Kära vänner,
När livet känns så där stressigt att man inte har tid för sig själv, ännu mindre för sina vänner, så är det skönt att veta att sommaren står för dörren och att jag om ungefär en vecka kan pusta ut ordentligt. Ansökningstider i bistånds- och fredsorganisationer är som upplagda för magkatarrer och inte blir det bättre av att man är medarrangör på en konferens som går av stapeln dagen efter deadline och samtidigt står som värd för ett par av de utländska gästerna som ska delta på konferensen. George, en av dem, anlände idag. Att igår komma på att boende inte fixats i ett överfyllt Stockholm var inte så roligt. Men jag upprepade mina två mantran mumlandes för mig själv:"if it's got a solution, why do you worry? if it hasn't, you shouldn't worry at all" och "everything will be ok in the end, and if it is not ok, then it is not the end." Ni har hört dem förut men jag förundras ständigt av hur bra de fungerar på mig. Hur bra jag är att manipulera mina egna tankar, komma bort från deprimerande eller andra dåliga tankemönster och fokusera på annat. Jag upphör heller inte att förvånas över hur mina vänner kan få mig att slappna av och tänka på annat i några timmar.
Sommar och semester står alltså för dörren och ansökningarna för mina projekt i Mellanöstern och Sudan är, hör och häpna, klara. Alla branscher verkar ha perioder då medarbetarna får tunnelseende och blir onåbara och i för mig infaller den i vackra maj. Då man helst av allt vill vara ledig och dricka öl på Mosebacke i solnedgången. Och samma sak blir det nästa år. Mellanösternprojektet har hittills fokuserat på informations- och påverkansarbete i Sverige men regeringen ska troligen ändra reglerna för att söka pengar för sådana projekt och därför fick vi bara söka för ett år den här gången. De är tveksamma till den typen av stöd och jag antar att det är en högst berättigad fråga att ställa: varför ska vi ge stöd för påverkansarbete i Sverige inom ramen för biståndsbudgeten. Det är definitivt en relevant fråga att ställa och ställs säkert ofta av de som inte arbetar med frågorna. Den ställs av oss varje gång vi skriver ansökningar och gör utvärderingarna och uppföljningar av vårt arbete.
Frågan går dock rätt lätt att svara på i en globaliserad värld där vår livsstil, konsumentvanor och politiska val har en påverkan på övriga världen. Faktiskt. Särskilt när det gäller fred, krig, fattigdom och utveckling. Många skurkaktiga aktörer i den här världen bryr sig faktiskt om vad vi tycker. Och vad vi tycker kan vi visa genom våra vardagsval. För att vi ska kunna tycka något måste vi ha lite omvärldskoll och lite åsikter om vad som är rätt och fel. Våra vanligaste informationskanaler är nyhetssändningarna i TV, radio, tidningar och på internet. Där ges det dock väldigt lite utrymme för analys eller reflektion och mycket av mediebevakningen är både ensidig och vinklad. Genom påverkansarbete ges människor förutsättningar för att "göra gott", enkelt uttryckt.
Är det dock tillräckligt viktigt för att det skall läggas skattepengar på detta? Jag tycker ju uppenbarligen det, eftersom jag jobbar med de här frågorna. Det handlar inte bara om våra egna privata vardagsval, utan även på våra politikers val och agenda. Och om hur de lever upp till det förtroende som vi har gett dem, vare sig vi röstade på dem eller ej, inom ramen för våra demokratiska strukturer. Det finns både nationella och internationella regelverk och lagar som vårt land har förbundit sig att följa och då fyller påverkansarbetet en kontrollfunktion där vi inte bara får reda på hur våra folkvalda efterlever de lagar och regelverk som de ska följa, utan också kan uttrycka vår önskan över hur Sverige skall agera i vissa frågor. Sverige har i PGU, Politik för Global Utveckling, fastställt att vi ska arbeta för fred, utveckling och säkerhet inom alla politikerområden. Vi har även skrivit under olika konventioner där vi bland annat inte bara har förbundit oss att respektera folkrätten utan även arbeta för att andra aktörer respekterar folkrätten (läs mer om folkrätten på www.diakonia.se/ihl).
Härom veckan hade vi ett väldigt tydligt exempel på detta. Norge hade tagit initiativet till ett internationellt förbud mot klusterbomber, liknande det förbud som redan finns mot landminor. Sverige bestämde sig för att rösta emot ett sådant förbud för att vi själva tillverkar och säljer sådana vapen. Efter påtryckningar från det civila samhället ändrade dock moderaterna, kristdemokraterna och centerpartiet (de partier som tänkte rösta emot ett förbud) sig." Tolkningen av vad riksdagsbeslutet innebär visar att det är för tidigt att ta ut segern. Försvarsminister Mikael Odenberg hävdade på torsdagskvällen att svenska företag kommer att kunna fortsätta tillverka klustervapnet "Bombkapsel 90" eftersom det enligt honom inte åstadkommer "oacceptabel skada på civila", vilket är den formulering som användes vid konferensen i Oslo." (www.krf.se) En övertro på svensk neutralitet eller en dålig lögn för att föra allmänheten bakom ljuset med klustervapnens effekt i krig och för att främja svensk vapenexport?
