Det finns förstås många illusioner om Sverige, om vår välfärd, vår solidaritet, vår långa historia av fred (inne på sitt 198 år nu), om vårt miljöengagemang. Att vi har legat i framkant av utvecklingen för en bättre värld sedan decennier och att vi stolta kan klappa varandra på axeln och le överseende mot resten av världen som inte har "kommit lika långt".
Och dessa illusioner måste ha skakats om i grunden den senaste tiden, på riktigt. Jag försöker själv att sticka hål på de illusioner jag har, och sätta upp visioner som inte låter sig nöjas, men ändå så blir jag skakad i grunden av mycket av det som händer här och nu.
Jag vet inte var jag läste eller hörde detta men tydligen är vi det enda land i världen förutom Chile där ohämmad vinstuttagning inom skolan är tillåten. Men idag tänker jag främst på Ali. Våra grannländer Danmark och Finland struntar i Dublinförordningen och skickar inte tillbaka flyktingar till första ankomstland ifall det råkar vara Italien. Men paragrafrytteriet i Sverige vill skicka tillbaka Ali från Afghanistan som är 15 år och ensamkommande flyktingbarn (han är ett BARN och han sydde ihop sin mun i rädsla för utvisning!), svårt traumatiserad och självmordsbenägen. Traumatiserad säkert av oerhört mycket som har hänt, av att han tvingats fly från ett krigshärjat land, att han är separerad från sin familj (vilket tydligen hände i Iran), att han misshandlades och utsattes för en gruppvåldtäkt i Italien, av hans ovissa framtid...
Vi har rätt och möjlighet att ändra på sådana beslut, men vi gör det inte. Visserligen har Migrationsverket öppnat upp för att hans fall ska ses över. Samtidigt säger gränspolisen som ska avhysa honom att man inte kan ta hänsyn till känslor. Samtidigt som Ali själv ligger inlagd sedan en vecka för psykisk ohälsa och är så illa däran att hans gode man inte tror att han skulle överleva en avhysning.
Härom året, när det var så kallt på vintern, var det ett nyhetsinslag i TV om att Klara Kyrka i Stockholm lät papperslösa flyktingar sova inne i kyrkan på nätterna - och personalen tackade alla människor som skänkt madrasser som man kunnat lägga ut mellan bänkraderna. Ett par dagar senare läste jag om att polisen börjat kolla personer utanför kyrkan för att kunna plocka upp papperslösa. vilken galen cynism. Med tanke på min senaste blogg om att Bergsjöns församling delar ut matpaket, efter ett reportage i Uppdrag granskning, hoppas jag att vi inte ser något liknande hända där.
Hur kommer det sig att samhället blir mer och mer avhumaniserat, att solidaritet och medmänsklighet värderas så lågt? Hur kommer det sig att status och respekt i allt högre grad handlar om materiella ting, inte hur vi behandlar våra medmänniskor? Hur kommer det sig att så få blir så arga och upprörda att de känner sig tvungna att reagera när de hör sådana historier som den om Ali.
Tack alla vardagshjältar som försöker rätta till vågskålen. Tack för att så många ändå finns i min närhet. Tack för att ni inspirerar mig.
Och en uppmaning till Sveriges Television att återigen visa den australienska mini-dokusåpan (eller vad man nu ska kalla den): "Flyktingar, åk hem!" och denna gång inte så sent på kvällen så att fler människor får en chans att se den. Oerhört välgjord och sevärd.
Och dessa illusioner måste ha skakats om i grunden den senaste tiden, på riktigt. Jag försöker själv att sticka hål på de illusioner jag har, och sätta upp visioner som inte låter sig nöjas, men ändå så blir jag skakad i grunden av mycket av det som händer här och nu.
Jag vet inte var jag läste eller hörde detta men tydligen är vi det enda land i världen förutom Chile där ohämmad vinstuttagning inom skolan är tillåten. Men idag tänker jag främst på Ali. Våra grannländer Danmark och Finland struntar i Dublinförordningen och skickar inte tillbaka flyktingar till första ankomstland ifall det råkar vara Italien. Men paragrafrytteriet i Sverige vill skicka tillbaka Ali från Afghanistan som är 15 år och ensamkommande flyktingbarn (han är ett BARN och han sydde ihop sin mun i rädsla för utvisning!), svårt traumatiserad och självmordsbenägen. Traumatiserad säkert av oerhört mycket som har hänt, av att han tvingats fly från ett krigshärjat land, att han är separerad från sin familj (vilket tydligen hände i Iran), att han misshandlades och utsattes för en gruppvåldtäkt i Italien, av hans ovissa framtid...
Vi har rätt och möjlighet att ändra på sådana beslut, men vi gör det inte. Visserligen har Migrationsverket öppnat upp för att hans fall ska ses över. Samtidigt säger gränspolisen som ska avhysa honom att man inte kan ta hänsyn till känslor. Samtidigt som Ali själv ligger inlagd sedan en vecka för psykisk ohälsa och är så illa däran att hans gode man inte tror att han skulle överleva en avhysning.
Härom året, när det var så kallt på vintern, var det ett nyhetsinslag i TV om att Klara Kyrka i Stockholm lät papperslösa flyktingar sova inne i kyrkan på nätterna - och personalen tackade alla människor som skänkt madrasser som man kunnat lägga ut mellan bänkraderna. Ett par dagar senare läste jag om att polisen börjat kolla personer utanför kyrkan för att kunna plocka upp papperslösa. vilken galen cynism. Med tanke på min senaste blogg om att Bergsjöns församling delar ut matpaket, efter ett reportage i Uppdrag granskning, hoppas jag att vi inte ser något liknande hända där.
Hur kommer det sig att samhället blir mer och mer avhumaniserat, att solidaritet och medmänsklighet värderas så lågt? Hur kommer det sig att status och respekt i allt högre grad handlar om materiella ting, inte hur vi behandlar våra medmänniskor? Hur kommer det sig att så få blir så arga och upprörda att de känner sig tvungna att reagera när de hör sådana historier som den om Ali.
Tack alla vardagshjältar som försöker rätta till vågskålen. Tack för att så många ändå finns i min närhet. Tack för att ni inspirerar mig.
Och en uppmaning till Sveriges Television att återigen visa den australienska mini-dokusåpan (eller vad man nu ska kalla den): "Flyktingar, åk hem!" och denna gång inte så sent på kvällen så att fler människor får en chans att se den. Oerhört välgjord och sevärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar