PGU, politik för global utveckling, har nämnts åtskilliga gånger här. Inte minst har jag kritiserat den bristande implementeringen av PGU, där mycket har lämnats att önska fast den antogs av riksdagen redan 2003. Nu har biståndsminister Gunilla Carlsson, blivit samordningsansvarig för implementeringen av PGU och menar, enligt en artikel i Omvärlden (4/2008) att det "hittills har ... saknats både ägarskap och förståelse för hur PGU s¨ka omsättas i praktiken."
Bra så!
"I den genomförandefas som väntar efter riksdagsbehandlinngen i höst ska PGU bli en gemensam fråga för hela regeringen."
Bra så! Inte en dag för tidigt. I höst blir det alltså upp till bevis.
I "En ny utvecklingspolitik - med friheten i centrum" ställer sig Gunilla Carlsson "helhjärtat bakom den syn på global utveckling som fastställdes av riksdagen 2003" (Omvärlden 4/2008)och kritiserar den tidigare bristande implementeringen hårt. "Det har i praktiken handlat om läpparnas bekännelse av samstämmighet mellan olika politikerområden." Hon menar även att nuvarande regering ska ändra på detta.
Bra så!
Om det är sant. Jag skulle så gärna vilja säga att mina förväntningar nu är skyhöga och att jag känner mig förtröstansfull att svenskt bistånd är i så goda händer. Tyvärr har nuvarande regeringen hittils inte visat på någon samstämmighet där rättighetsperspektivet och den fattiga människans behov ställs i fokus, så som PGU fastslår. Att detta ska ändras nu, är jag tyvärr tveksam till.
Att Gunilla Carlsson läser och verkar uppskatta Amartya Sen länns dock lite hoppfullt och jag tillåter mig ändå att känna viss förväntan inför höstens utlovade samordning kring PGU.
torsdag 26 juni 2008
tisdag 3 juni 2008
Kollektiv bestraffning bör dissas imorgon
För ett par år sedan köpte jag på uppdrag av E en bok till hennes blivande man i Australien, om Sverige och svenskarna, för att han kanske skulle uppskatta de eventuella kulturkrockarna mer som mjuka och och sköna i-bumpningar. Boken, vars namn är som bortblåst, var skriven av några personer med utländsk bakgrund som är bosatta här och gifta med svenskar. Även kommentarer från de svenska "hälfterna" fanns med. Tjuvläste förstås boken innan jag gav bort den och förutom de småinurliga leenden som producerades när jag begrundade mina egna och mina medmänniskors egenskaper genom ett kulturellt filter, är det jag bäst kommer ihåg från boken avsnittet om relationen mellan stat och medborgare i det här landet.
Alltså, detta är en charm-rolig bok om kulturella särdrag baserade på några personers iakttagelser och inte på mer "vetenskapliga fakta" än så, so don't quote me on this, men skribenterna verkade iallafall alla vara förvånade, imponerande och kanske framförallt fascinerade av det stora förtroende som de upplevde finns mellan stat och medborgare. Där grundförutsättningen verkar vara att vi kan lita på varandra. Vilket skapar förutsättningar för ett öppet, generöst och empatiskt samhälle, baserad på en tro att alla vill vara goda medborgare (läs: människor) och att statens roll och vilja är att värna om och garantera människors väl och ve.
Detta "väl och ve" förknippas ofta, och definitivt i den här texten, som nära förknippat med välfärd. Som är nära kopplat till idén om att alla de som kan, bidrar efter förmåga, och att alla de andra som under en viss period inte kan bidra, får det stöd de behöver för att ändå kunna ha ett värdigt (inte enbart drägligt) liv. Att inte kunna bidra nu = under en viss period, kan bero på flera faktorer eller faser i livet: barn i dagisåldern och skolåldern, universitetsstudenter, arbetslösa, föräldralediga, sjukskrivna (korttids- eller långtids-) och pensionärer.