Jag ondgör mig ju över medias nattsvarta mediebevakning där de fokuserar på krig, katastrof och elände utan att lämna utrymme för analys. Däremot har jag inte tipsat om alternativ media eller andra informationskällor, där man kan få en mer balanserad och analytisk mediabevakning. Detta blev jag påmind om när jag återigen läste min kompis Elins miljöblogg för ett tag sedan, där hon bland annat nämnde The Ecologist, www.theecologist.org, en lysande tidning. Jag kan också nämna Democracy Now, en amerikansk radiokanal vars program man kan prenumerera på i form av podcasts. www.aldaily.com har mycket intressanta artiklar om kultur och samhällsfrågor och rekommenderas också gärna. Jag ska försöka bli bättre på källhänvisning och lägger även upp lite länkar på hemsidan där man kan hitta mer spännande information om framförallt rädda världen-karaktär.
kramar i massor,
Sara
tisdag 29 maj 2007
tisdag 15 maj 2007
livet är gott
Systrar och bröder,
jag sitter hemma vid kökdsbordet och knappar på den lilla vita och känner mig ganska nöjd, med allt. Jag lade upp den här bloggen härom veckan och får nu chansen att återanvända mina gamla bloggar, med förhoppningsvis nya läsare. Att återanvända är bra. Att minska sin konsumption är ännu bättre.
Livet känns bra idag. Ingen ilska över vad som händer i världen tar över, även om världen fortfarande har samma gamla brister som tidigare. Istället tänker jag på de där små stegen som människor runt om i världen tar varje dag, små steg för att göra vår närvaro på den här planeten lite mer hållbar. När det gäller miljö, men också när det gäller fred, utveckling och säkerhet. Begrepp som är sammankopplade på ett intrikat sätt.
Fler och fler som jag känner beställer hem ekologisk frukt och grönsaker en gång i veckan, det finns flera leverantörer i Stockholm, det går att läsa mer om detta på www.arstiderna.se, www.ekoladan.se eller www.gardendirekt.se (som även levererar ekologiskt kött, fisk, kyckling och ost). På www.ekotorget.se kan du även se vilka affärer i din omgivning som säljer ekologiska varor. Det enda problemet är väl utkörningen av mat med bil, men det kanske inte går att komma ifrån att maten faktiskt måste forslas en viss sträcka för att nå våra magar. Jag har ännu inte själv gjort det för med tanke på hur sällan jag äter hemma skulle det troligen leda mest till resursslöseri och utvecklandet av nya organismer i mitt kylskåp. Fler och fler byter även till förnybar el.
Nu är det dags att även börja investera våra tillgångar hållbart, om du inte redan börjat göra det. Se över ditt aktieinnehav och varför inte dina pensionsfonder. Väldigt många, om inte de flesta, av de stora fonderna investerar dina pengar i företag som bland annat tillverkar och säljer vapen. Sverige är idag en av världens största vapenexportörer även om Propositionen om Global Utveckling (PGU) tydligt klargör att alla politikerområden i Sverige, inklusive näringslivet, skall sträva efter att stödja fred och säkerhet i världen. PGU fastställer att en koherens inom Sverige inte bara är önskvärt utan även rimligt. En så stor vapenexport är inte förenligt med detta, inte på något sätt. Vapen dödar, så är det. Och även om inte alla länder som köper vapen inte är inblandade i pågående konflikter så läggs stora pengar på vapen som annars skulle kunna användas för att bygga upp länder och säkra deras utveckling.
Det finns etiska fonder men flera av de som kallar sig etiska tillåter fortfarande att en viss procent av pengarna investeras i vapenindustrin. KPA är en av de fonder som lever upp till sitt etiska ställningstagande. Om ni känner till flera får ni gärna skriva till mig om det. Om ni vill ta reda på hur det ligger till med era fonder, fråga dem! Konsumentmakt är ett sätt att påverka vår omvärld. Berätta för fonderna att era val är baserade på grundläggande etiska principer!
På Just Vision's hemsida hittade jag idag intervjuer med vanliga människor i både Palestina och Israel som alla är fredsaktivister. Kvinnor och män i blandade åldrar, med olika bakgrund, olika religioner och olika erfarenheter i bagaget. Gemensamt för dem är att de inte har gett upp hoppet om att en bättre värld är möjlig och att de ganska ofta kämpar i motvind för att uppnå fred. En av dem, Eliyahu Mclean, har fått titeln Rodef Shalom, fredssökare, av rabbi Zalman, men alla dessa människor borde få den titeln. Rodef shalom. Jag tycker om att säga de orden. Eliyahu är för övrigt en av mina verkliga idoler och jag ska någon gång skriva hans biografi åt honom, för han har verkligen något att säga som är värt att lyssna på.
Jag hade tidigare i våras besök av tio vänner från SONAD, Kristna Freds partnerorganisation i Sudan, och de är också en enorm inspirationskälla för mig. Flera av dem arbetar heltid med andra saker och ägnar näst intill all sin fritid till sitt fredsengagemang. Som Enas sa, "på tiden som blir över arbetar jag som läkare". Jag önskar att jag kunde stötta dem mer i deras arbete än vad jag idag kan. Bland annat saknas det datorer och annan kontorsutrustning. Om det är någon av er som planerar att byta bärbar dator och inte vet vad ni ska göra med er gamla: jag åker ner till Sudan i oktober igen och skulle kunna göra någon av dessa aktivisters aktivism lite lättare.
