Genèvekonventionen 60 år - jaha, grattis då

Den fjärde Genèvekonventionen undertecknades för 60 år sedan idag och fyller alltså jämt. De flesta länder har idag skrivit under denna konvention och alltså gjort den till ett bindande dokument. Konventionen inleds med uppmaningen att länder inte bara ska följa dess punkter utan även att de ska garantera att andra länder följer konventionen. Den fastslår alltså att mänskliga rättigheter är allas ansvar, inte bara för vissa utvalda. Att alla människor har samma rättigheter och att alla stater har samma skyldigheter att garantera dessa rättigheter.

Det låter ju lysande. Så grattis då, grattis på födelsedagen!

Men hur ser det ut i verkligheten egentligen? FN styrs ju fortfarande av stater och stater kommer alltid att värna om staters integritet - och därför tillåts fortfarande mängder av brott och kränkningar mot de mänskliga rättigheterna och folkrätten. Just fjärde Genèvekonventionen handlar om ockupation och om skyldigheter och rättigheter för både ockupationsmakten och det ockuperade folket.

Och genast tänker man på Kinas ockupation av Tibet. Av Marockos ockupation av Västsahara och av Israels ockupation av Palestina. Och alla dessa ockupationer är väldigt färgade av bosättarfrågan, en av de stora hindren för att någon av dessa ockupationer ska upphöra. Och alltså något som vi måste kritisera och ifrågasätta i allra högsta grad. (Vi = omvärlden).

Idag publicerade SvD en debattartikel på Brännpunkt av Settlerwatch och Kristna Fredsrörelsen under rubriken "EU måste öka pressen på Israel" för att ta upp just detta ämne. Det är lysande att SvD tar in denna artikel just idag, då Genèvekonventionen fyller 60 år. Då 50 personer kastades ut ur sina hus i Sheikh Jarrah i östra Jerusalem bara förra veckan för att ge plats åt fler bosättare. Familjer som bott i huset i över femtio år.

Så födelsedagsfirandet känns lite solkigt. Omvärlden bryr sig inte tillnärmastevis lika mycket som man lovade när konventionen skrevs under.

Och jag är faktiskt djupt chockad över den låga nivån på kommentarerna som lades upp på SvD:s hemsida - det var alltifrån grov antisemitism med människor som pratade om judiska världskonspirationer till de som hävdade att varken Palestina eller palestinier finns och att det egentligen är Hamas som ockuperar Gaza. Det var riktigt sunkigt, osmakligt och läskigt, riktigt läskigt. För att inte tala om de direkta påhoppen. Det är säkert fler än jag som blir mörkrädd. Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser att "Sara, är det ytterligare en jude som går under ett svensk-klingande namn. Fy fan."

Om ni vill veta mer om vad den fjärde Genèvekonventionen säger och särskilt i relation till konflikten i Mellanöstern, kan jag rekommendera att läsa mer på www.diakonia.se/ihl. Sjukt lärorikt!

Medborgare vs icke-medborgare

På dagens ledarsida i DN skriver Håkan Boström om ett nytt lagförslag i Storbritannien om villkorat medborgarskap. Inte samma typ av villkorat medborgarskap som Lieberman gick till val på i Israel: inget medborgarskap utan lojalitet. Alltså, lojalitet mot Israel som en judisk stat. Men definitivt villkorat.

Idén bygger på ett poängsystem där "duktiga invandrare" kan samla poäng för att i slutändan nå det åtråvärda medborgarskapet. Poäng som bland annat bygger på engagemang i samhället. Krav som förstås inte ställs på andra, alltså på de som fått sitt medborgarskap vid födseln. Allt enligt de rådande höger-populistiska vindarna som blåser i Europa. Som ofelbart verkar leda till att etablerade "mainstream"-partier tar på sig frågor som annars tillhör de "fulare", icke-politiskt-korrekta partierna - allt för att hålla sig själva kvar vid makten och att undvika att dessa grupper kommer in i maktens korridorer. För att våra länder ska kunna fortsätta kalla sig fungerande och öppna demokratier.

