Snarstucken?

Ok, jag erkänner att jag känner mig ganska besviken på arabländerna som nu har sagt att de ska stödja Al Bashir och därmed fördöma Internationella Brottmålsdomstolens (ICC) arresteringsorder. Jag kanske inte borde vara förvånad, men definitivt besviken. Särskilt då Al Bashir samtidigt menar att han tänker försöka tona ner Palestina-frågan på det Arab League-möte som pågår nu. För att palestinierna kräver att Israel ställs inför ICC för de krigsbrott och brott mot folkrätten som begicks under kriget mot Gaza nu i vintras.

Dubbelmoral är alltid vidrigt och det här måste väl räknas som den värsta typen. Riktigt cynisk dubbelmoral.

Återigen visar man att Palestina-frågan faktiskt inte är så viktig för arabvärlden, det verkar bra mycket viktigare för dem att Israel fortsätter att vara den stora fienden. Återigen visar man att människorna i Darfur inte är viktiga. Fast flera hundra tusen har dött de senaste fem åren, och flera miljoner nu hotas att drabbas av svält efter att Al Bashir kastat ut de internationella humanitära organisationer som funnits på plats i Darfur. Det är tydligen mycket viktigare att hålla goda relationer till Al Bashir.

Karln är uppenbarligen en skurk, i ordets rätta benämning. Men hur ska man då se på ICC:s arresteringsorder gentemot Al Bashir. I relation till fredsprocessen i landet. I relation till den attityden gentemot andra aktörer. I relationen mellan fred och rättvisa. ICC och andra folkrättsverktyg bör användas och användas oftare. De bör användas mindre selektivt och se till att alla behandlas lika inför lagen. Men då "världspolis" inte finns och då stater alla har sin egen agenda ser det inte ut att bli på det sättet inom en snar framtid. Inte ens inom en överskådlig långsiktig framtid.