Alla dessa vardagshjältar förtjänar en eloge och många bra tankar, och idag ägnar jag kvällen åt att skicka bra tankar till alla möjliga håll.
fred /Sara
jag sitter hemma vid kökdsbordet och knappar på den lilla vita och känner mig ganska nöjd, med allt. Jag lade upp den här bloggen härom veckan och får nu chansen att återanvända mina gamla bloggar, med förhoppningsvis nya läsare. Att återanvända är bra. Att minska sin konsumption är ännu bättre.
Livet känns bra idag. Ingen ilska över vad som händer i världen tar över, även om världen fortfarande har samma gamla brister som tidigare. Istället tänker jag på de där små stegen som människor runt om i världen tar varje dag, små steg för att göra vår närvaro på den här planeten lite mer hållbar. När det gäller miljö, men också när det gäller fred, utveckling och säkerhet. Begrepp som är sammankopplade på ett intrikat sätt.
Fler och fler som jag känner beställer hem ekologisk frukt och grönsaker en gång i veckan, det finns flera leverantörer i Stockholm, det går att läsa mer om detta på www.arstiderna.se, www.ekoladan.se eller www.gardendirekt.se (som även levererar ekologiskt kött, fisk, kyckling och ost). På www.ekotorget.se kan du även se vilka affärer i din omgivning som säljer ekologiska varor. Det enda problemet är väl utkörningen av mat med bil, men det kanske inte går att komma ifrån att maten faktiskt måste forslas en viss sträcka för att nå våra magar. Jag har ännu inte själv gjort det för med tanke på hur sällan jag äter hemma skulle det troligen leda mest till resursslöseri och utvecklandet av nya organismer i mitt kylskåp. Fler och fler byter även till förnybar el.
Nu är det dags att även börja investera våra tillgångar hållbart, om du inte redan börjat göra det. Se över ditt aktieinnehav och varför inte dina pensionsfonder. Väldigt många, om inte de flesta, av de stora fonderna investerar dina pengar i företag som bland annat tillverkar och säljer vapen. Sverige är idag en av världens största vapenexportörer även om Propositionen om Global Utveckling (PGU) tydligt klargör att alla politikerområden i Sverige, inklusive näringslivet, skall sträva efter att stödja fred och säkerhet i världen. PGU fastställer att en koherens inom Sverige inte bara är önskvärt utan även rimligt. En så stor vapenexport är inte förenligt med detta, inte på något sätt. Vapen dödar, så är det. Och även om inte alla länder som köper vapen inte är inblandade i pågående konflikter så läggs stora pengar på vapen som annars skulle kunna användas för att bygga upp länder och säkra deras utveckling.
Det finns etiska fonder men flera av de som kallar sig etiska tillåter fortfarande att en viss procent av pengarna investeras i vapenindustrin. KPA är en av de fonder som lever upp till sitt etiska ställningstagande. Om ni känner till flera får ni gärna skriva till mig om det. Om ni vill ta reda på hur det ligger till med era fonder, fråga dem! Konsumentmakt är ett sätt att påverka vår omvärld. Berätta för fonderna att era val är baserade på grundläggande etiska principer!
På Just Vision's hemsida hittade jag idag intervjuer med vanliga människor i både Palestina och Israel som alla är fredsaktivister. Kvinnor och män i blandade åldrar, med olika bakgrund, olika religioner och olika erfarenheter i bagaget. Gemensamt för dem är att de inte har gett upp hoppet om att en bättre värld är möjlig och att de ganska ofta kämpar i motvind för att uppnå fred. En av dem, Eliyahu Mclean, har fått titeln Rodef Shalom, fredssökare, av rabbi Zalman, men alla dessa människor borde få den titeln. Rodef shalom. Jag tycker om att säga de orden. Eliyahu är för övrigt en av mina verkliga idoler och jag ska någon gång skriva hans biografi åt honom, för han har verkligen något att säga som är värt att lyssna på.
Jag hade tidigare i våras besök av tio vänner från SONAD, Kristna Freds partnerorganisation i Sudan, och de är också en enorm inspirationskälla för mig. Flera av dem arbetar heltid med andra saker och ägnar näst intill all sin fritid till sitt fredsengagemang. Som Enas sa, "på tiden som blir över arbetar jag som läkare". Jag önskar att jag kunde stötta dem mer i deras arbete än vad jag idag kan. Bland annat saknas det datorer och annan kontorsutrustning. Om det är någon av er som planerar att byta bärbar dator och inte vet vad ni ska göra med er gamla: jag åker ner till Sudan i oktober igen och skulle kunna göra någon av dessa aktivisters aktivism lite lättare.
Alla dessa vardagshjältar förtjänar en eloge och många bra tankar, och idag ägnar jag kvällen åt att skicka bra tankar till alla möjliga håll.
fred /Sara
Det våras för världen
Glad vår,
Min lilla vita är räddad! På Långfredagen fick verkligen uppleva vad årets sorgedag bör kännas som, när jag spillde ut en hel latte över datorn. Nu kan jag dock pusta ut. De som jobbar på Café Dello Sport, där olyckan inträffade, var väldigt hjälpsamma även om de sedan dess säkert har uppskattat ett och annat gott skratt vid minnet, men det var riktigt plågsamt att inse att enda sättat att kanske lyckas rädda datorn var att hålla den under en kran och låta vattnet skölja ur den ordentligt. Jag har lovat mig själv att detta aldrig ska hända igen, ett misstag man inte lär sig av är ett dubbelt misstag, men om det händer någon av er, kom ihåg att ta loss batteriet först!
