Neokolonialism - att tiga är guld

De senaste veckorna har jag förvånats, förundrats och ilsknat till över europeiska ledares otydliga tysthet om vad som händer i Nordafrika och Mellanöstern, framförallt deras tystnad när det gäller Libyen. Plötsligt har vi Carl Bildt som pratar om behovet av stabilitet fast den svenska officiella politiken är stöd för demokrati och mänskliga rättigheter. Plötsligt har vi politiker och media som om vartannat jämför de pågående revolutionerna med murens fall. Men, och ett stort men, sedan beklagansvärt undrar huruvida folken i Mellanöstern och Nordafrika verkligen är redo för demokrati. I say what?!?!

För det första, vad är det för gammal kolonial goja, där "de ociviliserade vildarna" inte klarar av att administrera sig själva utan därför behöver de koloniala herrarnas välvilligt styrande hand, (men schh, det är hemligt: och exploatering). Där "lokalbefolkningen" inte skulle förstå att uppskatta sina rättigheter om de fick tillgång till dem.

För det andra, om människor är redo att dö för sina rättigheter... ja, hur mer redo kan de vara? Ord känns lite överflödiga. Jag har vänner som flyr Sudan där de förföljs för att de kämpar för sina rättigheter. Jag har vänner som fängslats och torterats. För att dammbyggen inte ska tvångsförflytta tiotusentals människor och dränka deras hem. För att protestera mot urskiljningslösa bombningar och attacker på flyktingläger i Darfur. För att de motsätter sig den hetspropaganda som ledningen spyr ut och vill visa på att det går att skapa ett nytt Sudan, med lika rättigheter för alla. Och nu vågar de känna hopp, om alla dessa förändringar sker i deras grannländer, om folk vågar omkullkasta Mubarak och Ghaddafi, visst kan det då också hända i Sudan.

Samtidigt i Sverige ser jag hur våra rättigheter trängs ut av marknadsliberala krafter som dessutom alla verkar ha läst Samuel P Huntingtons bok "Clash of Civilization". Välfärd ska generera aktievinster. Kvalitet, någon? Äsch, de som främst drabbas av den försämrade kvaliteten har minimala möjligheter att försöka klaga eller förändra systemet. De som kan förändra systemet har maximala möjligheter att välja andra alternativ, liksom förebyggande vård. Och den lilla välfärd som finns kvar ska gälla oss i vår lilla bubbla och finansieras av vapenaffärer till diktaturer och krigsförande ledare runt om i världen. Vars befolkningar uppenbarligen inte har samma behov av eller längtan efter demokrati som ger välfärd. De senaste undersökningarna visar att Sverige (återigen) toppar listan på vapenförsäljning per capita. 197 år av fred... vems fred? Och vår säkerhet måste skyddas genom FRA, och minimala rättigheter för de andra.

Huntingtons realpolitiska analys av världen, fokuserar på hat, illvilja och fördomar som anledning till konflikter och glömmer bort en oerhört viktig dimension. Det koloniala, imperialistiska arvet är i allra högsta grad "alive and kicking" där exploateringen fortsätter. Där världen fortsätter att sanktionera en världsordning som håller en miljard människor i absolut fattigdom och minst lika många till i nästan absolut fattigdom. Som sanktionerar en uppsättning regler för den rika världen, och en annan uppsättning regler för andra. Vissa länder har accepterats i sin klassresa och/eller innovationskraft, som Japan och Sydkorea. Andra accepteras för att de helt enkelt är marknadsekonomiska jättar, som Kina eller flera av oljestaterna, eftersom tiga är guld och för att guldet ska fortsätta att flöda in...

Men eftersom "var och en är sin egen lyckas smed" chockas man över att människor runt om i världen ser igenom denna giriga dubbelmoral och kritiserar den, inte bara tyst accepterar deras plats i rangordningen. Och då världsordningen fortfarande baseras på koloniala fördomar om människors förmåga till kritiskt tänkande går det väl inte att föreställa sig att människor är upprörda över att allt snack om universella mänskliga rättigheter aldrig inkluderar dem. Utan det måste handla om hat och fördomar. Deras fördomar. För inte skulle det ju kunna handla om våra fördomar, i våra upplysta samhällen?

Och så fortsätter Israels militära ockupation av Palestina, så fortsätter vapenaffärerna till Saudiarabien, så fortsätter det tysta accepterandet av Ghaddafi och föraktet för Libyens folk som reser sig i protest. Som vägrar erkänna den rådande världsordningen. Och om vi nu är så upplysta och fria från fördomar, varför accepterar vi den?