Imorgon röstar riksdagen om regeringens förslag på ny, drastiskt försämrad sjukförsäkring. Ett förslag som visar på en bristande förtroende från statens håll gentemot medborgarna. Som kommer att leda till, ifall det röstas igenom, en fortsatt nedmontering av välfärden, och därmed drabba vårt väl och ve negativt. Jag skriver vårt, eftersom jag är övertygad om att samhället som helhet (större än summan av individerna som ingår i det) mår bättre om individernas väl och ve värnas om och kan garanteras. Och därför att jag inte vet när jag kommer att vara i en sits då jag behöver det här stödet.
Resultatet kommer tyvärr bli att en mängd människor slås ut. Och att dessa människor får det ännu svårare att återigen bli en av de "produktiva", de som premieras. Dessa människor som behöver och förtjänar stöd, inte bespottning. Det kanske finns enstaka fuskare, som inte förtjänar förtroendet som vårt system ger dem, men kollektiv bestraffning är förbjudet inte endast i svensk lagstiftning utan även enligt internationell rätt.
Ett exempel på vad förslaget innebär: en sjukskriven måste efter 181 dagar acceptera vilket som helst arbete, oavsett utbildning, bostadsort eller andra faktorer. Vägrar man t ex flytta förlorar man sjukpenningen. Jag tror inte att jag behöver måla upp några tänkbara scenarior för att exemplifiera vad detta kommer att innebära för mängder av människor.
Läskigt, läskigt som fan. Uppmana era politiker att rösta NEJ och håll tummarna. Hårt.
Alltså, detta är en charm-rolig bok om kulturella särdrag baserade på några personers iakttagelser och inte på mer "vetenskapliga fakta" än så, so don't quote me on this, men skribenterna verkade iallafall alla vara förvånade, imponerande och kanske framförallt fascinerade av det stora förtroende som de upplevde finns mellan stat och medborgare. Där grundförutsättningen verkar vara att vi kan lita på varandra. Vilket skapar förutsättningar för ett öppet, generöst och empatiskt samhälle, baserad på en tro att alla vill vara goda medborgare (läs: människor) och att statens roll och vilja är att värna om och garantera människors väl och ve.
Detta "väl och ve" förknippas ofta, och definitivt i den här texten, som nära förknippat med välfärd. Som är nära kopplat till idén om att alla de som kan, bidrar efter förmåga, och att alla de andra som under en viss period inte kan bidra, får det stöd de behöver för att ändå kunna ha ett värdigt (inte enbart drägligt) liv. Att inte kunna bidra nu = under en viss period, kan bero på flera faktorer eller faser i livet: barn i dagisåldern och skolåldern, universitetsstudenter, arbetslösa, föräldralediga, sjukskrivna (korttids- eller långtids-) och pensionärer.
Imorgon röstar riksdagen om regeringens förslag på ny, drastiskt försämrad sjukförsäkring. Ett förslag som visar på en bristande förtroende från statens håll gentemot medborgarna. Som kommer att leda till, ifall det röstas igenom, en fortsatt nedmontering av välfärden, och därmed drabba vårt väl och ve negativt. Jag skriver vårt, eftersom jag är övertygad om att samhället som helhet (större än summan av individerna som ingår i det) mår bättre om individernas väl och ve värnas om och kan garanteras. Och därför att jag inte vet när jag kommer att vara i en sits då jag behöver det här stödet.
Resultatet kommer tyvärr bli att en mängd människor slås ut. Och att dessa människor får det ännu svårare att återigen bli en av de "produktiva", de som premieras. Dessa människor som behöver och förtjänar stöd, inte bespottning. Det kanske finns enstaka fuskare, som inte förtjänar förtroendet som vårt system ger dem, men kollektiv bestraffning är förbjudet inte endast i svensk lagstiftning utan även enligt internationell rätt.
Ett exempel på vad förslaget innebär: en sjukskriven måste efter 181 dagar acceptera vilket som helst arbete, oavsett utbildning, bostadsort eller andra faktorer. Vägrar man t ex flytta förlorar man sjukpenningen. Jag tror inte att jag behöver måla upp några tänkbara scenarior för att exemplifiera vad detta kommer att innebära för mängder av människor.
Läskigt, läskigt som fan. Uppmana era politiker att rösta NEJ och håll tummarna. Hårt.
måndag 2 juni 2008
Wannabe Blackwaters, någon?