I övrigt känns det i både kropp och själ att det våras för världen, på mer än ett sätt. Jag håller med Elin, som bloggar om klimat, att det känns som att världen äntligen börjar få upp ögonen för det här med klimatfrågor. Äntligen. Live Earth-galorna runt om i världen i sommar lär dra sitt strå till stacken när det gäller att få upp ögonen för dessa frågor. Tyvärr lär de dra mer än sitt strå till stacken i elförbrukning under eventen dock, men det kanske det är värt. När jag var på en musikfestival över nyår i Australien, Peats Ridge Festival, drevs hela festivalen av förnybar el, så kanske även Live Earth-artisterna har tänkt. På samma festival gällde också att minst hälften av all mat som fanns till försäljning skulle vara ekologisk. Vattnet i duschar och handfat renades och återanvändes och endast nedbrytbara produkter användes som tvål, schampoo o dyl, för att inte vattnet som rann ut skulle förstöra den vackra dalgången som anses vara en helig plats för aboriginerna. De erbjöd till och med mobiltelefonladdning genom solceller.
Jag måste nog fortsätta att referera till Elins blogg, som nämner att det säljs väldigt mycket lokalodlat och lokalproducerat på Gotland. Och tar man bara båten dit så blir resan nog inte så farlig när det gäller utsläpp. Till skillnad mot flygalternativet. Hon nämner även Fritidsresors initiativ med tågcharter till platser i Europa, som sålde slut som smör i solsken efter lanseringen. På mitt jobb reser flera av oss ganska mycket och vi håller nu på att ta fram en bättre miljöpolicy för kanslipersonalen, för resa måste vi faktiskt göra för att kunna genomföra våra arbetsuppgifter. Och tåg funkar inte till andra kontinenter, vilket är dit vi oftast reser. Men vi vill undersöka hur vi kan flyga bättre, t ex går det åt mest utsläpp vid start och landning så kanske kan vi minska antalet mellanlandningar och byten? Och när det gäller att bli miljövänligare är nog det mest rimliga att tänka att "ingen kan göra allt, men alla kan göra något" som det står på ett vykort som jag hittade härom veckan från Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet. Och jag tror ingen på vårt kansli kör bil till exempel.
Elin påminde också om att vi kan köpa strömbrytare för våra elprodukter i hemmet som annars står på stand-by (enklaste sättet att spara el i hemmet!). Jag har haft sådana eluttag med av- och påknapp i säkert 15 år. Det är också bra för att minska brandrisken och man slipper dra ur varenda sladd varje gång man åker hemifrån. Och på Miljöpartiets hemsida hittar du länken rattattveta.nu där du kan läsa om miljövänlig mat.
När det gäller fredsarbetet så brukar den här tiden på året fyllas av projektansökningar, så även detta år. Kul att Svenskan har haft en serie om volontärarbete både i Sverige och i världen och äntligen en ganska kritisk artikel om den offerbild av världen som stödgalorna sprider. Det ryktas också om att Utrikespolitiska Institutet ska göra en forskningsstudie om civila samhällets roll i freds- och försoningsprocesser. Vilket också betyder att de kommer att börja titta mer på skapandet och förankrandet av positiv fred, inte bara på skrivandet av fredsavtal. Som Noah, en fredsaktivist i Palestina, sa till mig härom dagen, "peace is a state of mind, not just a signed agreement". Inte en dag för sent. Hoppas nu bara att de involverar oss som jobbar med just dessa frågor.
Och så måste jag bara gratulera kongressen i USA för deras beslut om tidsbegränsning av USAs inblandning i Irak. Även om presidenten kan lägga in ett veto så säger ett sådant beslut ganska mycket om att en kursomvändning är på väg. Sedan vill jag beklaga de tragiska dödskjutningarna i Virginia som hände för ett par veckor sedan. Men kanske denna gång lyfts frågan om strängare vapenkontroll upp på dagordningen på riktigt, till skillnad från när liknande händelser tidigare har inträffat. Som sagt, ett misstag man inte lär sig av, är ett dubbelt misstag. Och även då vapen inte dödar människor, som vissa verkar hävda, så finns det enbart i USA 193 miljoner lätta vapen som människor kan använda för att skjuta andra människor.
Pollenallergiska och solstrålande fredskramar till er alla!
Sara
Min lilla vita är räddad! På Långfredagen fick verkligen uppleva vad årets sorgedag bör kännas som, när jag spillde ut en hel latte över datorn. Nu kan jag dock pusta ut. De som jobbar på Café Dello Sport, där olyckan inträffade, var väldigt hjälpsamma även om de sedan dess säkert har uppskattat ett och annat gott skratt vid minnet, men det var riktigt plågsamt att inse att enda sättat att kanske lyckas rädda datorn var att hålla den under en kran och låta vattnet skölja ur den ordentligt. Jag har lovat mig själv att detta aldrig ska hända igen, ett misstag man inte lär sig av är ett dubbelt misstag, men om det händer någon av er, kom ihåg att ta loss batteriet först!
I övrigt känns det i både kropp och själ att det våras för världen, på mer än ett sätt. Jag håller med Elin, som bloggar om klimat, att det känns som att världen äntligen börjar få upp ögonen för det här med klimatfrågor. Äntligen. Live Earth-galorna runt om i världen i sommar lär dra sitt strå till stacken när det gäller att få upp ögonen för dessa frågor. Tyvärr lär de dra mer än sitt strå till stacken i elförbrukning under eventen dock, men det kanske det är värt. När jag var på en musikfestival över nyår i Australien, Peats Ridge Festival, drevs hela festivalen av förnybar el, så kanske även Live Earth-artisterna har tänkt. På samma festival gällde också att minst hälften av all mat som fanns till försäljning skulle vara ekologisk. Vattnet i duschar och handfat renades och återanvändes och endast nedbrytbara produkter användes som tvål, schampoo o dyl, för att inte vattnet som rann ut skulle förstöra den vackra dalgången som anses vara en helig plats för aboriginerna. De erbjöd till och med mobiltelefonladdning genom solceller.
