Myten om tingens ordning

Jag läser fortfarande Howard Zinns ”Det amerikanska folkets historia”, i den mån jag nu hinner läsa. Vilket jag egentligen inte gör, men i alla fall... Som jag tidigare sagt, berättar den historien ur de fattigas, utstöttas och marginaliserades liv: kvinnor, indianer, svarta, arbetare, immigranterna etc. Under industrialiseringen ökade klyftorna mellan människor, arbetare klämdes ihop i städerna under fruktansvärda förhållanden, och utnyttjades brutalt. Fabriksägarna, kapitalet och makten var nära allierade för att skydda rikedomar och personliga fördelar på bekostnad av den fattiga befolkningen. Det kan man bl a se när man granskar lagar och domstolsbeslut från den här tiden.

Och en av de frågor jag ställer mig är hur man lyckas hålla en befolkning i sådan fattigdom utan våld eller lagar? Och då menar jag förstås direkt våld – hela den världsordningen andas ju strukturellt våld. Visst gör människor motstånd då och då, men på det stora hela så accepterar människor sin ”lott” i livet. Vad krävs för att makten ska klara av detta?

Först och främst måste människor tro på den aktuella världsordningen, eller som Zinn skriver: ”Moderna tiders kontroll kräver mer än våld, mer än lagar. Den kräver att en befolkning, som är farligt koncentrerad till städer och fabriker, vars liv är fyllt av orsaker till uppror, lär sig att allt är bra som det är.” (s. 245). Och jag kommer osökt att tänka på Orwells ”1984” (tack Hussein!), där makten tog kontroll över både historieskrivningen och språket för att manipulera människorna att tro att allt är precis som det ska vara.

Zinn berättar om en föreläsare och författare från Yale Law School, Russell Conwell, som på slutet av 1800-talet gav en föreläsning som hette ”Diamantfälten” minst femtusen gånger. Budskapet var att vem som helst kan bli rik bara de anstränger sig, och att fattiga därför får skylla sig själva då de uppenbarligen är lata (känns det igen?):

”Jag säger att ni borde bli rika, och det är er plikt att bli rika…. De män som blir rika är kanske de hederligaste män ni hittar i samhället…. Det är därför de är rika. Det är därför de är anförtrodda pengar. Det är därför de driver stora företag och hittar massor av människor som arbetar med dem. Det är för att de är hederliga män…. Jag sympatiserar med de fattiga, men antalet fattiga som man skall sympatisera med är mycket liten. Att sympatisera med en man som Gud har straffat för hans synder… är att handla fel. Låt oss minnas att det inte finns en enda fattig person i Förenta staterna som inte har blivit fattig på grund av sina egna brister.” (Zinn, s. 245-6)

Samtidigt visar Zinns forskning att nästan alla riktigt rika var födda med fördelar och att väldigt, väldigt få levde verkligen ”the American dream”.

För att människor ska kunna organisera sig för att göra motstånd och utmana den rådande ordningen måste de förstås ha tillgång till tid, energi, platser att mötas på och kunskap. Kombinationen av att makten tillhandahåller en tillrättalagd och begränsad kunskap (som ibland endast kan klassas som information) och frånvaron att möjligheter att skapa utrymme för organisering gör att människors möjligheter för organisering är ganska begränsad.

Detta är förstås inga nya tankar man det tål att upprepas och analyseras i relation till vår kontext, oavsett om den kontexten är Sverige med ett f d nazistparti i riksdagen eller amerikaner som måste arbeta dubbla skift för att få vardagen att gå ihop då minimilönerna är så låga, eller förstås på en mängd andra platser över hela världen. Det finns många paralleller att dra till dagens samhälle.