Cogito, ergo sum.

Media har en central roll i att rapportera nyheter. Det är självklart och inget som ifrågasätts. Vilka slags nyheter är en annan sak, och på vilket sätt. Där finns det klart och tydligt en mängd olika åsikter om vad medias roll är eller bör vara.

Vissa menar att medias enda roll är att rapportera nyheter. Sakligt, opartiskt, opolitiskt. Nyheter, svart på vitt. Kort och koncist. Vissa tror också att detta är möjligt. Som om media var en isolerad ö, och därför står över påverkan från världen runt omkring. Att tro att denna rapportering är möjlig, eller ens önskvärd, är naivt och farligt. Denna tro tillåter oss nämligen att sluta tänka kritiskt och analysera det vi hör.

Media är alltid politik. Precis som det mesta andra som sker i det offentliga (och till stor utsträckning även i det privata) rummet. Allt. Vilka nyheter som rapporteras. Och vad som inte rapporteras. Hur de rapporteras. Vilka som intervjuas. Eller inte intervjuas. Hur man förhåller sig till faktagranskning etc. Förstår du inte detta, som mottagare av nyheter, kommer du köpa ungefär vilken dynga som helst som säljs, du blir plötsligt Fox News älsklingskonsument.

Och visst, all media är inte lika propagandistiskt som Fox News, det behöver inte nödvändigtvis handla om att lögner levereras. Men avsändaren gör mer eller mindre aktiva val i nyhetsrapporteringen. Ibland är valet passivt, mer eller mindre omedvetet, färgat av val som reflekterar ens världsbild. Ibland blir man maktens lakej. Man blir en del av maskineriet att sälja in en politik, ett krig, eller en chockdoktrin.

John Pilger har granskat medias roll framförallt i konflikter och hur media används för att mobilisera folks stöd för t ex krig och han skriver på sin hemsida: "It is not enough for journalists to see themselves as mere messengers without understanding the hidden agenda of the message and myths that surround it."(www.johnpilger.com) Jag menar att detsamma gäller för konsumenterna.

Idag domineras medialandskapet av korta notiser, opolitiska historier om en korvkiosk som rånats i Flen eller en by som bombats i Darfur. Ett par fakta på lika många rader. Ingen analys, inget sammanhang. Inget kritiskt tänkande eller granskande. En konsumtionsvara, kort och gott. Och inte ens en speciellt intressant sådan. Och i ett samhälle där fokus handlar om att konsumera och acceptera utförsäljningar, nedmontering av välfärden, inskränkta rättigheter, försämrade livsvillkor, ökade klyftor mellan fattiga och rika, både lokalt och globalt, då måste även media vara en konsumtionsvara som är lättsmält och lättsåld. Som inte kräver tänkande individer utan framförallt köpande individer.

Det första som offras när makten söker ökad kontroll av befolkningen är det kritiska tänkandet. Oavsett om det är en öppen diktatur som Egypten fram till för någon vecka sedan eller Libyen eller i en s k demokrati som USA eller Sverige.

Men: don't shoot the messenger! Den bredd av alternativ media som finns idag öppnar upp för helt nya möjligheter att kritiskt granska, tänka, reflekera över det som händer i världen - även om den förstås också ska utsättas för granskning. Det verktyg som social media har blivit i handen på folk runt om i världen som strävar efter förändring, är ovärderligt. Denna sociala media bidrar till en maktförskjutning som sätter världen som den sett ut under en alltför lång tid i gungning.

Jag ser på John Pilgers senaste film: The War You Don't See, älskar och vårdar min förmåga att tänka kritiskt och nynnar på REM:s gamla låt: It's the end of the world as we know it, it's the end of the world as we know it, and I feel fine.