Jag måste nog fortsätta att referera till Elins blogg, som nämner att det säljs väldigt mycket lokalodlat och lokalproducerat på Gotland. Och tar man bara båten dit så blir resan nog inte så farlig när det gäller utsläpp. Till skillnad mot flygalternativet. Hon nämner även Fritidsresors initiativ med tågcharter till platser i Europa, som sålde slut som smör i solsken efter lanseringen. På mitt jobb reser flera av oss ganska mycket och vi håller nu på att ta fram en bättre miljöpolicy för kanslipersonalen, för resa måste vi faktiskt göra för att kunna genomföra våra arbetsuppgifter. Och tåg funkar inte till andra kontinenter, vilket är dit vi oftast reser. Men vi vill undersöka hur vi kan flyga bättre, t ex går det åt mest utsläpp vid start och landning så kanske kan vi minska antalet mellanlandningar och byten? Och när det gäller att bli miljövänligare är nog det mest rimliga att tänka att "ingen kan göra allt, men alla kan göra något" som det står på ett vykort som jag hittade härom veckan från Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet. Och jag tror ingen på vårt kansli kör bil till exempel.
Elin påminde också om att vi kan köpa strömbrytare för våra elprodukter i hemmet som annars står på stand-by (enklaste sättet att spara el i hemmet!). Jag har haft sådana eluttag med av- och påknapp i säkert 15 år. Det är också bra för att minska brandrisken och man slipper dra ur varenda sladd varje gång man åker hemifrån. Och på Miljöpartiets hemsida hittar du länken rattattveta.nu där du kan läsa om miljövänlig mat.
När det gäller fredsarbetet så brukar den här tiden på året fyllas av projektansökningar, så även detta år. Kul att Svenskan har haft en serie om volontärarbete både i Sverige och i världen och äntligen en ganska kritisk artikel om den offerbild av världen som stödgalorna sprider. Det ryktas också om att Utrikespolitiska Institutet ska göra en forskningsstudie om civila samhällets roll i freds- och försoningsprocesser. Vilket också betyder att de kommer att börja titta mer på skapandet och förankrandet av positiv fred, inte bara på skrivandet av fredsavtal. Som Noah, en fredsaktivist i Palestina, sa till mig härom dagen, "peace is a state of mind, not just a signed agreement". Inte en dag för sent. Hoppas nu bara att de involverar oss som jobbar med just dessa frågor.
Och så måste jag bara gratulera kongressen i USA för deras beslut om tidsbegränsning av USAs inblandning i Irak. Även om presidenten kan lägga in ett veto så säger ett sådant beslut ganska mycket om att en kursomvändning är på väg. Sedan vill jag beklaga de tragiska dödskjutningarna i Virginia som hände för ett par veckor sedan. Men kanske denna gång lyfts frågan om strängare vapenkontroll upp på dagordningen på riktigt, till skillnad från när liknande händelser tidigare har inträffat. Som sagt, ett misstag man inte lär sig av, är ett dubbelt misstag. Och även då vapen inte dödar människor, som vissa verkar hävda, så finns det enbart i USA 193 miljoner lätta vapen som människor kan använda för att skjuta andra människor.
Pollenallergiska och solstrålande fredskramar till er alla!
Sara
måndag 14 maj 2007
Du kan alltid lämna afrika
Kära vänner,
Vi går mot ljusare tider, på mer än bara ett sätt. Härom kvällen var jag och såg filmen Blood Diamonds som handlar om de diamanter som till stora delar finansierar krig runtom i världen. Den var väldigt intensiv och bra och värd att rekommendera. Och det är skönt att veta att diamantindustrin, genom Kimberleyprocessen, har försökt stävja handeln av dessa blodsdiamanter. De finns fortfarande på marknaden men inte i lika stora tal som tidigare. När eftertexterna rullar uppmanar filmen oss tittare att använda oss av vår konsumentmakt även när vi köper diamanter (som om vi gjorde det lika ofta som vi handlade rättvisemärkt kaffe!).
Jag känner att jag vill prata mer om Afrika. Den där jättelika kontinenten söder om oss med dess röda jord och enorma rikedomar. Jag har fått förmånen att återvända igen och igen och igen. Första gången åkte jag till Sydafrika 1995, ett år efter självständigheten. Nelson Mandela var ny president i regnbågsnationen och även då det fanns tillräckligt med problem kvar att lösa så genomsyrades luften av ubuntu, vilket Win, en person jag träffade där en annan gång översatte till "I am because you are, and therefore we are". Då visste jag inte vad det var, men känslan av att vara på en speciell plats var stark och jag hoppades att jag en dag skulle få återvända dit. "Of course you will", sa en av de som bodde i huset jag bodde i, "you can always leave Africa, but Africa will never leave you."
Vackra Sydafrika är en del av kontinenten som jag alltid kommer att vilja återvända till och som jag varmt kan rekommendera till andra som turistland. Men om ni ska åka dit vill jag uppmärksamma er på det avtal som finns mellan Saab och Sydafrika, där Sydafrika köper JAS Gripen (för miljarder pengar som istället skulle kunna investeras i hälsa och utbildning) och Saab i sin tur föörbinder sig att investera i Sydafrika. Och uppmuntra andra att investera i Sydafrika. I det finstilta står det att varje nordisk turist som reser in i Sydafrika ses som en del av det här avtalet, av det motköpsprogram som skapades inom ramen för JAS-affären. Saab får tillgodoräkna sig 30 500 kr per turist som en del av de investeringar de lovat att göra i landet. Hittills har de kunnat kunnat räkna in 218 miljoner dollar i sina utlovade investeringar. Oroa er dock inte, på Afrikagruppernas hemsida kan man gå in och anmäla att man inte vill att ens egna resor räknas in i motköpsprogrammet. Skriv på lista innan ni åker! http://www.afrikagrupperna.se/cgi-bin/afrika.cgi?d=s&w=2606. Tyvärr har jag inte ännu lyckats ta reda på hur det här går till i praktiken, men jag har skrivit på deras lista.
Tidigare i våras var mitt kontor på studiebesök på SIPRI, Stockholm International Peace Research Institute, som forskar om bland annat vapenhandel och militära utgifter. Visste ni att världen spenderade 1118 miljarder dollar på militära utgifter under 2006! Det är 8 148 miljarder kronor! 2,5 procent av världens BNP, 173 dollar per capita. USA står för 48 procent av utgifterna, medan hela Afrika står för två procent. Samtidigt satsade världen ca 50 miljarder dollar på utveckling, inklusive humanitära insatser. FN har kommit fram till att det skulle behövas ca 121 miljarder dollar för att uppnå milleniummålen, halverad fattigdom. Vilka prioriteringar vi gör! Vill ni läsa mer kan ni kolla in SIPRIs hemsida, www.sipri.org. Det finns massor av spännande statistisk där.
Så vad var det där om ljusare tider? Varje dag som människor blir lite mer medvetna om världen omkring dem och deras plats i det sammanhanget är leder oss mot ljusare tider. Och jag har en känsla av att folk långsamt börjar bli upplysta, trots allt det hemska vi ständigt hör om.
mycket kärlek,
Sara
Vi går mot ljusare tider, på mer än bara ett sätt. Härom kvällen var jag och såg filmen Blood Diamonds som handlar om de diamanter som till stora delar finansierar krig runtom i världen. Den var väldigt intensiv och bra och värd att rekommendera. Och det är skönt att veta att diamantindustrin, genom Kimberleyprocessen, har försökt stävja handeln av dessa blodsdiamanter. De finns fortfarande på marknaden men inte i lika stora tal som tidigare. När eftertexterna rullar uppmanar filmen oss tittare att använda oss av vår konsumentmakt även när vi köper diamanter (som om vi gjorde det lika ofta som vi handlade rättvisemärkt kaffe!).
Jag känner att jag vill prata mer om Afrika. Den där jättelika kontinenten söder om oss med dess röda jord och enorma rikedomar. Jag har fått förmånen att återvända igen och igen och igen. Första gången åkte jag till Sydafrika 1995, ett år efter självständigheten. Nelson Mandela var ny president i regnbågsnationen och även då det fanns tillräckligt med problem kvar att lösa så genomsyrades luften av ubuntu, vilket Win, en person jag träffade där en annan gång översatte till "I am because you are, and therefore we are". Då visste jag inte vad det var, men känslan av att vara på en speciell plats var stark och jag hoppades att jag en dag skulle få återvända dit. "Of course you will", sa en av de som bodde i huset jag bodde i, "you can always leave Africa, but Africa will never leave you."
Vackra Sydafrika är en del av kontinenten som jag alltid kommer att vilja återvända till och som jag varmt kan rekommendera till andra som turistland. Men om ni ska åka dit vill jag uppmärksamma er på det avtal som finns mellan Saab och Sydafrika, där Sydafrika köper JAS Gripen (för miljarder pengar som istället skulle kunna investeras i hälsa och utbildning) och Saab i sin tur föörbinder sig att investera i Sydafrika. Och uppmuntra andra att investera i Sydafrika. I det finstilta står det att varje nordisk turist som reser in i Sydafrika ses som en del av det här avtalet, av det motköpsprogram som skapades inom ramen för JAS-affären. Saab får tillgodoräkna sig 30 500 kr per turist som en del av de investeringar de lovat att göra i landet. Hittills har de kunnat kunnat räkna in 218 miljoner dollar i sina utlovade investeringar. Oroa er dock inte, på Afrikagruppernas hemsida kan man gå in och anmäla att man inte vill att ens egna resor räknas in i motköpsprogrammet. Skriv på lista innan ni åker! http://www.afrikagrupperna.se/cgi-bin/afrika.cgi?d=s&w=2606. Tyvärr har jag inte ännu lyckats ta reda på hur det här går till i praktiken, men jag har skrivit på deras lista.
Tidigare i våras var mitt kontor på studiebesök på SIPRI, Stockholm International Peace Research Institute, som forskar om bland annat vapenhandel och militära utgifter. Visste ni att världen spenderade 1118 miljarder dollar på militära utgifter under 2006! Det är 8 148 miljarder kronor! 2,5 procent av världens BNP, 173 dollar per capita. USA står för 48 procent av utgifterna, medan hela Afrika står för två procent. Samtidigt satsade världen ca 50 miljarder dollar på utveckling, inklusive humanitära insatser. FN har kommit fram till att det skulle behövas ca 121 miljarder dollar för att uppnå milleniummålen, halverad fattigdom. Vilka prioriteringar vi gör! Vill ni läsa mer kan ni kolla in SIPRIs hemsida, www.sipri.org. Det finns massor av spännande statistisk där.
Så vad var det där om ljusare tider? Varje dag som människor blir lite mer medvetna om världen omkring dem och deras plats i det sammanhanget är leder oss mot ljusare tider. Och jag har en känsla av att folk långsamt börjar bli upplysta, trots allt det hemska vi ständigt hör om.
mycket kärlek,
Sara
allt kommer att bli bra
Kära vänner,
Sommarvärmen är här och Stockholm visar sig från sin bästa sida. Just nu har jag svårt att se vad mer man kan önska sig av livet. Ja, förutom världsfred förstås. Så hur går det egentligen med världsfreden, undrar den nyfikne. Jag tänkte ta upp ett exempel där någon form av fred kanske kan urskönjas.
Uganda och rebellerna i norra delarna av landet med kanske den minst definierade agendan i världen, LRA (Lord Resistance Army) ska sätta sig vid förhandlingsbordet i södra Sudan och förhoppningsvis få ett slut på det meningslösa dödandet som pågått i 20 år. Jo förresten, de har en agenda påstår de: att införa de tio budorden som lag i Uganda. Undrar om de någonsin har hört talas om att leva som du lär, behandla andra som du själv vill bli behandlad, walk the talk?
Att den här konflikten får ett slut är av fundamental betydelse för utvecklingen i södra Sudan (dit jag ska resa i oktober), där en fredsprocess pågår sedan drygt två år men där mycket återstår innan en positiv fred har nåtts. Idag är det ett av världens minst utvecklade områden (medan Khartoumregionen har Afrikas högsta tillväxt, typ, tack vare alla oljepengar som kommer in från bland annat Kina), och det finns väldigt många vapen i omlopp som försvårar utvecklingen. För att södra Sudan ska kunna avväpnas måste konflikten i norra Uganda få ett slut. Hur ska annars folk våga lämna ifrån sig sina vapen, om de inte kan känna sig säkra? LRA har ständigt gått över gränsen och attackerat byar i södra Sudan. Jo, en sak till, mycket av LRAs vapen har tidigare kommit från regimen i Khartoum....
Det finns hur mycket bevis som helst på att vapeninnehav ökar risken för dödligt våld, och de 680 miljoner lätta vapen som är i omlopp i världen är de stora massförstörelsevapnen i vår tid, och ändå finns det så många människor runt om i världen som på fullt allvar menar att de känner sig tryggare med vapen.
Det här med säkerhet är ett intressant begrepp. Ofta när man pratar om säkerhet internationellt sett så menar man staters säkerhet. Vi på Kristna Fredsrörelsen, tillsammans med andra organisationer, menar dock att det är ett delvis förlegat sätt att se på säkerhetsproblematiken. För att citera vår hemsida, www.krf.se:
"Världen står inför en lång rad hot och problem som orsakar enormt lidande. Det finns naturligtvis olika åsikter om vilka de största hoten är, men de som oftast brukar nämnas är klimatförändringar, HIV-AIDS, massförstörelsevapen, etnisk konflikt, folkmord, massvåldtäkt, terrorism, fattigdom och svält. De här hoten kan knappast tacklas genom traditionell säkerhetspolitik som betonar försvaret av ett lands territorium. För den enskilda människan är det viktigare att ha tillräckligt med mat att äta, att leva i en god miljö, att slippa sjukdomar och den otrygghet som krig skapar. Begreppet "mänsklig säkerhet" vidgar alltså definitionen av säkerhet och sätter människan och miljön i centrum."
Vapen är farliga inte bara för att folk dör av att de används. Folk dör också för att stater i världen hellre lägger sina pengar på militära utgifter än på fattigdomsbekämpning, alltså på mänsklig säkerhet. Det dör idag 30 000 barn dagligen på grund av fattigdom. Dessa dödsfall är onödiga, de skulle kunna motverkas. Det dör också fler folk i Guatemala per år idag än under inbördeskriget, pga av tillgången av vapen. Detta visar ju tydligt att staters säkerhet inte nödvändigtvis är samma sak som mänsklig säkerhet.
Hur kan vi ändra den här utvecklingen, undrar förstås den nyfikne som är bra på följdfrågor. Ett sätt att påverka denna verklighet är att uppmana våra folkvalda beslutsfattare att omrusta genom brev. Du kan även skriva en insändare till din lokala tidning eller anordna en temakväll med föreläsning om ämnet för att upplysa dina medmänniskor om denna problematik. Jag och mina kollegor kommer gärna och föreläser. Du kan också bli medlem i olika fredsrörelser och stötta vår verksamhet på så sätt. Vi är en stark röst i samhället på grund av våra medlemmar. Ju fler medlemmar desto starkare röst. Vi har rabatt på medlemsavgiften om du blir medlem nu fram till september, 95 kr istället för 250 kr, som en del av vår kampanj "omrusta nu!". Du kan även se över dina fonder, pensionssparande och aktier och se till att du inte investerar pengar i vapenindustrin. Det finns etiska fonder som du kan välja istället. Använd din konsumentmakt för att påverka världen!
