small scale love of life

Klockan är nästan elva på kvällen, himlen är blå och solen ligger nära horisonten men, som det ser ut, inga tankar på att faktiskt försvinna. Jag har precis gått hem från Liljeholmen och slogs av hur fantastiskt livet kan vara när himlen fortfarande är ljus och fåglarna är vakna. Vår generation är uppvuxna med att ständigt jaga kickar och ibland håller våra liv ett sådant högt tempo att vi glömmer bort att njuta av det lilla i vardagen.

Som när jag igår gick över Liljeholmsbron på väg till Hornstull och blev fast på grund av broöppning. Den extra tiden på bron gav mig möjligheten att njuta av den fantastiska utsikten över vattnet och bort mot Gröndal, Reimersholme och Essingeöarna. Och av alla båtar som passerade under bron. I Gröndal, där jag bor, finns det ett litet båtvarv med många vackra träbåtar som kärleksfullt blir omhändertagna av sina ägare och glänser i solen. Tja, inte då eftersom sommaren inte visar sig från sin bästa sida just nu... Innan jag kom upp på bron hade jag precis gått förbi ett gäng som höll på att lära sig cykla på enhjulingar. Det såg svårt ut och de strålade av skratt. Väl på andra sidan bron styrde jag stegen mot Dello Sport, för latte och en av världens godaste ricottabullar.

Sverige har precis firat midsommar, den ljusaste helgen på året, och även om regnet öste ner stundtals så var det även i år en vansinnigt trevlig helg. En helg då jag får chans att träffa kära gamla vänner som jag annars träffar alldeles för sällan. Att ha lite mer tid att prata med dem än om man bara ses för en after work-öl på Mosebacke eller dylikt, vilket i och för sig är väldigt trevligt men aldrig ger tid för längre och djupare samtal. De senaste helgerna har jag hunnit med en massa kvalitetstid med både mig själv och med mina vänner, som att bara sitta på mitt tak och njuta av solen och en bra bok, med musik i högtalarna. Härom veckan var det stand up comedy festival på Långholmen, så Stockholmskt som det kan bli. Och en av sommarkvällarna spelade The Academy, som några kompisar till mig spelar i, på Tantogården. Samtidigt som jag älskar att resa till andra delar får jag kickar av att människor i min omgivning är så jäkligt bra på olika saker. Efter spelningen sneddade några av oss genom Tanto, en genväg enligt Basse, för att ta oss till vansinnigt trevliga Judit & Bertil i Hornstull. Basse är storebror till Martin, en av bandmedlemmarna, och med världens näst sämsta lokalsinne. Martin innehar för övrigt första platsen på den listan.

Annars älskar jag att läsa på somrarna. Böcker, massor av böcker. Jag älskar att läsa, har alltid gjort det, men känner väldigt sällan att jag har ro nog att göra det i veckorna, under terminerna. Men sommaren är den tiden på året då jag tar igen det. Igår kväll började jag äntligen! läsa Pol Pots leende, av Peter Fröberg Idling och jag måste här börja med att be både honom och mig själv om ursäkt att jag inte börjat läsa den tidigare. Den kom ju faktiskt ut för ca 15 månaders sedan. Det var väldigt längesedan jag sträckläste en bok på det sättet, och den kommer vara utläst inom två dygn från att jag började. Har svårt att lägga den ifrån mig och har idag tagit varenda liten chans att läsa den. Istället för att gå till Hornstull, vilket jag brukar göra, tog jag tvärbanan och tunnelbanan dit, till exempel.

Eftersom boken är utläst imorgon får ni gärna tipsa mig om fler böcker som jag kan sträckläsa. Som det nästan gör ont att lägga ifrån mig. Och med dessa ord slutar jag för den här gången. Inga världsnyheter, inga stora ord, bara livsnjutning i liten skala.

mycket kärlek från Gröndal,

Sara
1 juli 2007