fantastisk semester är slut

Kära vännerSå ännu en gång är man tillbaka på jobbet från en lång semester nästan helt utan nyheter, och jag undrar nyfiket vad som har hänt i världen sedan sist. Attans vad skönt det har varit med en paus från världsnyheterna. Istället har jag paddlat kajak och ätit kräftor i skärgården, haft kvalitetstid med åtminstone några av alla mina fantastiska vänner, rest runt i the Highlands i Skottland, njutit av Londons storstadspuls, ställt in resor till översvämmat Skåne, kollat på ståtliga skepp under Tall Ship Race och förundrats, och förfasats, över hur fort tiden går när man har roligt. Fem veckor har känts som två, så för att komma upp till den rekommenderade semestertiden om fyra veckor borde jag rimligtvis få fem veckor till ledigt.

Israel ockuperar fortfarande Palestina och den humanitära situationen i framförallt Gaza är värre än någonsin. Media tenderar att främst skriva om våldet mellan palestinska grupper eller riktat mot israeler, och pratar inte tillräckligt mycket om orsakerna till den här konflikten, eller realistiska och rättvisa lösningar för den delen. Missförstå mig rätt, allt våld är fel, oavsett av vem eller var det sker, jag stör mig bara på den ensidiga rapporteringen. Jag tycker i och för sig att svensk media börjar bli bättre på att ge en balanserad bild av situationen i Israel/Palestina, vilket kan ha att göra med de eminenta journalistresor som Svenska Kyrkan anordnar. Om jag kunde skulle jag ta med er allihop dit för att försöka visa en sådan rättvis bild som möjligt av situationen och samtidigt försöka förmedla den inte helt lätta känslan av att samtidigt älska och ogilla en plats som denna. Själv ska jag ner dit under några veckor för att bl a arbeta tillsammans med några lokala fredsorganisationer.

När det gäller ”min” andra region, Sudan, så har ju FN faktiskt beslutat om FN-trupper till Darfur och Jan Eliasson medlar som en galning. Det ser bra ut, men det är naivt att tro att problemen på plats ska lösas av FN-trupper om man inte samtidigt arbetar med fredsbyggande insatser (alltså, till skillnad från ”fredsframtvingande”). I längden är det ju så mycket effektivare, både ekonomiskt, politiskt och humanitärt, att arbeta med att förebygga konflikter och skapa långvarig positiv fred. Gunilla Carlsson, vår biståndsminister, sa tidigare i somras att om Darfur-konflikten inte får en lösning, så äventyras fredsprocessen mellan nord och syd som nu pågått i två och ett halvt år. Detta har hon ju förstås helt rätt i, men om fredsavtalet (CPA – Comprehensive Peace Agreement) inte implementeras, riskeras freden också. Det internationella samfundet verkar ha glömt in det ansvar som skrivits in i CPA, att de ska övervaka och följa upp implementeringen av detta avtal. Ju närmare vi kommer rösträkningen och de nationella valen som ska hållas under 2009 och folkomröstningen om södra Sudans framtid 2011, desto tydligare blir det att det internationella samfundet måste se till att avtalet efterlevs och att ett rättvist demokratiskt land byggs upp, annars är risken för en återgång till våld överhängande. Oavsett vad som händer i Darfur.

På tal om effektivt bistånd, så har ju moderaternas största kritik mot biståndet varit att det inte är effektivt nog. Nu när de själva fått chansen att göra något åt detta, sedan regeringsskiftet för snart ett år sedan, visar de sin stora okunskap om utveckling, och satsar framförallt på just det biståndet som är mest ineffektivt. Att använda skattebetalarnas pengar till skuldavskrivningar känns inte speciellt hett och humanitär hjälp, hur viktigt det än är, är framförallt kortsiktigt och leder inte till utveckling. Så medan regeringen säger att de ska sätta både Israel/Palestina och Sudan på agendan, så kan man med rätta fråga sig om man ärligt tror att detta innebär att situationen i dessa regioner på lång sikt kommer att förbättras utifrån de strategier Sverige har för att hjälpa. Humanitär hjälp utan fredsbyggande åtgärder som sker parallellt tenderar tyvärr att upprätthålla status quo och för oss inte ett dugg närmare fred.

Om ni ännu inte vet vad ni ska göra med skatteåterbäringen, kan jag rekommendera er att inspireras av Filip som varje år skänker en procent av sin inkomst till någon form av välgörenhet. Eller gå med som stödmedlem i en massa organisationer som gör gott. Min organisation har haft en sommarinsamling till förmån för vårt Sudanarbete bland våra medlemmar och det har gett oss över 20 000 kr hittills. Själv har jag precis skickat in en anmälan om att bli ”månadsclown” hos Clowner utan Gränser, och betalar därmed en summa pengar i månaden till deras verksamhet. Det går även bra att köpa skrattogram genom deras hemsida, www.skratt.nu. Det är en fantastiskt inspirerande organisation med sköna människor som bland annat arbetar i just Sudan och Mellanöstern och skänker skratt och glädje åt framförallt barn som växer upp mitt i brinnande konflikt och under väldigt tuffa förhållanden.

Såhär i början av arbetshösten gör jag återigen en djupdykning ner i världspolitiken och försöker snoka upp lite positivt som jag kan dela med mig av. Veckan inleddes med beskedet att Karl Rove lämnat in sin avskedsansökan, vilket absolut hamnar på listan över positiva nyheter. Inte en dag för sent. Jag vet att jag har en tendens att fastna i Mellanöstern/Sudan-regionen i den här bloggen, men det blir lätt så med lite tid över eftersom det är det jag kan bäst. Men jag vet att världen är större än så. Uppmuntrar er därför att hjälpa mig bredda bloggen.
Kramar,Sara

"You can turn the world upside-down but fail to change it. To change the world you need to break out of the world view of not just the cat but the rat, not just the settler but the native." Mahmood Mamdani