Sol, fräknar, glass och dynga i Almedalen

Just hemkommen från Almedalen sitter känslan av sommar, Visby, fräknar, glass, intressanta föredrag och roliga människor kvar. Särskilt när jag tittar ut genom kontorsfönstret på de första molnen på en vecka. Nåja, ska inte klaga, snart är jag på väg mot en lång semester...

Höjdpunkterna under mina alltför få dagar på årets största mingel var förstås samtalen och mötena med spännande, intressanta och trevliga människor. Lågvattenmärket stod helt klart Jan Björklund för, i sitt tal på måndagskvällen nere i Almedalen. Eller borde jag se det som en höjdpunkt? Med den dyngan sagd borde ju rimligtvis rösterna försvinna.

Framförallt inledningen rörde upp bottenslammet. I en ganska lång första mening lyckades Jan Björklund genom ett exempel av en 16-årig tjej i Iran som blivit avrättad, klämma in hedersvåld, Iran, islamism, terrorism, stöd till Hamas och Israels säkerhet. Och inte att förglömma, respekten för de mänskliga rättigheterna i Iran liknades vid de allra mörkaste åren i "the dark ages" i Europa.

Så vad är det som är så problematiskt att fördöma avrättningen av en ung tjej i Iran? Det borde ju alla göra, fördöma sådana dåd. Men när Sveriges utbildningsminister, tillika partiledare för ett folkparti som är mer populistiska än liberala och därmed ständigt kommer dragande med ännu mer ickeliberala idéer att sälja in till väljarna, nämner detta först av allt i sitt tal under Almedalsveckan, så osar det sunkigt av islamofobi. En islamofobi som frodas i Europa och som tyvärr är ganska allmänt accepterad - det visar talet på. Kom ihåg, det var ju en minister i Sverige som sa det, inte någon Sverigedemokrat som vill väsnas för att komma in i riksdagen. En islamofobi som ursäktar Israels brott mot palestinierna genom att skylla på att arabvärlden också bryter mot de mänskliga rättigheterna. Läs Andreas Malms senaste bok om islamofobin i Europa och rösta bort dyngan i nästa val.

Eller var lågvattenmärket när Leif Pagrotsky vägrade ta emot information om Ship to Gaza?