Och när det nästan svartnar för ögonen på mig av alla dessa negativa siffror och fakta tänker jag på vad Charlotte sa till mig när jag senast var i London: "everything will be OK in the end, and if it is not OK, then it is not the end". Äsch, jag kan lika gärna passa på att citera Nico också: "if it's got a solution, why do you worry? If it hasn't, you shouldn't worry at all."
God natt och njut av de underbart ljusa sommarkvällarna,
Sara
Sommarvärmen är här och Stockholm visar sig från sin bästa sida. Just nu har jag svårt att se vad mer man kan önska sig av livet. Ja, förutom världsfred förstås. Så hur går det egentligen med världsfreden, undrar den nyfikne. Jag tänkte ta upp ett exempel där någon form av fred kanske kan urskönjas.
Uganda och rebellerna i norra delarna av landet med kanske den minst definierade agendan i världen, LRA (Lord Resistance Army) ska sätta sig vid förhandlingsbordet i södra Sudan och förhoppningsvis få ett slut på det meningslösa dödandet som pågått i 20 år. Jo förresten, de har en agenda påstår de: att införa de tio budorden som lag i Uganda. Undrar om de någonsin har hört talas om att leva som du lär, behandla andra som du själv vill bli behandlad, walk the talk?
Att den här konflikten får ett slut är av fundamental betydelse för utvecklingen i södra Sudan (dit jag ska resa i oktober), där en fredsprocess pågår sedan drygt två år men där mycket återstår innan en positiv fred har nåtts. Idag är det ett av världens minst utvecklade områden (medan Khartoumregionen har Afrikas högsta tillväxt, typ, tack vare alla oljepengar som kommer in från bland annat Kina), och det finns väldigt många vapen i omlopp som försvårar utvecklingen. För att södra Sudan ska kunna avväpnas måste konflikten i norra Uganda få ett slut. Hur ska annars folk våga lämna ifrån sig sina vapen, om de inte kan känna sig säkra? LRA har ständigt gått över gränsen och attackerat byar i södra Sudan. Jo, en sak till, mycket av LRAs vapen har tidigare kommit från regimen i Khartoum....
Det finns hur mycket bevis som helst på att vapeninnehav ökar risken för dödligt våld, och de 680 miljoner lätta vapen som är i omlopp i världen är de stora massförstörelsevapnen i vår tid, och ändå finns det så många människor runt om i världen som på fullt allvar menar att de känner sig tryggare med vapen.
Det här med säkerhet är ett intressant begrepp. Ofta när man pratar om säkerhet internationellt sett så menar man staters säkerhet. Vi på Kristna Fredsrörelsen, tillsammans med andra organisationer, menar dock att det är ett delvis förlegat sätt att se på säkerhetsproblematiken. För att citera vår hemsida, www.krf.se:
"Världen står inför en lång rad hot och problem som orsakar enormt lidande. Det finns naturligtvis olika åsikter om vilka de största hoten är, men de som oftast brukar nämnas är klimatförändringar, HIV-AIDS, massförstörelsevapen, etnisk konflikt, folkmord, massvåldtäkt, terrorism, fattigdom och svält. De här hoten kan knappast tacklas genom traditionell säkerhetspolitik som betonar försvaret av ett lands territorium. För den enskilda människan är det viktigare att ha tillräckligt med mat att äta, att leva i en god miljö, att slippa sjukdomar och den otrygghet som krig skapar. Begreppet "mänsklig säkerhet" vidgar alltså definitionen av säkerhet och sätter människan och miljön i centrum."
Vapen är farliga inte bara för att folk dör av att de används. Folk dör också för att stater i världen hellre lägger sina pengar på militära utgifter än på fattigdomsbekämpning, alltså på mänsklig säkerhet. Det dör idag 30 000 barn dagligen på grund av fattigdom. Dessa dödsfall är onödiga, de skulle kunna motverkas. Det dör också fler folk i Guatemala per år idag än under inbördeskriget, pga av tillgången av vapen. Detta visar ju tydligt att staters säkerhet inte nödvändigtvis är samma sak som mänsklig säkerhet.
Hur kan vi ändra den här utvecklingen, undrar förstås den nyfikne som är bra på följdfrågor. Ett sätt att påverka denna verklighet är att uppmana våra folkvalda beslutsfattare att omrusta genom brev. Du kan även skriva en insändare till din lokala tidning eller anordna en temakväll med föreläsning om ämnet för att upplysa dina medmänniskor om denna problematik. Jag och mina kollegor kommer gärna och föreläser. Du kan också bli medlem i olika fredsrörelser och stötta vår verksamhet på så sätt. Vi är en stark röst i samhället på grund av våra medlemmar. Ju fler medlemmar desto starkare röst. Vi har rabatt på medlemsavgiften om du blir medlem nu fram till september, 95 kr istället för 250 kr, som en del av vår kampanj "omrusta nu!". Du kan även se över dina fonder, pensionssparande och aktier och se till att du inte investerar pengar i vapenindustrin. Det finns etiska fonder som du kan välja istället. Använd din konsumentmakt för att påverka världen!
Och när det nästan svartnar för ögonen på mig av alla dessa negativa siffror och fakta tänker jag på vad Charlotte sa till mig när jag senast var i London: "everything will be OK in the end, and if it is not OK, then it is not the end". Äsch, jag kan lika gärna passa på att citera Nico också: "if it's got a solution, why do you worry? If it hasn't, you shouldn't worry at all."
God natt och njut av de underbart ljusa sommarkvällarna,
Sara
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
