Jag såg just någon annans inlägg på Facebook som hänvisade till en föreläsning som Dalai Lama hade hållit med titeln "Finding common ground". Så enkelt men så svårt att göra. I majoriteten av debatter som jag försöker hålla mig uppdaterad i, förekommer nästan alltid ett "vi-och-dom"tänk, även om det inte skrivs eller sägs rakt ut. Som om åsikter bara blir giltiga om det finns någon som tycker tvärtemot.
Det får mig osökt att tänka på Samuel Huntingtons bok: Clash of Civilizations" som kom på 90-talet när västvärlden som mest behövde en ny "fiende" för att ersätta ryssen och hans allierade. Då pratades det om en ny världsordning, den globala kartan ritades om. Fukuyama spekulerade runt historiens slut i den kända artikeln "The end of history?" från 1992, och menade att nu fanns det inte några ideologiska kamper att utkämpa längre, den liberala demokratin hade vunnit.
Huntington flyttade bara perspektivet mot Mellanöstern och pekade tydligt ut den "nya fienden", en profetia som har blivit en politisk agenda hos ett antal aktörer över hela världen. Med risk att det blir en självuppfyllande profetia. Hos högerextremistiska grupper i Europa som lyckas samla nya anhängare med det här språket, liksom olika presidentkandidater i USA och allt däremellan. Även människor som försöker motarbeta den här riktningen.
Varför behövs det en extern fiende över huvud taget? Är det för att fortsätta motivera och driva igenom obekväma beslut. Är det för att flytta agendan från frågor som egentligen borde ligga vanliga människor närmare? Som får oss att godta att världens gemensamma militära utgifter motsvarar 600 (eller var det till och med 6000? kan inte hitta referensen nu) år av FN:s totala budget. Som alltså skulle ha kunnat utrota fattigdom för längesen om vi bara prioriterade annorlunda. Men clash of civilization-paradigmet och kriget mot terrorismen som kom i dess kölvatten får oss att acceptera en helt annan och galen prioritering istället.
Men det svarar ju ändå inte på frågan om varför fienden behövs? För att vissa människor med makt ska kunna hålla kvar sig vid makten och andra ska kunna fortsätta och bli ofantligt rika, på bekostnad av övriga 99 procenten av världens befolkning? Kan det verkligen vara så enkelt?
I så fall borde det vara minst lika enkelt att ändra den världsordningen.
Det får mig osökt att tänka på Samuel Huntingtons bok: Clash of Civilizations" som kom på 90-talet när västvärlden som mest behövde en ny "fiende" för att ersätta ryssen och hans allierade. Då pratades det om en ny världsordning, den globala kartan ritades om. Fukuyama spekulerade runt historiens slut i den kända artikeln "The end of history?" från 1992, och menade att nu fanns det inte några ideologiska kamper att utkämpa längre, den liberala demokratin hade vunnit.
Huntington flyttade bara perspektivet mot Mellanöstern och pekade tydligt ut den "nya fienden", en profetia som har blivit en politisk agenda hos ett antal aktörer över hela världen. Med risk att det blir en självuppfyllande profetia. Hos högerextremistiska grupper i Europa som lyckas samla nya anhängare med det här språket, liksom olika presidentkandidater i USA och allt däremellan. Även människor som försöker motarbeta den här riktningen.
Varför behövs det en extern fiende över huvud taget? Är det för att fortsätta motivera och driva igenom obekväma beslut. Är det för att flytta agendan från frågor som egentligen borde ligga vanliga människor närmare? Som får oss att godta att världens gemensamma militära utgifter motsvarar 600 (eller var det till och med 6000? kan inte hitta referensen nu) år av FN:s totala budget. Som alltså skulle ha kunnat utrota fattigdom för längesen om vi bara prioriterade annorlunda. Men clash of civilization-paradigmet och kriget mot terrorismen som kom i dess kölvatten får oss att acceptera en helt annan och galen prioritering istället.
Men det svarar ju ändå inte på frågan om varför fienden behövs? För att vissa människor med makt ska kunna hålla kvar sig vid makten och andra ska kunna fortsätta och bli ofantligt rika, på bekostnad av övriga 99 procenten av världens befolkning? Kan det verkligen vara så enkelt?
I så fall borde det vara minst lika enkelt att ändra den världsordningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar