Medborgare vs icke-medborgare

På dagens ledarsida i DN skriver Håkan Boström om ett nytt lagförslag i Storbritannien om villkorat medborgarskap. Inte samma typ av villkorat medborgarskap som Lieberman gick till val på i Israel: inget medborgarskap utan lojalitet. Alltså, lojalitet mot Israel som en judisk stat. Men definitivt villkorat.

Idén bygger på ett poängsystem där "duktiga invandrare" kan samla poäng för att i slutändan nå det åtråvärda medborgarskapet. Poäng som bland annat bygger på engagemang i samhället. Krav som förstås inte ställs på andra, alltså på de som fått sitt medborgarskap vid födseln. Allt enligt de rådande höger-populistiska vindarna som blåser i Europa. Som ofelbart verkar leda till att etablerade "mainstream"-partier tar på sig frågor som annars tillhör de "fulare", icke-politiskt-korrekta partierna - allt för att hålla sig själva kvar vid makten och att undvika att dessa grupper kommer in i maktens korridorer. För att våra länder ska kunna fortsätta kalla sig fungerande och öppna demokratier.

Håkan Boström skriver att många länder har någon form av villkorat medborgarskap, och tillägger "Men frågan är hur mycket högre krav man kan ställa på invandrare än på infödda. Om principen om villkorat medborgarskap etableras finns inte mycket som hindrar att den utvidgas till fler grupper" (www.dn.se).

Och osökt får det mig att tänka på Äppelkriget, Hasse&Tages gamla film om Änglamark som ska köpas upp för att exploateras av utländska investerare som ska göra om regionen till ett "semesterparadis", allt med politikernas goda minne. Och med sina nya guldklockor i fickorna. Som barn älskade jag Äppelkriget men den fick ett annat djup igår när jag såg om den för första gången på säkert tio år. Hur oupplysta medborgare låter sig luras av lokala pampar att sälja ut sin mark och sina rättigheter. Förutom några medborgare, som istället synar deras kort och vägrar att låta sig imponeras eller luras. Allt till bakgrunden av bilder från rivningen av Klara-kvarteren i Stockholm.

Och varför kom jag att tänka på Äppelkriget? Jag vet inte riktigt, kanske lite långsökt, men något i min mage säger mig att demokratier troligtvis blir mer välfungerade om dess medborgare är engagerade - då fattar de förhoppningsvis mer genomtänkta beslut och låter sig inte luras. Jag vill ju tro på människors solidaritet och empati.

Och då hoppas jag att denna höger-populistiska flirt med medborgarna i Storbritannien, liksom andra liknande lagförslag runt om i Europa, ska falla platt till marken. Att medborgarna inte ska låta sig luras av detta. Att de som redan har genom födseln dessa åtråvärda medborgarskap ska välja att se mångfald som en tillgång och inte som ett hot. Att de ska vara villiga att stå upp för alla människors lika värde och rättigheter, inte bara sina egna.

Rumsfelds-skräckis

Om man gjorde en följetong av allt läskigt som Donald Rumsfeld har åstadkommit inom amerikansk och i allra högsta grad internationell politik de senaste decennierna (glöm ej att han var väldigt aktiv med läskiga saker långt innan Bush-administrationen - det var ju därför han fick jobb där) skulle serien hålla på längre än Dallas.

Och jag inser att det senaste som jag fick höra om säkert är något av det läskigaste i serien. Inför invasionen av Irak tog Rumsfeld fram material för att uppmuntra de amerikanska soldaterna genom att hänvisa till en mängd Bibelcitat som rättfärdigar "det heliga kriget" illustrerade med krigsbilder från just Irak och bilder av amerikanska vapen och soldater. Materialet har den finfina titeln: Onward, Christian Soldiers!

För att ge ett par smakprov:
"Open the gates that the righteous nation may enter, the nation that keeps faith" - Isaiah 26:2.
"Therefore put on the full armor of God, so that when the day of evil comes, you may be able to stand your ground, and after you have done everything, to stand." - Ephesians 6:13

Så vänta lite nu? Jag känner mig lite förvirrad, varför invaderade USA Irak nu igen?

Kolla in materialet på den här länken: http://men.style.com/gq/features/topsecret. Enligt hyfsat säkra källor är detta sant. Jag hoppas innerligt att mina källor har fel.

Fred i Mellanöstern Europas ansvar

Efter några sköna veckors semester och så lite internet som möjligt börjar jag komma tillbaka till verkligheten - och tycka att det är kul igen. Att jag har ett vansinnigt roligt jobb. Att jag har fantastiska kollegor. Att jag har ett oerhört fint hem att fixa iordning. Och att jag har viktiga frågor att jobba med. Men istället för att själv börja skriva - jag har ännu inte fått något kaffe idag - så ger jag länken till en debattartikel som pappa har skrivit i Sydsvenskan: http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article535144/quotFred-i-Mellanostern-ar-Europas-ansvarquot.html

Det är fortfarande långt kvar till fred i Mellanöstern, så ämnet lär ju återkomma här. Jag kan t ex redan nu flagga för seminarier sista veckan i augusti om bosättningar, hur de bryter mot folkrätten på alla sätt och vis och hur de försvårar om inte helt förstör alla möjligheter för fred.

Pirater i Medelhavet

Ship to Gaza, som jag skrivit om tidigare, är ju ett svenskt initiativ som påbörjades i vintras som ett resultat av attackerna på Gaza. Det är en nybildad organisation där individer, solidaritetsrörelser, kulturföreningar, samfund, fackförbund och andra gått samman för att försöka göra en skillnad. En skillnad som våra politiker inte försöker göra. Det bygger på erfarenheterna från Ship to Bosnia på 90-talet men också på Free Gaza - en organisation som försökt bryta blockaden av Gaza flera gånger under de senaste två åren.

I förrgår lämnade ytterligare en båt, Spirit of Humanity, från Free Gaza Larnaca på Cypern för att genom internationella vatten ta sig till Gaza. De bär med sig medicin, leksaker för barn och återuppbyggnads-kit. Ingen återuppbyggnad har ju ännu kunnat ske i Gaza eftersom Israel konsekvent vägrat att släppa in byggmaterial. De3t finns också drygt 20 passagerare med på båten, från 11 olika länder, inklusive Maired McGuire, fredspristagare.

Igår så omringades båten av sex båtar från den israeliska marinen som hotade att öppna eld ifall båten inte vände om. Detta var fortfarande på internationellt vatten, vilket alltså innebär ett grovt brott mot internationell rätt som garanterar "free passage on the free seas". Senare igår eftermiddag bordade den israeliska flottan Spirit of Humanity och arresterade alla ombord på båten och togs in till Israel. Så vitt jag vet är de fortfarande arresterade. Vilket endast kan beskrivas som pirateri - sjöröveri. Sådant som svenska flottan är nere i Adenviken nu för att bekämpa.

Detta kan inte fortsätta - att Israel så öppet och arrogant struntar i internationell rätt - och att katastrofsituationen i Gaza inte har tillåtits förbättras sedan attackerna i vintras upphörde. Det är ju en katastrof skapad av människor, av politiska beslut och militära handlingar - och måste lösas av nya politiska beslut och påtryckningar från det internationella samfundet. Vår tystnad gör oss till medbrottslingar.

Stöd de initiativ som pågår för att få ett slut på detta, varav Ship to Gaza är ett av dem: http://www.shiptogaza.se/

Och kräv att svenska flottan följer med Ship to Gaza som eskort - för att även skydda det skeppet mot pirater.

Sol, fräknar, glass och dynga i Almedalen

Just hemkommen från Almedalen sitter känslan av sommar, Visby, fräknar, glass, intressanta föredrag och roliga människor kvar. Särskilt när jag tittar ut genom kontorsfönstret på de första molnen på en vecka. Nåja, ska inte klaga, snart är jag på väg mot en lång semester...

Höjdpunkterna under mina alltför få dagar på årets största mingel var förstås samtalen och mötena med spännande, intressanta och trevliga människor. Lågvattenmärket stod helt klart Jan Björklund för, i sitt tal på måndagskvällen nere i Almedalen. Eller borde jag se det som en höjdpunkt? Med den dyngan sagd borde ju rimligtvis rösterna försvinna.

Framförallt inledningen rörde upp bottenslammet. I en ganska lång första mening lyckades Jan Björklund genom ett exempel av en 16-årig tjej i Iran som blivit avrättad, klämma in hedersvåld, Iran, islamism, terrorism, stöd till Hamas och Israels säkerhet. Och inte att förglömma, respekten för de mänskliga rättigheterna i Iran liknades vid de allra mörkaste åren i "the dark ages" i Europa.

Så vad är det som är så problematiskt att fördöma avrättningen av en ung tjej i Iran? Det borde ju alla göra, fördöma sådana dåd. Men när Sveriges utbildningsminister, tillika partiledare för ett folkparti som är mer populistiska än liberala och därmed ständigt kommer dragande med ännu mer ickeliberala idéer att sälja in till väljarna, nämner detta först av allt i sitt tal under Almedalsveckan, så osar det sunkigt av islamofobi. En islamofobi som frodas i Europa och som tyvärr är ganska allmänt accepterad - det visar talet på. Kom ihåg, det var ju en minister i Sverige som sa det, inte någon Sverigedemokrat som vill väsnas för att komma in i riksdagen. En islamofobi som ursäktar Israels brott mot palestinierna genom att skylla på att arabvärlden också bryter mot de mänskliga rättigheterna. Läs Andreas Malms senaste bok om islamofobin i Europa och rösta bort dyngan i nästa val.

Eller var lågvattenmärket när Leif Pagrotsky vägrade ta emot information om Ship to Gaza?