Ännu fler offer för cynismen

Vaknade idag av den fruktansvärda nyheten att över 200 dödats i Homs i Syrien inatt, och hundratals fler är skadade. Antalet döda kommer säkerligen stiga då regimen bombade bostadsområden under natten. Vem vet hur många som ligger begravna under de raserade husen?

Upproret mot regimen i Syrien har snart pågått ett år, med tusentals civila offer. Situationen är förstås ohållbar och regimen där kommer att falla. Frågan är hur många fler som kommer behöva offra sina liv för frihet innan det sker?

Sverige röstar nej mot EU-sanktioner och man undrar ju hur UD i praktiken tolkar "Sverige har ett ansvar för att i europeisk samverkan bidra till frihet, fred, säkerhet och utveckling i vårt eget närområde och globalt"(s. 1) , eller "Folkrätten och respekt för mänskliga rättigheter är en hörnsten i svensk utrikespolitik och en förutsättning för en hållbar globalisering" (s. 9) vilket står i den senaste utrikesdeklarationen (feb 2011). Vad betyder det i praktiken? Vems frihet, fred och säkerhet pratar de om?

Det står också, apropå det som händer i MENA-regionen, EU "måste vara frihetens röst och demokratins kraft inte minst i de delar av vår värld som ligger oss så nära. Lika tydligt som vi fördömer det nya förtrycket i Minsk skall vi välkomna den nya friheten i Tunis och Kairo. Och i regionen i dess helhet." (s. 2) Detta skrevs ett par veckor innan upproren i Libyen och Syrien började. Och återigen, vad betyder det i praktiken?

Moderaterna har en historia att vara emot sanktioner, man ville inte ha sanktioner mot Sydafrika heller. Men hur skulle det se ut om de andra partierna ställde lite passande frågor till vår utrikesminister, med tydliga budskap om vad Sveriges utrikespolitik ska handla om? I praktiken. Vad får respekt för folkrätten och mänskliga rättigheter för implikationer i relationerna till vår omvärld, och för vårt agerande?

Man har åtminstone stoppat utvisningarna till Syrien, inte en dag för sent. Undrar dock vad som har hänt med alla de som har utvisats dit det senaste året. Vad har de kommit tillbaka till?

Och resten av världen då?

Stormakterna leker stormakter och FN:s säkerhetsråd gnabbas över ordval medan folk dör. Har inte Ryssland och Kina annat att göra än att skydda Assad? Säkerhetsrådet har enligt UD-bloggen förhandlat sedan i onsdags och det verkar som att en omröstning eventuellt kommer äga rum idag. Arabförbundet försökte med observatörer men gav upp "Syrien struntar i våra observatörer". Arabförbundet har stor potential att göra något, ett kraftfullt agerande i form av sanktioner från grannländerna skulle kunna ge resultat.

Och Assad skyller ifrån sig och säger att någon annan är ansvarig för dödandet. Vilken soppa full av skitsnack. Syriens förtryck av regeringskritiska och människorättsaktivister har varit ökänd under åratal. Tortyr har gjort syriska säkerhetstjänsten och dess fängelser ökända långt utanför landets gränser. Tidigare skrev en vän till mig en artikel om detta i tidningen Omvärlden: http://www.sida.se/OmVarlden/Varlden/Briefing/Inbjudan-OmVarlden-release/

Att folket nu gör uppror mot detta förtryck bör stödjas fullt ut av omvärlden. Och snälla omvärld, när kommer ni "walk the talk" och verkligen leva upp till alla storslagna ord om rättvisa (nja, det ordet kanske inte används så ofta, tyvärr), fred, frihet, folkrätten och mänskliga rättigheter? Era ord lurar ingen, utan lämnar bara en sunkig doft av cynism efter sig.