Den fjärde Genèvekonventionen undertecknades för 60 år sedan idag och fyller alltså jämt. De flesta länder har idag skrivit under denna konvention och alltså gjort den till ett bindande dokument. Konventionen inleds med uppmaningen att länder inte bara ska följa dess punkter utan även att de ska garantera att andra länder följer konventionen. Den fastslår alltså att mänskliga rättigheter är allas ansvar, inte bara för vissa utvalda. Att alla människor har samma rättigheter och att alla stater har samma skyldigheter att garantera dessa rättigheter.
Det låter ju lysande. Så grattis då, grattis på födelsedagen!
Men hur ser det ut i verkligheten egentligen? FN styrs ju fortfarande av stater och stater kommer alltid att värna om staters integritet - och därför tillåts fortfarande mängder av brott och kränkningar mot de mänskliga rättigheterna och folkrätten. Just fjärde Genèvekonventionen handlar om ockupation och om skyldigheter och rättigheter för både ockupationsmakten och det ockuperade folket.
Och genast tänker man på Kinas ockupation av Tibet. Av Marockos ockupation av Västsahara och av Israels ockupation av Palestina. Och alla dessa ockupationer är väldigt färgade av bosättarfrågan, en av de stora hindren för att någon av dessa ockupationer ska upphöra. Och alltså något som vi måste kritisera och ifrågasätta i allra högsta grad. (Vi = omvärlden).
Idag publicerade SvD en debattartikel på Brännpunkt av Settlerwatch och Kristna Fredsrörelsen under rubriken "EU måste öka pressen på Israel" för att ta upp just detta ämne. Det är lysande att SvD tar in denna artikel just idag, då Genèvekonventionen fyller 60 år. Då 50 personer kastades ut ur sina hus i Sheikh Jarrah i östra Jerusalem bara förra veckan för att ge plats åt fler bosättare. Familjer som bott i huset i över femtio år.
Så födelsedagsfirandet känns lite solkigt. Omvärlden bryr sig inte tillnärmastevis lika mycket som man lovade när konventionen skrevs under.
Och jag är faktiskt djupt chockad över den låga nivån på kommentarerna som lades upp på SvD:s hemsida - det var alltifrån grov antisemitism med människor som pratade om judiska världskonspirationer till de som hävdade att varken Palestina eller palestinier finns och att det egentligen är Hamas som ockuperar Gaza. Det var riktigt sunkigt, osmakligt och läskigt, riktigt läskigt. För att inte tala om de direkta påhoppen. Det är säkert fler än jag som blir mörkrädd. Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser att "Sara, är det ytterligare en jude som går under ett svensk-klingande namn. Fy fan."
Om ni vill veta mer om vad den fjärde Genèvekonventionen säger och särskilt i relation till konflikten i Mellanöstern, kan jag rekommendera att läsa mer på www.diakonia.se/ihl. Sjukt lärorikt!
onsdag 12 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar