Just det, goda nyheter....

Jag har precis tittat på "To see if I'm smiling", av Tamar Yarom, på SVT och sitter här och undrar över varför jag ens hade en ambition om att skriva om positiva saker. Det blir ju sällan så, men just nu ifrågasätter jag hela världen och varför jag låter mig påverkas så hårt av det jag ser och hör.

To see if I'm smiling, som har fått det utslätande och platta namnet Arméns döttrar på svenska (varför blir översatta titlar så platta när ursprungstitlarna ofta är så komplexa?), handlar om fyra otroligt modiga tjejer i Israel som pratar om sina upplevelser och sitt eget agerande under sin värnplikt. Den är väldigt utlämnande och mitt hjärta gör ont. Av vad människor utsätts för. Både offer och förövare. Där förövare i slutändan också är offer.

Citat från beskrivningen av filmen på svt.se: "De har alla bevittnat och själva deltagit i grymma situationer präglade av avvisanden, nonchalans, omogenhet och maktfullkomlighet, händelser som de återberättar med uppriktighet och smärta. De unga israeliska soldaterna genomgår en psykologisk förändring som många i efterhand finner ytterst upprörande. Krigsmentaliteten förändrar personligheten, moralbegreppen undergrävs, de egna värderingarna trycks undan och många tar på sig en skyddande mask för att döva minnena av de upprörande händelser de deltagit i när de burit uniform."

Det enda positiva med den här filmen är att den har gjorts. Och att den är helt otroligt bra. Och att Sveriges Television köper in den. Och att den går i repris på söndag, kl 14.25.