Sensationsjournalistik när seriös granskning behövs

Förra veckan släpptes en ny bok på Timbro. Journalisten Bengt Nilssons bidrag till biståndskritiken, Sveriges afrikanska krig. Frågan om biståndets påverkan på väpnade konflikter och eventuella stöd till väpnade aktörer är förstås en oerhört viktig fråga och förtjänar en seriös debatt och professionell granskning och inte den kvällstidningsinspirerande sensationsjournalistik som författaren dessvärre visar prov på i den här boken.

Jag började läsa den för att Kristna Fredsrörelsen tillsammans med vissa andra organisationer fick ett påhopp (s. 258) utan verklighetsförankring eller några källhänvisningar i det kapitel som handlar om Sudan. Över huvud taget är boken väldigt dåligt underbyggd när det gäller källor, som bara ges i vissa fall av direktcitat. Vilket förstås blir problematiskt, och trist att ens försöka bemöta. Men det har vi iallafall gjort idag: http://www.krf.se/sudan_080916.asp

På inget sätt vill jag ge ytterligare spridning till den här boken, men jag måste nog ändå citera den för att exemplifiera: s 258 som sagt: "Under det långa kriget fick SPLA omfattande stöd från Svenska Kyrkan, Liv & Fredinstitutet, Kristna Fredsrörelsen och andra kyrkliga organisationer. Stödet kanaliserades via mottagare som New Sudan Council of Churches, en sudanesisk kyrklig sammanslutning som hade nära och aktiva kontaktermed SPLA."

Som jag har tjatat om otaliga gånger är KrF en ickevåldsrörelse som tar avstånd från alla former av våld, både direkt och strukturellt, och det gör förstås även vår partnerorganisation i Sudan. Det faller lite på sin egen orimlighet att vi skulle ha stött en gerilla-armé. Nåja, källorna lyser med sin frånvaro, som sagt.

Måste ge ett exempel till på de ganska oseriösa ansatserna i den här boken. Författaren hävdar att han arbetat med och i Afrika i 30 år el dyl och här kommer hans väldigt svart-vita analys av Sudan, som inte ger något utrymme för det komplexa och mångfacetterade landet och dess konflikter. Samtidigt använder han ett språkbruk som mer påminner om nordisk familjebok anno 1908 än 2008 (s. 226): "Folk i norr är muslimer och kallar sig ofta för nubier, många av dem ser sig som ättlingar till faraonerna. Människorna i södern är animister eller kristna, de har i alla tider livnärt sig på boskapsskötsel och vandrar med sina långhornade kor mellan höglänta och låglänta områden efter årstidernas växlingar. Relationen mellan folken i södern och norr har i alla tider präglats av konflikt och exploatering. De kolsvarta, nakna boskapsskötarna har förslavats och diskriminerats i århundraden...."

Bengt Nilssons raljerande och svepande förenklingar av Afrika får en att undra vad syftet med Sveriges afrikanska krig är: att väcka en seriös debatt om ett oerhört viktigt ämne eller att skapa sensationsjournalistik.

Pacifist = brottsling?

Riksåklagaren i Israel, Menachem Mazuz, har just inlett en brottsutredning mot New Profile, en av de organisationer som jag har samarbete med. Enligt dagstidningen Haaretz är det första gången man inleder en sådan utredning mot en organisation som uppmuntrar vapenvägran.

Detta sker på begäran av IDF (Israeli Defence Forces) - som det senaste året har intensifierat sin kamp mot "draft dodgers" där detta blir ett av vapnen vid sidan om bland annat utbredda PR-kampanjer. Dessutom har mer eller mindre vansinniga lagförslag lagts fram på sistone om hur vapenvägrare ytterligare kan marginaliseras i det israeliska samhället och som därför ska ha en "avskräckande" effekt.

New Profile är en anti-militaristisk, feministisk ickevåldsorganisation som arbetar för civil-isering av det israeliska samhället och de ger bland annat information och moraliskt stöd till personer som vill vapenvägra.

Enligt israelisk lag är det förbjudet att uppmuntra till vapenvägran, men New Profile menar själva att de inte gör något brottsligt utan bara tillhandahåller information som är väldigt svårtillgänglig annars och som inte minst IDF inte vill ska komma ut. IDF vill istället upprätthålla bilden av att "alla gör värnplikten - det bara är så". I deras kampanj går de hårt åt pacifister, fredsaktivister etc och menar att de är opatriotiska och inte lika mycket "israeler". Vad nu det betyder. De pratar nämligen inte alls lika mycket om de verkligt stora grupperna som väljer att inte tjänstgöra i armén, de religiösa, men som väljer bort värnplikten av andra anledningar.

Pacifister däremot verkar vara ett allmänt villebråd. Vilka brottlingar de är! Och tänk, det var inte så länge sedan som pacifister ansågs kriminella här i Sverige.

Tips: Bi'lin Habibti

Filmen Bi’lin Habibti (Bi’lin my love, regissör: Shai Carmeli Pollack) är en dokumentärfilm som handlar om den palestinska byn Bi’lin på Västbanken, som har organiserat sig i ett ickevåldsmotstånd mot den israeliska ockupationen och rent konkret mot byggandet av muren på deras mark. Bi’lin riskerar att förlora över hälften av sin mark genom byggandet av muren och utvidgningen av en närliggande israelisk bosättning. I sina försök att motstå grävmaskiner, arresteringar och våld, konfronterar byborna armén genom kreativa ickevåldsliga demonstrationer. Shai Pollack kommer till en början till Bi’lin för att delta i protesterna men filmar även aktiviteterna som tar plats varje vecka och dokumenterar deras kamp.

Filmregissören Shai Pollack kommer tillsammans med två av filmens huvudpersoner, Wagee och Rani Bornat, till Sverige i samband med European Social Forum, för att visa och samtala runt filmen. Wagee och Rani kommer att berätta om sina erfarenheter av ickevåldsmotståndet mot muren som nu har pågått i tre år. Shai kommer att prata om sina erfarenheter som filmare och aktivist och hur filmen kom till i samarbetet med människorna i Bi’lin.

Efter European Social Forum kommer gästerna resa till Stockholm och Uppsala, för att även här prata om filmen och sitt ickevåldsmotstånd, och om hur det är att leva under ockupation. Håll utkik efter mer information.