Idag lanserade Krf en rapport om svenska privata säkerhetsföretag (PSF) "Säkerhet på export - om svenska säkerhetsföretag utan demokratisk kontroll". Syftet har varit att försöka få en överblick över den här branschen och att se studien som en introduktion till vidare diskussion om problematiken som omger den. Utgångspunkten har varit det vidgade säkerhetsbegreppet (mänsklig säkerhet) och rapporten inleds med frågorna: "vad innebär det att människor är säkra?", "vad minskar respektive ökar människors säkerhet?" och "vems säkerhet räknas?"
Förekomsten av PSF har väl främst uppmärksammats i och med krigen i Irak och Afganistan, och då främst i samband med Blackwater-skandalen i sept 2007 (?) då anställda vid detta amerikanska PSF sköt ihjäl 17 civila irakier. Händelsen ställde många frågor på sin spets, framförallt frågan om demokratisk kontroll och möjligheten att utkräva ansvar när brott begås av privata företag i högriskområden, och de privata företagens påverkan på den lokala konfliktdynamiken. Alla aktörer som befinner sig i en väpnad konflikt påverkar konflikten, och minimikravet vore att de externa aktörer som kommer in gör en konfliktkonsekvensbedömning (KKB) för att åtminstone se till att man inte riskerar att förlänga eller förvärra konflikten genom sin närvaro och sina aktiviteter.
Vad sysslar då dessa PSF med? De företag som finns i Sverige erbjuder framförallt olika konsulttjänster inom säkerhetsområdet såsom personskydd, förhandling och fritagning av gisslan, och utbildning för säkerhetstjänster. Hur stort detta problem är beror förstås på vad företagen säljer, de personer som utför tjänsterna och vem kunden/uppdragsgivaren är. I dagsläget finns det ingen egentlig kontroll från svenskt håll av dessa företag. Det finns heller ingen tillförlitlig eller konplett information tillgänglig om varken svenska eller utländska privata säkerhetsföretagens storlek, omsättning och internationella verksamhet.
Sverige har en tydlig och bra reglering när det gäller bevakningsföretag, vilket sköts av berörda länsstyrelser tillsammans med Rikspolisstyrelsen. Dock gäller inte det dessa PSF och detta kan förstås få allvarliga konsekvenser för alla inblandade, de anställda, företagen, civilbefolkningen i de högriskområden de är verksamma i, andra internationella aktörer såsom humanitära och biståndsorganisationer. Det skulle även kunna få negativa konsekvenser för svensk utrikes- och säkherhetspolitik, då de olika aktörernas roller och mandat är otydliga och kan vara svåra att hålla isär.
En ökad reglering och tydligare lagstiftning både på nationell och internationell nivå efterfrågas, samt en ökad transparens och dialog om den problematik som ställts upp, mellan alla berörda parter. Utvecklar gärna detta ytterligare vid annat tillfälle, tydligen tycker någon/några att jag skriver för långa inlägg...........
Eva Maria Sköld har skrivit studien och Folke Bernadotte-Akademin har gett oss finansiellt stöd. Under lanseringen presenterades studien och jag modererade en paneldebatt med representanter från Rikspolisstyrelsen, svenska Röda Korset och Justitieutskottet. Även representanter för Försvarsutskottet och de svenskaPSF som nämns i studien var inbjudna. Det går att ladda ner hela studien från www.krf.se för mer information.
Förekomsten av PSF har väl främst uppmärksammats i och med krigen i Irak och Afganistan, och då främst i samband med Blackwater-skandalen i sept 2007 (?) då anställda vid detta amerikanska PSF sköt ihjäl 17 civila irakier. Händelsen ställde många frågor på sin spets, framförallt frågan om demokratisk kontroll och möjligheten att utkräva ansvar när brott begås av privata företag i högriskområden, och de privata företagens påverkan på den lokala konfliktdynamiken. Alla aktörer som befinner sig i en väpnad konflikt påverkar konflikten, och minimikravet vore att de externa aktörer som kommer in gör en konfliktkonsekvensbedömning (KKB) för att åtminstone se till att man inte riskerar att förlänga eller förvärra konflikten genom sin närvaro och sina aktiviteter.
