Krig suger - så är det

De senaste dagarna har det strömmat in rapporter om vad som hände i Gaza under Israels tre veckor långa attack i vintras. Den vita fosforen kände vi redan till. Och det urskiljningslösa bombandet av byggnader och människor. Vittnesmål kom från internationella aktivister och sjukvårdspersonal som befann sig på området under attackerna .Amnesty International kom in i Gaza direkt efter att attackerna upphörde. Flera dagar innan internationella journalister släpptes in.

Nu kommer rapporterna om soldaternas agerande. Vittnesmål som bland annat samlas in av Breaking the Silence (www.breakingthesilence.org). Om användandet av mänskliga sköldar. Om sönderslagna hus och möblemang. Om rasistiskt och hatfyllt klotter i människors hem. Om avföring på golv, väggar och till och med i kylskåp. Om soldater som hindrar ambulanser och sjukvårdspersonal att komma fram. Som hindrar människor att ta sig till sjukhus. Som skjuter mot kvinnor och barn.

Och om t-shirts som olika "units" har tryckt upp efter attackerna, som stolt (?!) berättar om övergrepp och brott mot folkrätten. Det finns bl a att läsa på BBC http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/7960071.stm. Dessa t-shirts representerar för mig denna dehumanisering som alltid sker i krig. Och som går djupt i konflikter som pågår under generationer. Där den andre inte ses som mänsklig och därför kan behandlas hur som helst. Och denna dehumanisering får mig som vanligt att gråta.