Efter valet - varför denna kompakta tystnad?

Jag har undvikit att skriva om Mellanöstern ett tag då jag har känt mig alltför uppgiven. Efter att attackerna på Gaza upphörde fortsatte tystnaden som varit alltför kompakt i över fyrtio år. Omvärlden verkade vakna ett tag, det kändes som att det finns ett momentum att ta vara på. Särskilt inför att Sverige snart blir ordförandeland i EU och att EU är en av de viktigaste aktörerna med en stor möjlighet att påverka situationen. Om man vill. Vilket man hittills inte velat.

Efter valet i Israel kändes situationen ännu mer hopplös. Eller snarare - min första reaktion var att NU, om inte förr så NU kan inte omvärlden vara tysta. Och visst har det skrivits ett par artiklar och krönikor om den nya högerregeringen, men mest har det varit tyst. Artiklarna har mest synts i alternativ media, annars tyst. Hillary Clinton ringde upp och hälsade sin nya "kollega" välkommen till sin post och i övrigt så.... TYSTNAD. Det är så öronbedövande tyst.

När Jörgen Haider blev vald i Österrike reagerade övriga EU-länder direkt. Denna typ av åsikter kan vi inte acceptera. Detta gäller även risken att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen i nästa val. Inte OK. Läskigt, ja! Jag tycker ju också att EU hade ju kunnat agera lite mer på Berlusconis framfart och särskilt i sitt beteende mot romerna i Italien. Oerhört läskigt att det är så tyst. Och så har vi då den här nya regeringen, med Netanyahu, Barak och Lieberman i spetsen. Och nu snackar vi verkligen om läskiga åsikter som jag helt enkelt väntade mig skulle framkalla någon form av reaktion. Men det är så öronbedövande tyst.

Jag tänker främst på Lieberman, och läser Uri Avnery's artikel "Who's the boss?" på www.maannews.net. Karln innehar en riktig vågmästarroll och vet om det. Avnery skriver något om det bisarra i den här regeringsformationen:

"But a government is no joke. And Lieberman is no joke. Far from it. Already on his first day he made clear that he – he and not Netanyahu or Barak – will set the style of the new government, both because of his strong political position and his massive personal presence and provocative character. He will maintain this government as long as it suits him and overthrow it the moment he feels that new elections will give him supreme power. His rude and violent style is both natural and calculated. It is intended to threaten, to appeal to the most primitive types in society, to draw public attention and to assure media coverage. All these are reminiscent of other countries and other regimes. The first one to congratulate him was - not by chance – the ex-fascist foreign minister of Italy."

Han gick till val med en plattform som går ut på att medborgarskap skulle kunna annulleras för den arabiska befolkningen om de inte svär en lojalitetsed till staten Israel. Han pratar även om transfer av den arabiska befolkningen i Israel. Han citerar romerska kejsare i sitt installationstal: Si vis pacem, para bellum. Om du vill ha fred, förbered för krig. Han förkastar Annapolis-mötet och den efterföljande processen. (Och visst har inget hänt sedan dess, men det var knappast anledningen till varför han tog avstånd från den).

Jag tror knappt att jag behöver säga något mer då det framgår ganska tydligt att den här karln i allra högsta grad är skitläskig. Och att han sitter på en position som gör honom ännu läskigare. Och att tystnaden från omvärlden gör hela situationen oändligt mycket läskigare. Och det är därför jag har undvikit ämnet Mellanöstern under ett tag.