protektionismens vara eller icke vara

Det är en vanlig och alldeles förenklad (och därmed felaktig) fördom att tro att all form av frihandel leder till ökat välstånd. Om man inte ställer sig frågorna: frihandel för vem? välstånd och utveckling för vem? så missar man oftast chansen att göra sig en mer nyanserad bild av verkligheten.

I mellandagarna skrev vår handelsminister Ewa Björling ett debattinlägg i DN om just detta. Hon anklagade flera stora folkrörelseorganisationer som jobbar med bistånd för att motarbeta utveckling just för att de ställer sig kritiska till frihandel. Både Forum Syd, Afrikagrupperna och Oxfam International fick sig en känga. Handelsministern anklagade dessa organisationer för att stödja en viss protektionism i utvecklingsländer, och därmed arbeta mot frihandel, allas vår frälsare.

Problemet med Ewa Björlings resonemang är att hon inte ställer sig frågorna: frihandel för vem? välstånd och utveckling för vem? Så nu ska jag göra det för att nyansera hennes verklighet lite.

Frihandel kan säkert vara bra för välstånd och utveckling i vår värld. Men för att testa om det påståendet stämmer måste vi nog införa frihandel. Idag råder det inte frihandel. Jag säger det igen: Idag råder det inte frihandel. Och de som motarbetar det är knappast biståndsorganisationerna. Nordamerika och EU är de mest protektionistiska områdena i världen just nu. Och de verkar inte det minsta intresserade av att ändra på den rådande ordningen. I alla fall inte på den ordning som gäller dem. Påtvingad frihandel för de fattiga länderna i det sammanhanget kommer på sin höjd bidra till (återigen!) ökat välstånd för de rikaste länderna i världen.

Så länge Sverige inte gör något åt jordbrukssubventionerna inom EU eller de protektionistiska åtgärder som faktiskt tillåts av WTO för flera av de rikaste länderna i världen, kan jag tyvärr inte ta Ewa Björlings kritik av biståndsorganisationerna på allvar. Dessa organisationer är ju faktiskt de som oftast påpekar de negativa konsekvenserna för utvecklingsländerna av den protektionistiska politik som drivs i väst. Det blir (återigen!) tydligt att det handlar om att driva en politik som inte leder till minskade klyftor globalt. Det är vansinnigt tråkigt att hon får ett sådant stort och viktigt utrymme för att ge en sådan onyanserad bild av världen. Hoppas folkrörelseorganisationerna får en chans att bemöta kritiken på samma plats.