Både idag, måndag, och imorgon kommer Ship to Gaza att presenteras på Östersjötorgets scen, under Almedalsveckan här i Visby. Ett tips, om det nu är någon som är här och faktiskt har tid att gå in och kolla internet, förstås. Seminariet anordnas av Kristna Fredsrörelsen tillsammans med Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa ochb lyfter just situationen i Gaza och projektet Ship to Gaza som ett exempel på praktisk solidaritet från folk till folk.
Mattias Gardell och Dror Feiler från styrgruppen kommer att prata om betydelsen av att inte glömma bort Gaza ett halvår efter attackerna. Om betydelsen av att inte bara tyst se på vad som hände, och som fortfarande händer. Den blockad som har pågått mot Gaza de senaste åren är också krigshandlingar, inte bara attackerna i vintras. Om betydelsen av internationella samfundets agerande. Om betydelsen av att hävda vår rätt att färdas fritt på haven, enligt internationell rätt.
Och om betydelsen av att själva agera, om ingen annan gör det. Vi kan inte sitta och vänta på att andra ska göra det åt oss. Vi kan inte skylla vår passivitet på någon annan. Vi har en möjlighet och även en skyldighet att själva agera. Ship to Gaza är ett sådant konkret exempel på hur människor kan komma samman för att göra något konkret. Folkrörelser, fackförbund, hamnarbetare, kulturarbetare, aktivister, solidaritetsrörelser och samfund har beslutat att samarbeta för att göra en skillnad och bildat en partipolitiskt och religiöst oberoende organisation. Om ni inte har chansen att komma till Östersjötorget idag eller imorgon, läs mer på www.shiptogaza.se.
söndag 28 juni 2009
fredag 26 juni 2009
En journalist vid gränsen...
Mohammed Omer är en journalist från Gaza som jag har träffat i olika sammanhang och som, efter en speaking tour i Europa förra sommaren, fastnade i gränsen mellan Jordanien och Israel - fast han hade diplomateskort. Jag har skrivit om honom tidigare. Han misshandlades ganska illa, av den israeliska säkerhetspolisen vid Allenby Bridge, och har sedan fått behandling för sina skador i Holland.
Nu, ett år senare, har han skrivit en artikel om händelserna och om vad som har hänt sedan dess. Och han passar på att bemöta en del av de påståenden som har gjorts från gränskontrollen men också från olika journalister och andra: http://www.agenceglobal.com/Article.asp?Id=2042
Läs!
Nu, ett år senare, har han skrivit en artikel om händelserna och om vad som har hänt sedan dess. Och han passar på att bemöta en del av de påståenden som har gjorts från gränskontrollen men också från olika journalister och andra: http://www.agenceglobal.com/Article.asp?Id=2042
Läs!
"Sälj hela skiten"
Är en nyutgiven bok (Ordfront) skriven av min kompis Peter Gustavsson och tre andra och handlar om utförsäljningen av statens tillgångar och hur detta raserar vår välfärd. Ett välkommet debattinlägg som jag också ska hoppas får någon form av genomslag, om inte annat i riksdagsvalet om drygt ett år.
Jag blir arg när jag tänker på den "utredning" eller "underlag" eller vad man nu ville kalla det, som lades fram bara några veckor efter förra valet och som skulle ligga till grund för utförsäljningen. Som helst skulle komma igång redan innan nyår. Det PM som lades fram var på endast ca 16 sidor och visar tydligt på att utförsäljningen endast var en ideologisk fråga, inte en fråga om rationellt fattade beslut baserade på realistiska kalkyler och riskanalyser. Man hade inte ens bemödat sig med att inkludera förlorad vinst i kalkylen utan endast ta med den summa pengar som skulle kunna fås vid en eventuell försäljning.
Och det är helt OK att fatta beslut efter politisk ideologi, det är väl det politik handlar om. Men med respekt för medborgarna borde man iallafall kunna prestera åtminstone en hyfsat genomarbetat analys som underlag. Det är ju viktigt att komma ihåg att de statliga företag som diskuterades inte var några gamla Sovjet-kolloser utan hyfsat slimmade, effektiva och vinstdrivande företag. Och då måste man rimligtvis räkna in bortfallet av vinst vid en försäljning. Men icke sa nicke.
Och härom dagen slingrade sig Maud Olofsson på sant ministervis på en utfrågning i riksdagen om riskanalysen som gjorts inför diskussionerna om Vattenfalls eventuella utförsäljning. Faktum var, visade det sig, efter att hon lyckats med att inte svara på frågorna hon fick under ca tio minuter, är att hennes departement inte har gjort någon risk- eller konsekvensanalys. Över huvud taget!
Frågan är oerhört aktuell och måste debatteras nu. För att vi över huvud taget ska kunna påverka utgången av den här massförsäljningen. Så tack, Peter och ni andra för att ni lyfter denna fråga och jag hoppas att lyssna på er på Almedalen på tisdag, kl 13-16.00. Även om det delvis infaller samtidigt som vårt seminarium om Ship to Gaza....
