Tillbaka i Khartoum

Jag är tillbaka i Khartoum för första gången sedan oktober 2007 då SPLM drog sig ur den nationella samlingsregeringen som protest mot den långsamma och i allra högsta grad bristfälliga implementeringen av fredsavtalet, CPA. I avtalet kom man överens om att de viktigaste frågorna skulle behandlas under en interimperiod på sex år, bland annat folkräkning och nationella val. I slutet av interimperioden ska södra Sudan folkomrösta om huruvida de vill fortsätta vara en del av Sudan eller bli självständiga.

Sex år skulle alltså ledarna få på sig att visa sin goda vilja och fredsönskan, helt enkelt göra "unity attractive".

Det internationella samfundets roll i det hela är förstås att stödja implementeringen av CPA, ett för övrigt väldigt bra avtal, och förhoppningsvis få ett slut på kriget i Darfur. Dock inte uttala sig om utkomsten av folkomräkningen, det är nämligen södra Sudans angelägenhet.

Så Ban Ki-Moons uttalande i Addis Abeba, på Afrikanska unionens toppmöte, har redan kritiserats högljutt här i Sudan, bland annat i Khartoum Monitor, som jag läste i morse till frukosten på Acropole hotel. "The UN has a big responsibility with the African Union to maintain peace in Sudan and make unity attractive."

So far so good. Helt inom ramen för vad FN's roll borde vara här. Det har också varit den officiella linjen även från representanterna i Södra Sudan, ett nytt enat "Sudan for all". Om implementeringen gått som planerat skulle enighet troligen ses som attraktivt. Självständighet först om det visar sig att problemen i Sudan inte går att lösa. Man har menat att problemen i Sudan inte blir lösta ifall södra Sudan blir självständigt, då de flesta regioner har liknande problem med Khartoum, centralregeringen. Men som sagt, ledarna skulle få tid på sig att visa för omvärlden och framförallt för den egna befolkningen att den politiska viljan för fred fanns. Ju längre i interimperioden desto tydligare blir det dock att den politiska viljan inte finns.

Men tillbaka till Ban Ki-Moons tal: fortsättningen lämnar tyvärr mycket att önska, helst att det inte sagts alls: "We will work hard to avoid a possible secession." Way out of line! Särskilt med tanke på situationen nu. Den utveckling, avväpning och demokratisering som så desperat behövs, är idag fortfarande utom räckhåll för en stor del av befolkningen.

Darfurkonflikten är inte löst. Det pågår ett ökat förtryck,arresteringar och hot mot oliktänkande, med lagstiftning som begränsar yttrandefriheten. Presidenten har vid något tillfälle sagt att han kommer respektera självständighet för södra Sudan om det blir utgången på folkomröstningen, samtidigt som spänningarna och förtrycket ökar ju närmare vi kommer datumet för det nationella valen som ska hållas i april, och många betvivlar hans "smooth-talk".