Hej,
De senaste dagarna har jag planerat höstens jobbresor och inser att vårt försäkringsbolag, Europeiska, klassar hela Västbanken, inklusive östra Jerusalem som en krigszon, riskgrupp A. I Sudan däremot är det endast Darfur som klassas som krigszon (och dit ska jag inte), övriga landet klassas som riskzon, riskgrupp B. Khartoum finns inte ens med på listan. Listan är baserad på UD’s rekommendationer. Visst pågår en konflikt på Västbanken, men att klassa det som krigszon för mig, för svenskar som åker ner dit, känns lite ”over kill”. Och det känns definitivt överdrivet i jämförelsen med Sudan, eller för den delen andra delar av världen som jag rent spontant skulle vara mer orolig för att åka till. Framförallt i östra Jerusalem och Betlehem-regionen känner jag mig väldigt trygg. Min ställning som utlänning (läs: västerlänning) skyddar mig förstås. Dessa klassificeringar får mig verkligen att tänka över begreppet säkerhet, något som jag då och då återkommer till här. Vad är det som får mig att känna mig säker? Vilka vaneföreställningar har jag om säkerhet? När känner jag mig rädd? Som svensk, som kvinna, som ung (nåja)… som människa? Och jag hatar verkligen att vara rädd.
Varken i Israel eller Palestina skulle jag till exempel oroa mig för att lifta. Alla gör det ju. Jag har gjort det otaliga gånger. Inte i alla situationer förstås, jag har låtit ”magkänslan” styra. Och lifta skulle jag aldrig göra här hemma. Vilket är synd egentligen, eftersom det ofta är väldigt trevligt. När jag bodde i Frankrike för en herrans massa år sedan plockade jag och Niklas då och då upp liftare och tvingade dem att lära oss en massa obskyra ord på franska.
Apropå våra (vane?)föreställningar om säkerhet: i Israel dör fler folk i trafikolyckor varje år än i terrorattacker och ändå är ingen rädd för att sätta sig i bilen. Dessutom kör alla som galningar. Där finns det också beväpnade säkerhetsvakter överallt, som bland annat vaktar ingångar till affärer och restauranger. Runt 150 000 privatanställda, lågavlönade, beväpnade vakter i tron att de skyddar civilbefolkningen mot terrorattacker. Faktum är att de inte stoppar attacker, möjligtvis är vakterna de första som skadas. Däremot begås nio av tio våldsbrott i hemmen med dödlig utgång av beväpnade säkerhetsvakter. Så vem skyddas av alla dessa vapen undrar den nyfikne.
Jag är väldigt fascinerad av ”säkerhet”, ett begrepp som traditionellt på staters säkerhet. Begreppet "mänsklig säkerhet" prioriterar istället människors rätt till säkerhet, oavsett om det är fattigdom, naturkatastrofer eller militära hot mot landet som orsakar osäkerhet. Det är något som vi arbetar mycket med både i Europa och i Latinamerika och som vi nu i september även ska diskutera i ett seminarium tillsammans med israeliska fredsorganisationer. Har jag sagt det här förut? Kan inte hjälpas i så fall, och det tål att upprepas.
Jag måste tacka Elin för att du tillför så pass mycket material om klimat och miljö så att jag då och då kan släppa Mellanöstern och Sudan och hela freds- och konfliktgrejen som säkert kan upplevas som lite tjatig ibland. Elin är även bättre på att lyfta fram de här positiva nyheterna som jag snackar mig varm om men inte lika ofta levererar.
Enligt henne ska Coop/Konsum i både Stockholm och Göteborg endast sälja ekobananer sedan vecka 34, till samma pris som de tidigare sålde ”vanliga” bananer för. De menar att dessa prissänkningar är möjliga för att efterfrågan har ökat så pass mycket att kostnadseffektiviteten har blivit bättre. Våra val gör alltså skillnad och vi behöver inte nödvändigtvis sitta och vänta på subventioner el dyl för att bra varor ska bli billigare.
