måndag 6 september 2010

Väntar på mitt röstkort...

Efter min hittills åtta dagar långa karriär som "utlandssvensk" väntar jag på att mitt röstkort ska dimpa in på kontoret. Sedan ska jag marschera iväg till svenska konsulatet ca 20 minuters promenad bort och rösta. Både i riksdagsvalet, kommunalvalet och landstingsvalet. Och sällan har det känts så viktigt.

Under de senaste fyra åren har väldigt mycket hänt som anses vara oåterkalleligt, till exempel utförsäljningen av statligt ägda företag. Då dessa företag inte på något sätt var några slags övervintrade kolosser utan vinstdrivande, effektiva företag blev det uppenbart för var och en att utförsäljningen endast handlade om politik och inte om ekonomi. Om nu någon för ett kort ögonblick hade trott något annat.

Nu är ju förstås ekonomi i allra högsta grad politik, men det är en annan historia. Idag vill jag prata om den 16 sidor långa utredning som presenterades några veckor efter förra valet och som skulle ligga till grund för utförsäljningen av statliga företag. Då man ganska snabbt insåg att de inte ens hade räknat på förlusten av vinsten från de här företagen (då plötsligt endast skatten skulle komma staten till godo, om ens det... beroende på hur bra skatteplanering de nya ägarna hade) utan endast räknat på engångsvinsten vid just försäljningen.

Men det finns väl ingen som verkligen tror att ekvationen lägsta priser + vinstintressen + bästa service faktiskt funkar?

Och så är det ju det här med grön politik. Hur kan det ha undgått alliansen att en av de största frågorna de senaste åren har varit miljön och klimatet? Frågan är ärligt ställd, för jag fattar det faktiskt inte. Hur kan man ha missat det? Eller rättfärdigat för sig själva att man rakt och fullt struntat i det?

Visst finns det forskare som säger att klimathotet är överdrivet, men även om så skulle ha varit fallet så behöver man ju inte ha skrivit en doktorsavhandling i spelteori för att förstå att vi inte har råd att inte ta detta hot på allvar. Omställning behövs på alla plan i samhället, och det är inte kärnkraft som ska rädda oss, vilket Folkpartiet och Centern bland andra försöker få oss att tro.

Jag har fattat att många politiker endast har en framförhållning på motsvarande fyra år men det behöver ju inte vi väljare har. Det finns inga hållbara lösningar för kärnkraften! Vi har inget hållbart förvaringssystem för kärnavfallet och det kommer att sakta (om inget allvarligt händer, då det kan gå snabbt) förgifta vår jord. Eller är människor så cyniska att de tror att vi ändå kommer ha förstört den här planeten lagom till dess, så varför bry sig?

Vi behöver inte kärnkraften, det är en villfarelse. Vad vi behöver är, återigen, omställning. Genom bättre isolering och klimatsmarta hus kan vi minska vår energiförbrukning i hemmen och på jobbet. Och vi har ännu inte utforskat tillräckligt möjligheterna för förnybara energikällor. Väldigt få i Stockholm har ansökt om bidrag för att sätta upp solceller, och efter den här sommaren är det väl ingen som tror att vårt land är för mörkt för sån't. Jag skulle gärna se solceller på taket till mitt hus, till exempel. (Och ja, jag har föreslagit det till styrelsen... jag klagar inte bara.)

Dessutom behöver vi bättre kommunaltrafik och färre bilar på våra vägar. Och särskilt på sådana platser som i Stockholm, där folk har möjligheten att välja bort bilen. Jag fattar att det är svårare i Norrlands inland, men det är framförallt de som inte behöver bil som jag ser som "bovarna i dramat". Om alla som inte behöver bil (och nu menar jag verkligen inte behöver bil) skulle göra sig av med den skulle mycket vara vunnet. Alla vet om detta, och ändå tjatas det om den där förbifart Stockholm. Stockholmarna har tidigare röstat för att visa att vi vill att pengar investeras i kollektivtrafiken, bland annat genom biltullar... så sluta tjata om alla dessa nya vägar nu.

Och ja, alliansens kortsiktighet skrämmer mig. På riktigt.

Detta är några av alla tankar som snurrar i huvudet medan jag ängsligt väntar på mitt röstkort. För vad händer om jag inte hinner få det i tid? Då kommer jag sannolik ockupera konsulatet. Eller har ni andra metoder som jag kan ta till? Jag tänkte undvika militär ockupation, de har de haft lite för mycket av här nere...

2 kommentarer:

Filip Tufvesson sa...

Min syrra sa ungefär likadant men jag röstade på mitt gamla hederliga parti ändå. Fick mitt röstkort för över en månad sedan och valet stängde i Costa Rica i torsdags, så hade jag varit du hade jag blivit nervös.

Sara sa...

Har röstat idag, utan röstkort. Konsulatet var väldigt serviceinriktade och jag känner mig nöjd med rösten. Beroende på vad ditt "gamla hederliga parti" är så kan vi ha en diskussion om det var smart eller ej ;-)