Häktningsorder mot Bashir

Alla som läser den här bloggen då och då vet att jag har en del av mitt hjärta i Sudan och det är med intresse jag därför följer den senaste utvecklingen där, och framförallt den Internationella Brottmålsdomstolens (ICC) häktningsorder mot Sudans president Omar Bashir. Det är så vitt jag vet första gången de utfärdar en häktningsorder mot ett sittande statshuvudet och Bashir själv har förstås gått i taket om anklagelserna och bett det internationella samfundet äta upp dem.

Anklagelserna som lett till denna häktningsorder gäller förstås konflikten i Darfur och Bashir anklagas för krigsbrott och för brott mot mänskligheten. Sedan häktningsordern gick ut i onsdags har flera stora och prominenta biståndsorgan blivit ombedda att lämna landet. Anti-västdemonstrationer har hållits i Khartoum och Bashir själv har talat till sina anhängare. Vad som händer nu närmast framöver känns i övrigt osäkert, men jag kan nog räkna stenhårt med att inte få visum i april.

ICC är ett av de verktyg för implementering av folkrätten som finns idag och jag tycker absolut att dessa verktyg och institutioner ska användas. Jag klagar ju annars ständigt på det internationella samfundets oförmåga eller ovilja att agera. Men det är inte så himla enkelt, som jag önskar att det vore. I Sudan pågår sedan fyra år en mer eller mindre skakig fredsprocess mellan nord och syd, och enligt fredsavtalet är det meningen att det ska hållas nationella val i Sudan. Hur (om) dessa val går till är oerhört viktigt för den fortsatta processen och vad innebär denna häktningsorder i relation till dem? Vad är oddsen att Bashir kommer att vara öppen för demokratiska och fria val om risken är att han kommer att förlora dem ökar risken för att hamna i Haag?

Och vad innebär ett mer spänt läge i Sudan för de lokala freds- och MR-grupper som under kriget agerade i det fördolda men som under de senaste åren kunnat agera öppet och även registrerats. Hur ser riskerna ut för dem?

Sedan är det ju återigen den känsliga frågan om opartiskhet och straffrihet på en global nivå. Förutom de speciella domstolar som satts upp i samband med konflikten i forna Jugoslavien och Rwanda, så är det hittills endast afrikanska ledare som har ställts inför rätta i Haag. Och visst pågår det en hel hög brutala konflikter i Afrika, men övriga världen då? Det andas som vanligt av ett samfund som fortfarande styrs av koloniala idéer om den vites överhöghet och kommer knappast göra folk i den fattigare delen av världen mer vänligt inställda till världssamfundet.

Det uppmuntrar snarare till lojalitet med sina grannar, som den som visas mot Mugabe när det gäller hans brott mot befolkningen i Zimbabwe. Det verkar dock som att övriga arabstater inte per automatik kommer att ställa sig på Bashirs sida, och det är ju positivt. Varför anklagas inte Bush för att ha lurat det amerikanska folket och resten av världen med sina intentioner för att gå in i Irak?

Komplicerat, minst sagt. Jag fortsätter att efterfråga konsekvens inom det internationella samfundet, konsekvens baserad på folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Och försöker så länge ta mig till Juba istället.