Jag blir arg när jag tänker på den "utredning" eller "underlag" eller vad man nu ville kalla det, som lades fram bara några veckor efter förra valet och som skulle ligga till grund för utförsäljningen. Som helst skulle komma igång redan innan nyår. Det PM som lades fram var på endast ca 16 sidor och visar tydligt på att utförsäljningen endast var en ideologisk fråga, inte en fråga om rationellt fattade beslut baserade på realistiska kalkyler och riskanalyser. Man hade inte ens bemödat sig med att inkludera förlorad vinst i kalkylen utan endast ta med den summa pengar som skulle kunna fås vid en eventuell försäljning.
Och det är helt OK att fatta beslut efter politisk ideologi, det är väl det politik handlar om. Men med respekt för medborgarna borde man iallafall kunna prestera åtminstone en hyfsat genomarbetat analys som underlag. Det är ju viktigt att komma ihåg att de statliga företag som diskuterades inte var några gamla Sovjet-kolloser utan hyfsat slimmade, effektiva och vinstdrivande företag. Och då måste man rimligtvis räkna in bortfallet av vinst vid en försäljning. Men icke sa nicke.
Och härom dagen slingrade sig Maud Olofsson på sant ministervis på en utfrågning i riksdagen om riskanalysen som gjorts inför diskussionerna om Vattenfalls eventuella utförsäljning. Faktum var, visade det sig, efter att hon lyckats med att inte svara på frågorna hon fick under ca tio minuter, är att hennes departement inte har gjort någon risk- eller konsekvensanalys. Över huvud taget!
Frågan är oerhört aktuell och måste debatteras nu. För att vi över huvud taget ska kunna påverka utgången av den här massförsäljningen. Så tack, Peter och ni andra för att ni lyfter denna fråga och jag hoppas att lyssna på er på Almedalen på tisdag, kl 13-16.00. Även om det delvis infaller samtidigt som vårt seminarium om Ship to Gaza....
Är folk verkligen lika inför lagen?
Eller är det skillnad på folk och folk? Frågan ställer min f d kollega Martin Smedjeback som nu avtjänar ett fem månader långt fängelsestraff för att han i mars bröt sig in på Saab-fabriken där JAS-planen tillverkas. Frågan ställs på insändar-sidan i gårdagens DN, med rubriken: "Lagen gör skillnad på folk och folk" men kan även återfinnas på hans blogg där han dessutom filosoferar ytterligare om korruption och mutor: avrusta.blogspot.com.
Anledningen till insändaren var beslutet tidigare i veckan att lägga ner åtalet om mutanklagelser vid försäljningen av JAS - en av de största (om inte den största) muthärvan i Sverige. Det är förstås upprörande att målet läggs ner då det rör sig om sådana ofantliga belopp och om en sådan bransch som både Martin och jag tycker är tvivelaktig i allra högsta grad. Men det är också upprörande att vissa personer anser sig stå över lagen på det sätt att de uppenbarligen tycker att det är rätt att ge och ta mutor på det här sättet. OK, folk är inte felfria och vem skulle inte vilja ha en fet liten bonus lagom till jul eller semestern?
Att vilja lägga undan lite till pensionen är kanske inte så konstigt. Den breda vägen är ju ibland ganska frestande. Men att rättsväsendet sedan i praktiken ger en rätt, genom att inte driva processen mot denna typ av agerande, det är det som är mest problamtiskt.
Martin sitter av ett straff som han står för, även om han tycker att han borde ha frikänts. Skillnaden är att enligt hans sätt att se på civil olydnad, handlar det om att inom ramen för ett demokratiskt system (nåja - då ska ju lika inför lagen gälla) vara villig att ta sitt straff när man bryter inom vissa lagar inom systemet som man inte accepterar. Att ta ansvar för sitt agerande, helt enkelt.
Anledningen till insändaren var beslutet tidigare i veckan att lägga ner åtalet om mutanklagelser vid försäljningen av JAS - en av de största (om inte den största) muthärvan i Sverige. Det är förstås upprörande att målet läggs ner då det rör sig om sådana ofantliga belopp och om en sådan bransch som både Martin och jag tycker är tvivelaktig i allra högsta grad. Men det är också upprörande att vissa personer anser sig stå över lagen på det sätt att de uppenbarligen tycker att det är rätt att ge och ta mutor på det här sättet. OK, folk är inte felfria och vem skulle inte vilja ha en fet liten bonus lagom till jul eller semestern?
Att vilja lägga undan lite till pensionen är kanske inte så konstigt. Den breda vägen är ju ibland ganska frestande. Men att rättsväsendet sedan i praktiken ger en rätt, genom att inte driva processen mot denna typ av agerande, det är det som är mest problamtiskt.
