Oberoende röster

Oberoende röster är i vilket samhälle som helst viktigt för demokratin. Lite förhastat skulle man säkert säga att det är extra viktigt i icke så välfungerande demokratier eller i länder i konflikt. Och så kanske det är, men det får definitivt inte nedprioriteras i andra länder som kallar sig demokratier. För utan oberoende röster kan demokratin eroderas ganska lätt. Och på ett sådant långsamt och omärkbart sätt att människor förblir omedvetna om det.

Media spelar förstås en roll i detta, och jag har skrivit om detta förut. Vad händer när media blir språkrör för makten istället för att ha som uppgift att granska makten? Vad vet vi egentligen om vad som händer i Irak när de flesta nyheter vi får därifrån går via den amerikanska militären i form av pressmeddelanden etc?

Och sedan när började journalister och nyhetsredaktioner att nöja sig med den typen av "fakta", så uppenbart utskickade av en part i konflikten och presenterade som oberoende fakta? Citerat vitt och brett och grunden för västvärldens kunskap om Irak. Detta är en ganska intressant förändring av journalisters förhållning till konflikt. Armén har även tidigare varit journalisters länk till konflikter, men t ex under Vietnam-kriget åkte de ut till fronten, visserligen ofta tillsammans med förbanden, för att rapportera om vad de såg och hörde. Nu möts de alla i ett konferensrum på ett hotell, för att motta pressmeddelanden och uttalanden av militären om vad som händer och varför. Och detta accepteras alltför ofta som tillförlitliga fakta. Den så kallade fria pressen ger sig själv munkavle genom de facto självcensur.

Och de oberoende röster som finns undermineras, fängslas och marginaliseras. Som Bradley Manning, den amerikanska soldat som läckte information till Wikileaks och som nu hålls fängslad under vidriga förhållanden och utan rättegång i USA.

Även här i Israel är pressen fri, men i allra högsta grad utsatt för självcensur. Rapporterna från Cast Lead, det senaste kriget mot Gaza, utelämnade nästan helt det som faktiskt hände inne i Gaza. Det stora antalet döda diskuterades inte. Män beskrevs generellt som kombattanter, även i statistiken över döda. Endast kvinnor och barn sågs som civila. Vilket förstås inte är en accepterad folkrättslig uppdelning av befolkningen.

Det finns dock små friska vindfläktar av oberoende röster om vad som hände i Cast Lead eller i övrigt när det gäller konflikten här i Israel och Palestina. Nyhetstidningen Haaretz har en relativt liten upplaga men levererar högkvalitativa nyheter och analyser om vad som händer här. I övrigt lämnas mycket att önska. Till exempel alternativ media. Bloggen +972 Independent reporting and commentary from Israel and the Palestinian territories är en av dessa friska fläktar och en ny favorit. En grupp israeliska aktivister bloggar om aktuella händelser, ger analyser, politiska analyser etc om vad som händer här.

Den 15 maj, årsdagen av Nakba, den stora katastrofen då fler än 700 000 palestinier fördrevs från sina hem och blev flyktingar, skrev bland annat skribenten Noam Sheizaf en blogg med titeln: Why Jews need to talk about the Nakba. Detta i en tid då Israel håller på att lagstadga mot uppmärksammandet av Nakban. En oberoende röst som påminner israeler om hur deras historia är och förblir kopplad till palestiniernas historia. Om varför flyktingarnas rätt att återvända kommer fortsätta att vara en viktig fråga som inte kommer glömmas bort eller förminskas även om det går ytterligare tio eller tjugo år.

En annan återkommande frisk fläkt är Breaking the Silence, www.breakingthesilence.org.il, en israelisk organisation bestående av f d soldater och som vittnar om hur ockupationen inte bara påverkar den palestinska befolkningen utan även de som ockuperar, alltså de israeliska soldaterna som gör värnplikten på ockuperat område men också det israeliska samhället i stort. Organisationens syfte är att samla in vittnesmål från soldater som har tjänstgjort på ockuperat områden. Så många vittnesmål som möjligt. För att visa att de fall som uppmärksammas i media inte handlar om "a few rotten apples" utan är ett utslag för ockupationen.

De flesta soldater som har lämnat vittnesmål om sin egen värnplikt har gjort det anonymt och utan att avslöja sina kollegor eller sig själva. Detta har ofta bemötts av förnekelse av militärmaktens företrädare där vittnesmålen anklagats för att vara lögner och påhittade av människor med en politisk agenda. Men härom dagen valde flera soldater att ta bladet från munnen och prata om sina egna erfarenheter. Dagligen läggs nu vittnesmål upp på deras hemsida som inte är anonyma längre. Oberoende röster som vågar blottar sig själva och erkänna sin egen delaktighet i ockupationen. Och Israel försöker på olika sätt tysta dessa oberoende röster.

Oberoende röster är oerhört centrala för att sanningen ska komma fram, för att människor runt om i världen ska få veta vad som händer i konflikter, men minst lika mycket i både icke-demokratiska och demokratiska samhällen. För att vi ska kunna göra oss en uppfattning om vad som händer och om vad vi tycker om det.

Och vår roll som medmänniskor är att vägra sluta lyssna. Och att våga lyssna.