gripits, många tydligen pojkar i tonåren. Regimen i Sudan hävdar att attacken har skett med hjälp av Tchad, och har därför avbrutit alla diplomatiska förbindelser med grannlandet i väster. Tchad förnekar detta, vilket även JEM gör, ändå finns det stor risk av en upptrappning av våldet i regionen. Sverige har ca 200 soldater i Tchad, för att skydda flyktingbefolkningen där och min kompis Erik är där sedan några månader. Och Lotten sitter i Khartoum.

Det hela känns ganska overkligt och jag undrar hur alla mina Sudanesiska vänner har det. De flesta av dem bor ju i Khartoum, vissa t o m i Omdurman. Jag har redan skickat iväg ett dussin mail, men utgår från att jag inte kommer att höra något från någon förrän tidigast imorgon då jag kan ringa dem. Och jag som längtar dit och pratar om Sudan dagligen, om mina erfarenheter där och om människorna och de historier de berättar för mig. Overkligt var ordet.

Om ni vill läsa mer om utvecklingen i Sudan kan jag rekommendera Sudan Tribune, en sudanesisk nyhetssajt: www.sudantribune.com.