Gick omkring hela dagen igår med ett leende på läpparna. Valet i USA och Obamas seger var dagens samtalsämne. Jag vet att allt inte kommer att ändras, som jag tycker behöver ändras, eller att det kommer att ske lika snabbt som jag skulle önska. Men ändå, det kändes plötsligt som att världen fick en ny chans och att denna seger verkligen betyder förändring.
Idag meddelade Obama vem han har utsett till sin chief-of-staff och det kändes lite som en kalldusch. Iallafall för alla oss som önskar och arbetar för fred i Mellanöstern.
I all välvilja måste jag fråga: var är den rådgivare som ska berätta för honom vilka signaler det skickar ut att utse en person som åker till Israel för att inställa sig som frivillig i armén under Gulfkriget 1991? Dessutom son till en som var aktiv i Irgun, en militant sionistisk grupp aktiv i Palestina på 30-40-talet.
Han kan vara hur bra strateg och taktiker som helst, och man kan inte rå för sina föräldrar eller övriga släktingar, och jag ska försöka att inte döma honom ohörd. Men om man menar allvar att fred i Mellanöstern står högt på agendan.... hm, ja... då skickar en sådan utnämning ganska motstridiga signaler. Minst sagt.
Så nu väntar jag, som många andra, på ett tydligt åtagande och ställningstagande när det gäller konflikten i Mellanöstern och framförallt om USA:s roll i (och vilja!) att lösa konflikten.
torsdag 6 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Chief-of-staff ja. Inte secretary of state eller liknande. "I wouldn't worry about it", som det heter. Men för en (o)roande läsning om "Rahmbo" som han tydligen kallas i vissa kretsar, läs Foreign Policys blog. Och för en inte så rosa bild på vad presidentvalet innebar kan jag som alltid rekommendera Dissident Voice.
Skicka en kommentar