Öva fred?

Jag hade tänkt att redan för flera veckor sedan fortsätta på min ickevåldsodyssé och skriva lite om metoder. Vapenexport och Timbro kom dock i vägen och jag behövde slänga ut lite kängor, och sedan glömdes det bort. Nu känns läget lite mer redo för metoder. Jag tänker dock inte rada upp alla 198 metoder som Gene Sharp inkluderat i sin bok utan berätta lite mer om den metod jag själv har mest erfarenhet av.

Den mest "aktivistiska" undergruppen som Gene Sharp nämner i sin bok om ickevåldsmetoder är intervention. Alltså, att t ex gå eller ställa sig emellan eller i vägen. Att genom sin närvaro försvåra för våldsverkaren att fortsätta med sin våldsamma handling. Utan att skada honom/henne/den eller dem, eller skada sig själv, (Vissa anser att utsätta sig själv för skada fortfarande är ickevåld, såsom hungerstrejk. Jag håller inte med). Däremot ska man vara medveten om att det finns en risk att man blir skadad vid en intervention. Våldsverkaren kan ju välja att vända våldet mot dig. Det är viktigt att förbereda sig inför detta, och i t ex USA under människorättskampen, planerade och övade man detta moment väldigt noga. Hur reagerar man, och hur bör man, reagera när man blir attackerad.

När man går in i en konflikt som civil fredsobservatör, som tredje part (preventiv närvaro även kallat tredjepartsintervention) försöker man påverka våldsdynamiken positivt, att minska risken för våld och att skapa utrymme för ickevåldsaktörer att agera för fred. Det bygger på att våldsverkaren faktiskt bryr sig om vad tredje part/det internationella samfundet tycker. Att de på både en övergripande och på en individnivå är beredd att ändra beteende för att det är en internationell närvaro på plats.

Det är förstås andra saker som måste stämma för att den här metoden ska fungera: att våldsverkaren vet att man är där, att det finns en risk/hot för repressalier om våldet fortsätter, att folk känner sig tryggare med internationella närvarande, så att det antingen vågar välja att inte använda vapen eller våga agera i försvar av mänskliga rättigheter eller för fred. Hotbilden kan dessutom se väldigt olika ut, beroende på konflikt. En ordentlig konfliktanalys är alltså nödvändig.

I Colombia, som jag nämnde härom dagen, är det oerhört riskfyllt att arbeta som människorättsaktivist och där medföljer fredsobservatörer sådana organisationer och individer. I Israel/Palestina är det dock inte speciellt farligt att vara fredsaktivist, däremot finns det grupper som är väldigt utsatta, pga bosättningar, militären, murens byggande etc. Problematiken är annorlunda där och man medföljer där utsatta grupper. Men, man medföljer även fredsorganisationer, för att visa moraliskt stöd och solidaritet med dem som arbetar för en rättvis fred genom ickevåld. Dessa grupper och individer är marginaliserade inom sina respektive samhällen och förtjänar allt stöd och all uppmärksamhet som de kan få.

Lite fortbildning så här en vacker och ljus aprilkväll...