Vad sysslar då dessa PSF med? De företag som finns i Sverige erbjuder framförallt olika konsulttjänster inom säkerhetsområdet såsom personskydd, förhandling och fritagning av gisslan, och utbildning för säkerhetstjänster. Hur stort detta problem är beror förstås på vad företagen säljer, de personer som utför tjänsterna och vem kunden/uppdragsgivaren är. I dagsläget finns det ingen egentlig kontroll från svenskt håll av dessa företag. Det finns heller ingen tillförlitlig eller konplett information tillgänglig om varken svenska eller utländska privata säkerhetsföretagens storlek, omsättning och internationella verksamhet.
Sverige har en tydlig och bra reglering när det gäller bevakningsföretag, vilket sköts av berörda länsstyrelser tillsammans med Rikspolisstyrelsen. Dock gäller inte det dessa PSF och detta kan förstås få allvarliga konsekvenser för alla inblandade, de anställda, företagen, civilbefolkningen i de högriskområden de är verksamma i, andra internationella aktörer såsom humanitära och biståndsorganisationer. Det skulle även kunna få negativa konsekvenser för svensk utrikes- och säkherhetspolitik, då de olika aktörernas roller och mandat är otydliga och kan vara svåra att hålla isär.
En ökad reglering och tydligare lagstiftning både på nationell och internationell nivå efterfrågas, samt en ökad transparens och dialog om den problematik som ställts upp, mellan alla berörda parter. Utvecklar gärna detta ytterligare vid annat tillfälle, tydligen tycker någon/några att jag skriver för långa inlägg...........
Eva Maria Sköld har skrivit studien och Folke Bernadotte-Akademin har gett oss finansiellt stöd. Under lanseringen presenterades studien och jag modererade en paneldebatt med representanter från Rikspolisstyrelsen, svenska Röda Korset och Justitieutskottet. Även representanter för Försvarsutskottet och de svenskaPSF som nämns i studien var inbjudna. Det går att ladda ner hela studien från www.krf.se för mer information.
söndag 1 juni 2008
Världen är stor, och allt jag vill är att vara i Gröndal
Jag läser tidningen och nyheterna på nätet och känslan av att mycket är galet i världen. Som vanligt blir jag förstås upprörd, absolut, jag hoppas att jag aldrig slutar förfasas över orättvisor, galenskap och krig. Men till skillnad mot andra dagar förmår jag mig inte att uppbåda samma indignation över vad som händer. Sådana här dagar sträcker sig mitt fokus inte mycket längre än min stadsdel, Gröndal.
Gröndal är en plats för lyx i det lilla, med Mälaren som omsluter klipporna och inbjuder till dopp. Med bryggor och båtar som guppar i vattnet. Utsikt mot lummiga Stora Essingen, flashiga lägenheter med stora balkonger på Lilla Essingen, Smedsuddsbadet på Kungsholmen, gröna sköna Långholmen och stränderna utmed Reimersholme. Jag har svårt att tänka mig att någon annan stad kan konkurrera med Stockholm en så'n här dag.
Jag önskar mig: Fler sådana här dagar på året! Mer semester i Stockholm åt folket! Fler baddagar med vänner på bryggan! Längre sommarlov för vuxna! Mer skärgårdstid på sommaren!
kramar från lilla mig som är lycklig och nybadad
Gröndal är en plats för lyx i det lilla, med Mälaren som omsluter klipporna och inbjuder till dopp. Med bryggor och båtar som guppar i vattnet. Utsikt mot lummiga Stora Essingen, flashiga lägenheter med stora balkonger på Lilla Essingen, Smedsuddsbadet på Kungsholmen, gröna sköna Långholmen och stränderna utmed Reimersholme. Jag har svårt att tänka mig att någon annan stad kan konkurrera med Stockholm en så'n här dag.
Jag önskar mig: Fler sådana här dagar på året! Mer semester i Stockholm åt folket! Fler baddagar med vänner på bryggan! Längre sommarlov för vuxna! Mer skärgårdstid på sommaren!
kramar från lilla mig som är lycklig och nybadad
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
