Min naivitet botas med myrsteg

Jag måste erkänna att jag faktiskt blev förvånad när jag härom veckan läste att Sverige planerade en Irakkonferens som infaller imorgon. En konferens om ett krig som ingen gillar förutom vår utrikesminister. Om ett land varifrån vi tar emot mer flyktingar än något annat land i Europa eller USA. I ett land vars Migrationsverk hävdar att det inte pågår en väpnad konflikt och därför har börjat skicka till flyktingar till. Och vår statsminister pratar om att konferensen är ett "myrsteg" i rätt riktning. Hm, jag kanske inte alls borde bli förvånad, möjligen över min egen naivitet.

Sverige ska arbeta för fred och säkhert i världen, samtidigt som vi är en av världens största vapenexportörer, vilket förstås rimmar illa. Trots denna motsättning, åtnjuter Sverige ett relativt stort förtroende runtom i världen. Kanske beror det på den långa freden eller minnet av Olof Palmes starka kritik mot USAs krig i Vietnam. Vi borde värna mer om detta förtroende och höga anseende.

Det förtroendet kan knappast vara ett resultat av rådande politik, där regeringen verkar närma sig USA när det gäller utrikespolitiken: analysen att det nu inte pågår en väpnad konflikt där, Carl Bildts öppna stöd för USAs invasion i Irak, vissa folkpartister som inför invasionen gick ett steg längre och förespråkade ett svenskt deltagande i invasionen.

Med tanke på läget i Irak känns det minst sagt konstigt att ordna en konferens, med Condoleezza Rice som en av huvudtalarna, visserligen bredvid FNs generalsekreterare och Iraks premiärminister, som risker att "bidra till att ge legitimitet åt USAs agerande" som socialdemokraterna Urban Ahlin och Peter Weiderud skriver i Svenska Dagbladet idag, den 28 maj. "Den svenska regeringens tystnad inför våldet i Irak och USAs ansvar är fullständigt oacceptabel."

Vidare skriver de i debattinlägget att "Sverige ska inte medverka till att USAs sätt att karaktärisera läget i Irak får internationellt erkännande. Motståndet mot USA-koalitionen i Irak är så stort och så utbrett att det inte på ett trovärdigt sätt kan avfärdas enbart som terrorism." Även de våldshandlingar som ibland kan ses som legitima inom ramen för folkrätten måste karaktäriseras av "nödvändighet" och "proportionalitet", där nödvändighet syftar på att alla andra alternativ ska vara uttömda innan våld kan användas och vad man menar med proportionalitet borde vara ganska uppenbart.

Dessutom, är fredsopinionen i Sverige såpass stark att det tillsammans med i sig borde vara tillräckligt för våra politiker att ta en tydlig ställning emot kriget, påtala de regionala och globala risker som är en konsekvens av kriget och uppmana koalitionen att ta ansvar för den humanitära katastrofen och den framtida demokratiska utvecklingen i Irak.

Konferensen betalas dessutom bland annat av biståndspengar och jag undrar förstås, som vanligt hur man motiverar detta som en effektivisering av biståndet, samtidigt som de jämförelsevis väldigt kostnadseffektiva folkrörelserna ständigt har fått mindre att röra sig med, sedan den här regeringens tillträde. Men det är en annan diskussion...