Medborgare vs icke-medborgare

På dagens ledarsida i DN skriver Håkan Boström om ett nytt lagförslag i Storbritannien om villkorat medborgarskap. Inte samma typ av villkorat medborgarskap som Lieberman gick till val på i Israel: inget medborgarskap utan lojalitet. Alltså, lojalitet mot Israel som en judisk stat. Men definitivt villkorat.

Idén bygger på ett poängsystem där "duktiga invandrare" kan samla poäng för att i slutändan nå det åtråvärda medborgarskapet. Poäng som bland annat bygger på engagemang i samhället. Krav som förstås inte ställs på andra, alltså på de som fått sitt medborgarskap vid födseln. Allt enligt de rådande höger-populistiska vindarna som blåser i Europa. Som ofelbart verkar leda till att etablerade "mainstream"-partier tar på sig frågor som annars tillhör de "fulare", icke-politiskt-korrekta partierna - allt för att hålla sig själva kvar vid makten och att undvika att dessa grupper kommer in i maktens korridorer. För att våra länder ska kunna fortsätta kalla sig fungerande och öppna demokratier.

Håkan Boström skriver att många länder har någon form av villkorat medborgarskap, och tillägger "Men frågan är hur mycket högre krav man kan ställa på invandrare än på infödda. Om principen om villkorat medborgarskap etableras finns inte mycket som hindrar att den utvidgas till fler grupper" (www.dn.se).

Och osökt får det mig att tänka på Äppelkriget, Hasse&Tages gamla film om Änglamark som ska köpas upp för att exploateras av utländska investerare som ska göra om regionen till ett "semesterparadis", allt med politikernas goda minne. Och med sina nya guldklockor i fickorna. Som barn älskade jag Äppelkriget men den fick ett annat djup igår när jag såg om den för första gången på säkert tio år. Hur oupplysta medborgare låter sig luras av lokala pampar att sälja ut sin mark och sina rättigheter. Förutom några medborgare, som istället synar deras kort och vägrar att låta sig imponeras eller luras. Allt till bakgrunden av bilder från rivningen av Klara-kvarteren i Stockholm.

Och varför kom jag att tänka på Äppelkriget? Jag vet inte riktigt, kanske lite långsökt, men något i min mage säger mig att demokratier troligtvis blir mer välfungerade om dess medborgare är engagerade - då fattar de förhoppningsvis mer genomtänkta beslut och låter sig inte luras. Jag vill ju tro på människors solidaritet och empati.

Och då hoppas jag att denna höger-populistiska flirt med medborgarna i Storbritannien, liksom andra liknande lagförslag runt om i Europa, ska falla platt till marken. Att medborgarna inte ska låta sig luras av detta. Att de som redan har genom födseln dessa åtråvärda medborgarskap ska välja att se mångfald som en tillgång och inte som ett hot. Att de ska vara villiga att stå upp för alla människors lika värde och rättigheter, inte bara sina egna.