Ny svensk strategi för stöd till Palestina

UD har tagit fram en ny svensk strategi för stödet till Palestina, som gäller från 1 juli 2008 till 31 december 2011. De specifika målen för den här strategin är att "främja fredsbyggande och fredsprocessen, samt att främja ett demokratiskt palestinskt statsbyggande." Inledningsvis skriver man att "ett framgångsrikt utvecklingssamarbete med Västbanken och Gaza förutsätter en politisk fredsprocess som baseras på folkrätten och syftar till en permanent lösning på den israelisk-palestinska konflikten och upprättandet av en palestinsk stat."

So far so good, eller hur. En ganska bra analys hittills, enligt de flesta, skulle jag tro. Tyvärr genomsyras inte övrig text av andemeningen i dessa stora ord. Till exempel så nämns ordet "ockupation" endast fyra gånger i det 21 sidor långa dokumentet:

1. De utvecklingsmål som den palestinska myndigheten har tagit fram som prioriterade (demokratisk samhällsstyrning, social utveckling, ekonomisk utveckling och infrastruktur) "förutsätter framsteg i fredsprocessen, och lättnader i den israeliska ockupationsmakten" (s. 4). Lättnader? Den ska väl avslutas?

2. "Begränsningarna i rörelsefrihet och tillträde för personer och gods, och andra effekter av ockupationen är för närvarande de främsta hindren för handel, produktion och investeringsvilja." No shit, Sherlock! Därför ska "konkreta insatser ... göras för att utveckla kapaciteten inom det privata näringslivet och öka palestinskt deltagande i internationell handel"... Det står något mer i samma stycke om att Sverige ska sträva efter att "uppnå ökat kvinnligt deltagande i näringslivet"... (s. 8) Så vad är det Sverige säger att vi ska göra, minska begränsningarna i rörelsefriheten? Ta bort en vägspärr?

3. Under rubriken "sammanfattande landanalys" står det informerande om att "folkrätten, inklusive den internationella humanitära rätten som reglerar förhållandet mellan en ockupationsmakt och den ockuperande befolkningen, är de jure fullt tillämplig i de ockuperade palestinska områdena" (s. 14). (OK, orättvist av mig att säga att ordet ockupation nämns bara fyra gånger när de faktiskt fick med "ockuperade" två gånger i den här meningen. Det ordet nämns faktiskt ytterligare två gånger i texten, samt ytterligare en gång i en fotnot. Inte illa pinkat.)

4. Sist men inte minst, under rubriken "sammanfattande landanalys" står det också: "Som ockupationsmakt har Israel, enligt den fjärde Genèvekonventionen, inte bara skyldighet att ombesörja den palestinska befolkningens grundläggande sociala och ekonomiska behov, utan även tillåta humanitär verksamhet inom ockuperat område." (s. 14) Här nämns ingenting om att det internationella samfundet, dvs bland annat Sverige, har en skyldighet att respektera och även garantera respekten för att folkrätten efterlevs. I hela världen, inte bara i vårt eget land.

Det grundläggande problemet med den här texten är att det inte framgår klart och tydligt att ockupationen är det stora hindret till en positiv utveckling i Palestina och att huvudmålet med den svenska strategin därför rimligtvis bör vara att arbeta för ett upphörande av ockupationen och en rättvis fred genom förhandlingar. I den förklarande texten om att "främja fredsprocessen och fredsbyggande" är målen att stärka den palestinska förhandlingskapaciteten, stärkta freds- och försoningsprocesser baserade på folkrätten, "ökat förtroende och samarbetstillfällen mellan israeler och palestinier" och ökat kvinnligt deltagande (s. 6).

Det står vad jag kan se ingenting om vårt ansvar att sätta press på Israel som ockupationsmakt. Det står heller inte någonting om att en stor satsning på humanitärt stöd, utan effektivt fredsbyggande, de facto bidrar till att upprätthålla status quo, även om detta inte är syftet med stödet. Det står att man ska sträva efter att öka biståndets effektivitet, vilket rimligtvis borde resultera i ett större engagemang för att avsluta konflikten.

Sverige har aldrig tidigare gett så här stort stöd till Västbanken och Gaza och jag uppskattar engagemanget. Vad jag ifrågasätter är den politiska viljan att faktiskt bidra till en rättvis fred i regionen, för alla parter. Jag hoppas att Sverige i handling under de kommande tre åren inte förblir lika tandlöst som det här dokumentet indikerar.