Den sista diktatorn....

Det är återigen den tid på året då statistiken över svensk vapenexport redovisas. Det har gått snart en vecka sedan efter bokslutet gjordes för 2011 och Sverige har återigen ökat sin vapenexport. Framförallt till diktaturer och länder i krig, till länder som gravt kränker mänskliga rättigheter.

De fyra största mottagarna är Saudiarabien, Thailand, Indien och Pakistan. Vilket visar ju vilket skämt det politiska ramverket är när det gäller att maximera vinsten. Vi har visserligen inget demokrati-kriterium ännu men däremot MR-kriterium, vilket betyder att respekt för mänskliga rättigheter är ett villkor för att vapenexport ska godkännas. Istället väljer man att hela tiden ignorera detta regelverk.

"Exportstatistiken visar att de svenska reglerna för vapenexport konstant åsidosätts. När Saudiarabien, en av världens mest brutala diktaturer, får köpa vapen för 2,9 miljarder av Sverige är det svårt att se vilken funktion reglerna överhuvudtaget fyller" säger Anna Ek, ordförande i Svenska Freds i deras pressmeddelande från 22 februari: http://www.svenskafreds.se/dramatisk-okning-av-vapenexport-till-diktaturer

I våras beslutade dessutom riksdagen att regelverket för vapenexport ska ses över och skärpas. Sedan dess har handelsminister Ewa Björling inte gjort något för att följa upp det här beslutet. Och Sverige säljer mer vapen än någonsin.

Det får mig osökt att tänka på matkedjans Nando's reklam: Last Dictator Standing, skrattar, nynnar med i "Those were the days my friend", undrar över Mugabes ålder, är glad för att vi åtminstone inte exporterar vapen dit (för det gör vi väl inte?) och hoppas på bättre tider: http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=tbap1wt6OwQ&feature=endscreen&fb_source=message

Eller om jag ska vara helt ärlig, jag tittar på Nando's reklam, men lyssnar på Thåström's Aldrig Nånsin Komma ner, får som vanligt gåshud av hans röst och texter, längtar till sommarkonserter i Sverige.... och hoppas på bättre tider.