Coop/Konsum ska även arbeta för att bli så klimatneutrala som möjligt genom att t ex byta ut bränslet för deras transporter. Detta är förstås en lång process, men den måste starta, och det är bra att de tar alla dessa initiativ. Enligt deras tidning Mersmak (enligt Elin, vars blogg jag citerar) står konstgödsel för de största koldioxidutsläppen i matproduktionen och genom att köpa ekologiskt kan vi alltså minska koldioxidutsläppen med upp till 30 procent. Dessutom slipper våra arma kroppar ta emot så mycket gifter, som omöjligt kan vara bra för vår hälsa på lång sikt.
Elin skriver också om köpta vattenflaskor, något som har uppmärksammats i media den senaste tiden, och jag kan inte annat än hålla med om idiotin att köpa vattenflaskor när vi har världens renaste kranvatten. Transporterna av vattnet släpper ut 34 000 TON koldioxid per år, är och vattnet innehåller även ofta för höga halter av flour och natrium, vilket inte heller är bra, varken för oss eller miljön.
Ganska ofta i debatten om miljö blir det ju uppenbart att det inte bara handlar om jordens hälsa utan även vår egen. Vi stoppar i oss så mycket konstiga saker och använder så mycket olika kemikalier på kroppen, och det kan omöjligt vara bra. En av de viktigaste sakerna for god hälsa dock, är god sömn. Så det ska jag göra nu, gå och sova. God natt.
Kramar,
Sara
onsdag 29 augusti 2007
tisdag 21 augusti 2007
fantastisk semester är slut
Kära vännerSå ännu en gång är man tillbaka på jobbet från en lång semester nästan helt utan nyheter, och jag undrar nyfiket vad som har hänt i världen sedan sist. Attans vad skönt det har varit med en paus från världsnyheterna. Istället har jag paddlat kajak och ätit kräftor i skärgården, haft kvalitetstid med åtminstone några av alla mina fantastiska vänner, rest runt i the Highlands i Skottland, njutit av Londons storstadspuls, ställt in resor till översvämmat Skåne, kollat på ståtliga skepp under Tall Ship Race och förundrats, och förfasats, över hur fort tiden går när man har roligt. Fem veckor har känts som två, så för att komma upp till den rekommenderade semestertiden om fyra veckor borde jag rimligtvis få fem veckor till ledigt.
Israel ockuperar fortfarande Palestina och den humanitära situationen i framförallt Gaza är värre än någonsin. Media tenderar att främst skriva om våldet mellan palestinska grupper eller riktat mot israeler, och pratar inte tillräckligt mycket om orsakerna till den här konflikten, eller realistiska och rättvisa lösningar för den delen. Missförstå mig rätt, allt våld är fel, oavsett av vem eller var det sker, jag stör mig bara på den ensidiga rapporteringen. Jag tycker i och för sig att svensk media börjar bli bättre på att ge en balanserad bild av situationen i Israel/Palestina, vilket kan ha att göra med de eminenta journalistresor som Svenska Kyrkan anordnar. Om jag kunde skulle jag ta med er allihop dit för att försöka visa en sådan rättvis bild som möjligt av situationen och samtidigt försöka förmedla den inte helt lätta känslan av att samtidigt älska och ogilla en plats som denna. Själv ska jag ner dit under några veckor för att bl a arbeta tillsammans med några lokala fredsorganisationer.
När det gäller ”min” andra region, Sudan, så har ju FN faktiskt beslutat om FN-trupper till Darfur och Jan Eliasson medlar som en galning. Det ser bra ut, men det är naivt att tro att problemen på plats ska lösas av FN-trupper om man inte samtidigt arbetar med fredsbyggande insatser (alltså, till skillnad från ”fredsframtvingande”). I längden är det ju så mycket effektivare, både ekonomiskt, politiskt och humanitärt, att arbeta med att förebygga konflikter och skapa långvarig positiv fred. Gunilla Carlsson, vår biståndsminister, sa tidigare i somras att om Darfur-konflikten inte får en lösning, så äventyras fredsprocessen mellan nord och syd som nu pågått i två och ett halvt år. Detta har hon ju förstås helt rätt i, men om fredsavtalet (CPA – Comprehensive Peace Agreement) inte implementeras, riskeras freden också. Det internationella samfundet verkar ha glömt in det ansvar som skrivits in i CPA, att de ska övervaka och följa upp implementeringen av detta avtal. Ju närmare vi kommer rösträkningen och de nationella valen som ska hållas under 2009 och folkomröstningen om södra Sudans framtid 2011, desto tydligare blir det att det internationella samfundet måste se till att avtalet efterlevs och att ett rättvist demokratiskt land byggs upp, annars är risken för en återgång till våld överhängande. Oavsett vad som händer i Darfur.
