So, what about Obama's speech?

De senaste dagarna har "hela världen" (nåja, min värld) pratat om Obamas tal i Kairo, har analyserat det sönder och samman och försökt komma på vilka slutsatser vi kan dra av det. Nå? Är det ett historiskt tal? Kommer det att förändra polariseringen mellan väst och arabvärlden till det bättre? Kommer det att falsifiera "clash of civilisation"- den realpolitiska konstruktionen som var rådande under så många Bush-år och nästan blev en självuppfyllande profetia?

Historiskt, definitivt. Bara genom att han höll det. Och att han höll det i Kairo. Genom att han verkar förstå vad som måste repareras för att världen på riktigt ska kunna bli en säkrare plats att leva på: goda relationer är ett bättre försvar än kärnvapen.

Historiskt när det gäller konflikten i Palestina och Israel? Osäkert. Kanske, kanske inte.

Tecknen för:
- Han använde "stop" istället för "freeze" när han pratade om bosättningarna. En skillnad som kanske verkar mest teknisk, men som kanske kan få större implikationer än vad man först kan tro.
- Han använde ordet "ockupation" - mabrouk!
- Han pratade om behovet av att Israel erkänner Palestinas rätt att existera. Alltså, inte bara palestiniernas rätt till självbestämmande utan han förtydligade det hela med att säga namnet "Palestina" (kanske inte heller verkar som en stor grej, men tror faktiskt inte det har sagts tidigare av en sittande president)

Tecknen emot:
- Han uppmanar inte att Israel ska upphöra med våldshandlingar - bara att palestinierna ska göra det.
- Han nämner över huvud taget inte mänskliga rättigheter eller folkrätten.
- Han godkände samtidigt en ökning av det militära biståndet till Israel. Ja, faktiskt bara ett par dagar innan talet gavs.
- Han nämner ingenting om att Israel i dagsläget har en regering vars medlemmar har lagt fram flera lagförslag som ifall de går igenom klart och tydligt omöjliggör för även de mest ihärdiga "israelvänner" (jag menar ju förstås att man är mer israelvän om man jobbar för fred än emot, därav "") att fortsätta kalla Israel en demokrati.

Och slutligen, än så länge är det bara ett tal, ingen handlingsplan. Och medan omvärlden talar så bygger Israel i en allt högre takt ut bosättningarna och fortsätter att "skapa fakta på marken" som försvårar dag för dag alla möjligheter till en rättvis fred. Så länge snacket fortsätter utan handlingar så måste jag tyvärr hålla mig skeptisk till talets historiska påverkan på utvecklingen i Mellanöstern.