Martin sitter av ett straff som han står för, även om han tycker att han borde ha frikänts. Skillnaden är att enligt hans sätt att se på civil olydnad, handlar det om att inom ramen för ett demokratiskt system (nåja - då ska ju lika inför lagen gälla) vara villig att ta sitt straff när man bryter inom vissa lagar inom systemet som man inte accepterar. Att ta ansvar för sitt agerande, helt enkelt.
tisdag 16 juni 2009
So, what about Obama's speech?
De senaste dagarna har "hela världen" (nåja, min värld) pratat om Obamas tal i Kairo, har analyserat det sönder och samman och försökt komma på vilka slutsatser vi kan dra av det. Nå? Är det ett historiskt tal? Kommer det att förändra polariseringen mellan väst och arabvärlden till det bättre? Kommer det att falsifiera "clash of civilisation"- den realpolitiska konstruktionen som var rådande under så många Bush-år och nästan blev en självuppfyllande profetia?
Historiskt, definitivt. Bara genom att han höll det. Och att han höll det i Kairo. Genom att han verkar förstå vad som måste repareras för att världen på riktigt ska kunna bli en säkrare plats att leva på: goda relationer är ett bättre försvar än kärnvapen.
Historiskt när det gäller konflikten i Palestina och Israel? Osäkert. Kanske, kanske inte.
Tecknen för:
- Han använde "stop" istället för "freeze" när han pratade om bosättningarna. En skillnad som kanske verkar mest teknisk, men som kanske kan få större implikationer än vad man först kan tro.
- Han använde ordet "ockupation" - mabrouk!
- Han pratade om behovet av att Israel erkänner Palestinas rätt att existera. Alltså, inte bara palestiniernas rätt till självbestämmande utan han förtydligade det hela med att säga namnet "Palestina" (kanske inte heller verkar som en stor grej, men tror faktiskt inte det har sagts tidigare av en sittande president)
Tecknen emot:
- Han uppmanar inte att Israel ska upphöra med våldshandlingar - bara att palestinierna ska göra det.
- Han nämner över huvud taget inte mänskliga rättigheter eller folkrätten.
- Han godkände samtidigt en ökning av det militära biståndet till Israel. Ja, faktiskt bara ett par dagar innan talet gavs.
- Han nämner ingenting om att Israel i dagsläget har en regering vars medlemmar har lagt fram flera lagförslag som ifall de går igenom klart och tydligt omöjliggör för även de mest ihärdiga "israelvänner" (jag menar ju förstås att man är mer israelvän om man jobbar för fred än emot, därav "") att fortsätta kalla Israel en demokrati.
Och slutligen, än så länge är det bara ett tal, ingen handlingsplan. Och medan omvärlden talar så bygger Israel i en allt högre takt ut bosättningarna och fortsätter att "skapa fakta på marken" som försvårar dag för dag alla möjligheter till en rättvis fred. Så länge snacket fortsätter utan handlingar så måste jag tyvärr hålla mig skeptisk till talets historiska påverkan på utvecklingen i Mellanöstern.
Historiskt, definitivt. Bara genom att han höll det. Och att han höll det i Kairo. Genom att han verkar förstå vad som måste repareras för att världen på riktigt ska kunna bli en säkrare plats att leva på: goda relationer är ett bättre försvar än kärnvapen.
Historiskt när det gäller konflikten i Palestina och Israel? Osäkert. Kanske, kanske inte.
Tecknen för:
- Han använde "stop" istället för "freeze" när han pratade om bosättningarna. En skillnad som kanske verkar mest teknisk, men som kanske kan få större implikationer än vad man först kan tro.
- Han använde ordet "ockupation" - mabrouk!
- Han pratade om behovet av att Israel erkänner Palestinas rätt att existera. Alltså, inte bara palestiniernas rätt till självbestämmande utan han förtydligade det hela med att säga namnet "Palestina" (kanske inte heller verkar som en stor grej, men tror faktiskt inte det har sagts tidigare av en sittande president)
Tecknen emot:
- Han uppmanar inte att Israel ska upphöra med våldshandlingar - bara att palestinierna ska göra det.
- Han nämner över huvud taget inte mänskliga rättigheter eller folkrätten.
- Han godkände samtidigt en ökning av det militära biståndet till Israel. Ja, faktiskt bara ett par dagar innan talet gavs.
- Han nämner ingenting om att Israel i dagsläget har en regering vars medlemmar har lagt fram flera lagförslag som ifall de går igenom klart och tydligt omöjliggör för även de mest ihärdiga "israelvänner" (jag menar ju förstås att man är mer israelvän om man jobbar för fred än emot, därav "") att fortsätta kalla Israel en demokrati.
Och slutligen, än så länge är det bara ett tal, ingen handlingsplan. Och medan omvärlden talar så bygger Israel i en allt högre takt ut bosättningarna och fortsätter att "skapa fakta på marken" som försvårar dag för dag alla möjligheter till en rättvis fred. Så länge snacket fortsätter utan handlingar så måste jag tyvärr hålla mig skeptisk till talets historiska påverkan på utvecklingen i Mellanöstern.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