På tal om effektivt bistånd, så har ju moderaternas största kritik mot biståndet varit att det inte är effektivt nog. Nu när de själva fått chansen att göra något åt detta, sedan regeringsskiftet för snart ett år sedan, visar de sin stora okunskap om utveckling, och satsar framförallt på just det biståndet som är mest ineffektivt. Att använda skattebetalarnas pengar till skuldavskrivningar känns inte speciellt hett och humanitär hjälp, hur viktigt det än är, är framförallt kortsiktigt och leder inte till utveckling. Så medan regeringen säger att de ska sätta både Israel/Palestina och Sudan på agendan, så kan man med rätta fråga sig om man ärligt tror att detta innebär att situationen i dessa regioner på lång sikt kommer att förbättras utifrån de strategier Sverige har för att hjälpa. Humanitär hjälp utan fredsbyggande åtgärder som sker parallellt tenderar tyvärr att upprätthålla status quo och för oss inte ett dugg närmare fred.
Om ni ännu inte vet vad ni ska göra med skatteåterbäringen, kan jag rekommendera er att inspireras av Filip som varje år skänker en procent av sin inkomst till någon form av välgörenhet. Eller gå med som stödmedlem i en massa organisationer som gör gott. Min organisation har haft en sommarinsamling till förmån för vårt Sudanarbete bland våra medlemmar och det har gett oss över 20 000 kr hittills. Själv har jag precis skickat in en anmälan om att bli ”månadsclown” hos Clowner utan Gränser, och betalar därmed en summa pengar i månaden till deras verksamhet. Det går även bra att köpa skrattogram genom deras hemsida, www.skratt.nu. Det är en fantastiskt inspirerande organisation med sköna människor som bland annat arbetar i just Sudan och Mellanöstern och skänker skratt och glädje åt framförallt barn som växer upp mitt i brinnande konflikt och under väldigt tuffa förhållanden.
Såhär i början av arbetshösten gör jag återigen en djupdykning ner i världspolitiken och försöker snoka upp lite positivt som jag kan dela med mig av. Veckan inleddes med beskedet att Karl Rove lämnat in sin avskedsansökan, vilket absolut hamnar på listan över positiva nyheter. Inte en dag för sent. Jag vet att jag har en tendens att fastna i Mellanöstern/Sudan-regionen i den här bloggen, men det blir lätt så med lite tid över eftersom det är det jag kan bäst. Men jag vet att världen är större än så. Uppmuntrar er därför att hjälpa mig bredda bloggen.
Kramar,Sara
"You can turn the world upside-down but fail to change it. To change the world you need to break out of the world view of not just the cat but the rat, not just the settler but the native." Mahmood Mamdani
Israel ockuperar fortfarande Palestina och den humanitära situationen i framförallt Gaza är värre än någonsin. Media tenderar att främst skriva om våldet mellan palestinska grupper eller riktat mot israeler, och pratar inte tillräckligt mycket om orsakerna till den här konflikten, eller realistiska och rättvisa lösningar för den delen. Missförstå mig rätt, allt våld är fel, oavsett av vem eller var det sker, jag stör mig bara på den ensidiga rapporteringen. Jag tycker i och för sig att svensk media börjar bli bättre på att ge en balanserad bild av situationen i Israel/Palestina, vilket kan ha att göra med de eminenta journalistresor som Svenska Kyrkan anordnar. Om jag kunde skulle jag ta med er allihop dit för att försöka visa en sådan rättvis bild som möjligt av situationen och samtidigt försöka förmedla den inte helt lätta känslan av att samtidigt älska och ogilla en plats som denna. Själv ska jag ner dit under några veckor för att bl a arbeta tillsammans med några lokala fredsorganisationer.
