Är folk verkligen lika inför lagen?

Eller är det skillnad på folk och folk? Frågan ställer min f d kollega Martin Smedjeback som nu avtjänar ett fem månader långt fängelsestraff för att han i mars bröt sig in på Saab-fabriken där JAS-planen tillverkas. Frågan ställs på insändar-sidan i gårdagens DN, med rubriken: "Lagen gör skillnad på folk och folk" men kan även återfinnas på hans blogg där han dessutom filosoferar ytterligare om korruption och mutor: avrusta.blogspot.com.

Anledningen till insändaren var beslutet tidigare i veckan att lägga ner åtalet om mutanklagelser vid försäljningen av JAS - en av de största (om inte den största) muthärvan i Sverige. Det är förstås upprörande att målet läggs ner då det rör sig om sådana ofantliga belopp och om en sådan bransch som både Martin och jag tycker är tvivelaktig i allra högsta grad. Men det är också upprörande att vissa personer anser sig stå över lagen på det sätt att de uppenbarligen tycker att det är rätt att ge och ta mutor på det här sättet. OK, folk är inte felfria och vem skulle inte vilja ha en fet liten bonus lagom till jul eller semestern?

Att vilja lägga undan lite till pensionen är kanske inte så konstigt. Den breda vägen är ju ibland ganska frestande. Men att rättsväsendet sedan i praktiken ger en rätt, genom att inte driva processen mot denna typ av agerande, det är det som är mest problamtiskt.

Martin sitter av ett straff som han står för, även om han tycker att han borde ha frikänts. Skillnaden är att enligt hans sätt att se på civil olydnad, handlar det om att inom ramen för ett demokratiskt system (nåja - då ska ju lika inför lagen gälla) vara villig att ta sitt straff när man bryter inom vissa lagar inom systemet som man inte accepterar. Att ta ansvar för sitt agerande, helt enkelt.