Håkan Boström skriver att många länder har någon form av villkorat medborgarskap, och tillägger "Men frågan är hur mycket högre krav man kan ställa på invandrare än på infödda. Om principen om villkorat medborgarskap etableras finns inte mycket som hindrar att den utvidgas till fler grupper" (www.dn.se).

Och osökt får det mig att tänka på Äppelkriget, Hasse&Tages gamla film om Änglamark som ska köpas upp för att exploateras av utländska investerare som ska göra om regionen till ett "semesterparadis", allt med politikernas goda minne. Och med sina nya guldklockor i fickorna. Som barn älskade jag Äppelkriget men den fick ett annat djup igår när jag såg om den för första gången på säkert tio år. Hur oupplysta medborgare låter sig luras av lokala pampar att sälja ut sin mark och sina rättigheter. Förutom några medborgare, som istället synar deras kort och vägrar att låta sig imponeras eller luras. Allt till bakgrunden av bilder från rivningen av Klara-kvarteren i Stockholm.

Och varför kom jag att tänka på Äppelkriget? Jag vet inte riktigt, kanske lite långsökt, men något i min mage säger mig att demokratier troligtvis blir mer välfungerade om dess medborgare är engagerade - då fattar de förhoppningsvis mer genomtänkta beslut och låter sig inte luras. Jag vill ju tro på människors solidaritet och empati.

Och då hoppas jag att denna höger-populistiska flirt med medborgarna i Storbritannien, liksom andra liknande lagförslag runt om i Europa, ska falla platt till marken. Att medborgarna inte ska låta sig luras av detta. Att de som redan har genom födseln dessa åtråvärda medborgarskap ska välja att se mångfald som en tillgång och inte som ett hot. Att de ska vara villiga att stå upp för alla människors lika värde och rättigheter, inte bara sina egna.

Rumsfelds-skräckis

Om man gjorde en följetong av allt läskigt som Donald Rumsfeld har åstadkommit inom amerikansk och i allra högsta grad internationell politik de senaste decennierna (glöm ej att han var väldigt aktiv med läskiga saker långt innan Bush-administrationen - det var ju därför han fick jobb där) skulle serien hålla på längre än Dallas.

Och jag inser att det senaste som jag fick höra om säkert är något av det läskigaste i serien. Inför invasionen av Irak tog Rumsfeld fram material för att uppmuntra de amerikanska soldaterna genom att hänvisa till en mängd Bibelcitat som rättfärdigar "det heliga kriget" illustrerade med krigsbilder från just Irak och bilder av amerikanska vapen och soldater. Materialet har den finfina titeln: Onward, Christian Soldiers!

För att ge ett par smakprov:
"Open the gates that the righteous nation may enter, the nation that keeps faith" - Isaiah 26:2.
"Therefore put on the full armor of God, so that when the day of evil comes, you may be able to stand your ground, and after you have done everything, to stand." - Ephesians 6:13

Så vänta lite nu? Jag känner mig lite förvirrad, varför invaderade USA Irak nu igen?

Kolla in materialet på den här länken: http://men.style.com/gq/features/topsecret. Enligt hyfsat säkra källor är detta sant. Jag hoppas innerligt att mina källor har fel.

Fred i Mellanöstern Europas ansvar

Efter några sköna veckors semester och så lite internet som möjligt börjar jag komma tillbaka till verkligheten - och tycka att det är kul igen. Att jag har ett vansinnigt roligt jobb. Att jag har fantastiska kollegor. Att jag har ett oerhört fint hem att fixa iordning. Och att jag har viktiga frågor att jobba med. Men istället för att själv börja skriva - jag har ännu inte fått något kaffe idag - så ger jag länken till en debattartikel som pappa har skrivit i Sydsvenskan: http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article535144/quotFred-i-Mellanostern-ar-Europas-ansvarquot.html

Det är fortfarande långt kvar till fred i Mellanöstern, så ämnet lär ju återkomma här. Jag kan t ex redan nu flagga för seminarier sista veckan i augusti om bosättningar, hur de bryter mot folkrätten på alla sätt och vis och hur de försvårar om inte helt förstör alla möjligheter för fred.