När det gäller ”min” andra region, Sudan, så har ju FN faktiskt beslutat om FN-trupper till Darfur och Jan Eliasson medlar som en galning. Det ser bra ut, men det är naivt att tro att problemen på plats ska lösas av FN-trupper om man inte samtidigt arbetar med fredsbyggande insatser (alltså, till skillnad från ”fredsframtvingande”). I längden är det ju så mycket effektivare, både ekonomiskt, politiskt och humanitärt, att arbeta med att förebygga konflikter och skapa långvarig positiv fred. Gunilla Carlsson, vår biståndsminister, sa tidigare i somras att om Darfur-konflikten inte får en lösning, så äventyras fredsprocessen mellan nord och syd som nu pågått i två och ett halvt år. Detta har hon ju förstås helt rätt i, men om fredsavtalet (CPA – Comprehensive Peace Agreement) inte implementeras, riskeras freden också. Det internationella samfundet verkar ha glömt in det ansvar som skrivits in i CPA, att de ska övervaka och följa upp implementeringen av detta avtal. Ju närmare vi kommer rösträkningen och de nationella valen som ska hållas under 2009 och folkomröstningen om södra Sudans framtid 2011, desto tydligare blir det att det internationella samfundet måste se till att avtalet efterlevs och att ett rättvist demokratiskt land byggs upp, annars är risken för en återgång till våld överhängande. Oavsett vad som händer i Darfur.
På tal om effektivt bistånd, så har ju moderaternas största kritik mot biståndet varit att det inte är effektivt nog. Nu när de själva fått chansen att göra något åt detta, sedan regeringsskiftet för snart ett år sedan, visar de sin stora okunskap om utveckling, och satsar framförallt på just det biståndet som är mest ineffektivt. Att använda skattebetalarnas pengar till skuldavskrivningar känns inte speciellt hett och humanitär hjälp, hur viktigt det än är, är framförallt kortsiktigt och leder inte till utveckling. Så medan regeringen säger att de ska sätta både Israel/Palestina och Sudan på agendan, så kan man med rätta fråga sig om man ärligt tror att detta innebär att situationen i dessa regioner på lång sikt kommer att förbättras utifrån de strategier Sverige har för att hjälpa. Humanitär hjälp utan fredsbyggande åtgärder som sker parallellt tenderar tyvärr att upprätthålla status quo och för oss inte ett dugg närmare fred.
Om ni ännu inte vet vad ni ska göra med skatteåterbäringen, kan jag rekommendera er att inspireras av Filip som varje år skänker en procent av sin inkomst till någon form av välgörenhet. Eller gå med som stödmedlem i en massa organisationer som gör gott. Min organisation har haft en sommarinsamling till förmån för vårt Sudanarbete bland våra medlemmar och det har gett oss över 20 000 kr hittills. Själv har jag precis skickat in en anmälan om att bli ”månadsclown” hos Clowner utan Gränser, och betalar därmed en summa pengar i månaden till deras verksamhet. Det går även bra att köpa skrattogram genom deras hemsida, www.skratt.nu. Det är en fantastiskt inspirerande organisation med sköna människor som bland annat arbetar i just Sudan och Mellanöstern och skänker skratt och glädje åt framförallt barn som växer upp mitt i brinnande konflikt och under väldigt tuffa förhållanden.
Såhär i början av arbetshösten gör jag återigen en djupdykning ner i världspolitiken och försöker snoka upp lite positivt som jag kan dela med mig av. Veckan inleddes med beskedet att Karl Rove lämnat in sin avskedsansökan, vilket absolut hamnar på listan över positiva nyheter. Inte en dag för sent. Jag vet att jag har en tendens att fastna i Mellanöstern/Sudan-regionen i den här bloggen, men det blir lätt så med lite tid över eftersom det är det jag kan bäst. Men jag vet att världen är större än så. Uppmuntrar er därför att hjälpa mig bredda bloggen.
Kramar,Sara
"You can turn the world upside-down but fail to change it. To change the world you need to break out of the world view of not just the cat but the rat, not just the settler but the native." Mahmood Mamdani
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
